När döden lurar runt hörnet
Man vet aldrig när det händer. Det är vi nog alla medvetna om egentligen, bara det att vi kanske inte riktigt tänker på det... För sånt "händer bara på film."
Att verkligen uppleva den där verklighetskänslan fick jag känna på idag. Det hände när jag och L stod på knutpunkten utanför Espresso house. Vi stod bara och pratade, tills L fick syn på en man ungefär 2 meter bort, som stod lutad mot espresso houses skylt. Jag hade lite dåliga känningar över situationen (det har jag alltid när det gäller främlingar) men Linnea gick fram, för mannen kunde inte få ut ett ord ur sin strupe. Jag hör hur han väser fram ett svagt "ring ambulansen..."
När jag ser in i hans ögon ser jag bara smärta. Något är fel, verkligen fel. Det var då verkligheten kom ikapp mig. För bara någon minut sen hade jag och Linnea stått och pratat om spelningen på fredag, hur stort det egentligen är. Från att vara i drömmarnas land för att sen bli hastigt indragen i verkligheten igen. L ringer såklart direkt, det enda jag kunde göra i den situationen var att hålla ett öga på den främmande mannen och på Linnea. Jag ser mig om efter ordningsvakter, men ser inga alls. Efter någon minut ser jag hur något förvärras i mannens ögon och benen viker sig under honom. Han faller pladask rakt ner i golvet mitt inne på knutpunkten. I den sekunden kände både jag och L panik, det här händer på riktigt! Det dröjde inte många minuter förrän ambulansen var på plats.
Jag själv var aldrig nära mannen, men L var nära honom hela tiden och såg alla detaljer av vad som hände. Men stunden man tänker, eller känslorna man känner under de minuter man ser någon sväva mellan liv och död. Hon hade skådat och känt hur han hade slutat andas, pulsen sluta slå och sen sett hur hans ansikte hade ändrat färg... för att sen börja leva igen. Kamp mellan liv och död, det är obeskrivligt när man har det ansikte mot ansikte.
I sånna här situationer kommer jag att tänka på hur skört livet egentligen här. Man vet aldrig vad som händer, eller när det händer. Och jag kan säga det, det sista jag kommer att glömma från den här situationen är mannens ögon... smärtan, hur han liksom "försvann" precis innan benen vek sig under honom.
Att verkligen uppleva den där verklighetskänslan fick jag känna på idag. Det hände när jag och L stod på knutpunkten utanför Espresso house. Vi stod bara och pratade, tills L fick syn på en man ungefär 2 meter bort, som stod lutad mot espresso houses skylt. Jag hade lite dåliga känningar över situationen (det har jag alltid när det gäller främlingar) men Linnea gick fram, för mannen kunde inte få ut ett ord ur sin strupe. Jag hör hur han väser fram ett svagt "ring ambulansen..."
När jag ser in i hans ögon ser jag bara smärta. Något är fel, verkligen fel. Det var då verkligheten kom ikapp mig. För bara någon minut sen hade jag och Linnea stått och pratat om spelningen på fredag, hur stort det egentligen är. Från att vara i drömmarnas land för att sen bli hastigt indragen i verkligheten igen. L ringer såklart direkt, det enda jag kunde göra i den situationen var att hålla ett öga på den främmande mannen och på Linnea. Jag ser mig om efter ordningsvakter, men ser inga alls. Efter någon minut ser jag hur något förvärras i mannens ögon och benen viker sig under honom. Han faller pladask rakt ner i golvet mitt inne på knutpunkten. I den sekunden kände både jag och L panik, det här händer på riktigt! Det dröjde inte många minuter förrän ambulansen var på plats.
Jag själv var aldrig nära mannen, men L var nära honom hela tiden och såg alla detaljer av vad som hände. Men stunden man tänker, eller känslorna man känner under de minuter man ser någon sväva mellan liv och död. Hon hade skådat och känt hur han hade slutat andas, pulsen sluta slå och sen sett hur hans ansikte hade ändrat färg... för att sen börja leva igen. Kamp mellan liv och död, det är obeskrivligt när man har det ansikte mot ansikte.
I sånna här situationer kommer jag att tänka på hur skört livet egentligen här. Man vet aldrig vad som händer, eller när det händer. Och jag kan säga det, det sista jag kommer att glömma från den här situationen är mannens ögon... smärtan, hur han liksom "försvann" precis innan benen vek sig under honom.
huliganer, face to face
Igår var det tydligen fotboll i stan. Innefrån jobb kunde jag skåda ett stort gäng killar, mörklädda med vita masker, som skrikandes och gormandes gick utanför på bruksgatan. Först när jag hörde ljuden trodde jag det var något kul på gång, uppträde eller något annat tokigt som man kan se ibland, men när jag såg de mörka jackorna, de vita skorna och luvor som var uppdragna över huvudet, med masker till, gick det en liten rysning genom kroppen. Det var nog allvarligare än ett vanligt uppträde. För några minuter senare efter att ha beskådat detta kom det poliser, flera stycken, det stannade en pikébusss precis utanför och jag förstod då att detta faktiskt var huliganer. De flesta blev antagligen skräckslagna, och några var påväg in till buitken för att gömma sig... Jag kände hur jag både blev arg och rädd, tur att dom hade en polis efter sig hack i häl och hann inte ta mer än ett steg in i butiken. Nyfiken som man är (och alla andra som är ute och går på bruksgatan denna lördag) tittar nyfiken fram bakom polisbilen för att se vad som händer. Polisen hade satt ett gäng killar längs med husväggen. Jag vet inte exakt vad dom gjorde, men jag kunde se att en tog en påse från en av killarna. Jag antar att det var öl i den där påsen. Och att killen i fråga var minderårig.
Det där med att dom är minderåriga fick jag beskåda senare. För efter att polisen hade kört iväg kom det in tre killar i butiken. Men dom var lugna. Jag tänkte inte så mycket på det, tills en kom fram och ville växla en 5-krona. Killen kan väl ha varit i 15-16 års åldern. Jag tittade in i hans ögon och kände nästan hur det högg i hjärtat. Det var bara smärta i dom där ögonen. Sen var den smärtan kommer ifrån kan jag inte svara på. Men jag kom och tänka på det som jag har hört så många gånger, att dessa huliganer är små killar som kanske har det dåligt hemma, är mobbade eller något annat, som vill få ut sin ilska, men vet bara inte hur. Därför hamnar dom i huligangäng, eller liknande.
Efter att killen hade växlat sin 5-krona gick han fram till tuggummiautomaten som vi har ståendes precis innanför dörren. Han stoppade i en krona och fick ett tuggummi. Mogen kille det där, tänkte jag. Inte för att jag kanske är så mogen själv som går och stoppar i kronor i automaten för att sen bli exhalterad över hur en färgglad liten kula kommer nerrullandes genom ett spiralrör, men till skillnad från dom så utger jag mig inte att vara något som jag inte är. Men som jag har fått bevis på; det är ju lättare sagt än gjort, åtminstonde när man är i tonåren.
Suck...
Det där med att dom är minderåriga fick jag beskåda senare. För efter att polisen hade kört iväg kom det in tre killar i butiken. Men dom var lugna. Jag tänkte inte så mycket på det, tills en kom fram och ville växla en 5-krona. Killen kan väl ha varit i 15-16 års åldern. Jag tittade in i hans ögon och kände nästan hur det högg i hjärtat. Det var bara smärta i dom där ögonen. Sen var den smärtan kommer ifrån kan jag inte svara på. Men jag kom och tänka på det som jag har hört så många gånger, att dessa huliganer är små killar som kanske har det dåligt hemma, är mobbade eller något annat, som vill få ut sin ilska, men vet bara inte hur. Därför hamnar dom i huligangäng, eller liknande.
Efter att killen hade växlat sin 5-krona gick han fram till tuggummiautomaten som vi har ståendes precis innanför dörren. Han stoppade i en krona och fick ett tuggummi. Mogen kille det där, tänkte jag. Inte för att jag kanske är så mogen själv som går och stoppar i kronor i automaten för att sen bli exhalterad över hur en färgglad liten kula kommer nerrullandes genom ett spiralrör, men till skillnad från dom så utger jag mig inte att vara något som jag inte är. Men som jag har fått bevis på; det är ju lättare sagt än gjort, åtminstonde när man är i tonåren.
Suck...
Idol
Just det ja, jag har även börjat titta på Idol. varför? Dels för att det faktiskt är kul att titta på, och dels för att där är en tjej med som är vän med två av mina bandmedlemmar. Vem jag pratar om? Sassa Bodensjö! HEJA SASSA!
Efterlyses: Mer tid
Jag skulle verkligen vilja ha mer tid. Men nu ska jag akta mig för vad jag egentligen önskar mig. Eller rättare sagt, jag måste ta mig mer tid. Jag har en hel hög häftigt smink som bara ligger som jag vill prova. Nu är det inte vilket smink som helst, det är saker som man bland annat kan bygga köttiga sår med. ;) jag är såå suuugen!!! Men det har bara inte blivit av än. Kanske på söndag? Vi får se.
På fredagkväll ställer jag upp mina tavlor i skylfönsterna på Buttericks, jag är inte riktigt klar än, så jag får väl sätta lite fart. Mina visitkort har också kommit. Blev inte alls som jag hade tänkt mig, min mönstrade lila bakgrund syns inte över huvudtaget. Så frågan lyder; är det något jag kan gnälla om eller har bakgrunden bara varit för mörk för att det ska synas i trycket? Vet inte vilket. Annars är helsvarta visitkort rätt häftigt. Texten på kortet är visserligen ljus så man ser i vad där står. Tur det, haha.
Nu blir det te och färga min gräsliga gul/bruna utväxt. Platinablond, here I come!
Förberedelser
Nu blir det en rejäl satsning på konsten. Jag har nämligen fixat visitkort idag, och designen som jag har gjort hoppas jag mycket på. Vad det såg ut som i min dator och i min fantasi, kommer det nog att bli rätt häftiga visitkort. Återstår att se, dom dimper ner i brevlådan i slutet av nästa vecka.
Jag börjar få idéer om hur mina tavlor ska se ut, men bara börjar.
Nu blir det att leta lite inspiration.
Jag börjar få idéer om hur mina tavlor ska se ut, men bara börjar.
Nu blir det att leta lite inspiration.
Att känna sig halvrik
Idag fick jag pengar av mamma som hon var skyldig mig. WOHO! Det kändes som en liten boost i plånboken. Jag har lagt undan 2000 kr från min senaste lön, och än har jag inte rört dom pengarna. känns skitbra! Och det är ungefär en vecka kvar till lön så det känns som jag faktiskt har lyckats hålla i pengarna nu. Litegrann i alla fall. Men för att återgå till min hundralappar som jag fick, så blev det en vända till Systembolaget. Inte bara för att jag hade pengar, jag ska fira min pojkväns mamma i helgen och behövde inhandla lite alkohol ändå. Och så finns där en likör på systembolaget som jag har spanat in så många gånger... och det är ju enbart för flaskans skull. Sen att det är god är bara ett plus. ;)
Mums! ;)
Mums! ;)
En ondare onsdag
Jag tror att jag håller på att bli sjuk. Jag är konstant hungrig, trött och känner mig överdrivet känslig. Då brukar det pågå något ont i kroppen. Jag är varken snorig eller har ont i halsen, men det är nog på gång. Jag brukar bli såhär innan jag ska bli sjuk.
Och när vi ändå pratar om onda saker... Jag har så förbaskat ont i foten. Eller ja, inte "förbaskat ont" men den gör ont. Jag kan ignorera det, men jag har gjort det tillräckligt länge nu. Egentligen borde jag leta upp mina gamla gymnastiksor och ha dom på mig när jag jobbar. Att redan ha känsliga fötter och sen gå och stå i platta skor flera timmar i sträck får dom att lida ännu mer. Det är inte bra. Jag kan paja rygg och resten av kroppen om fötterna skulle gå sönder. Då är det värt att ha ett par asfula skor på sig... jag ska ju bara ha dom på jobb.
På söndag röstar vi, någon som vet vad dom ska rösta på än? Jag är rätt säker på vad jag ska rösta på.
Och när vi ändå pratar om onda saker... Jag har så förbaskat ont i foten. Eller ja, inte "förbaskat ont" men den gör ont. Jag kan ignorera det, men jag har gjort det tillräckligt länge nu. Egentligen borde jag leta upp mina gamla gymnastiksor och ha dom på mig när jag jobbar. Att redan ha känsliga fötter och sen gå och stå i platta skor flera timmar i sträck får dom att lida ännu mer. Det är inte bra. Jag kan paja rygg och resten av kroppen om fötterna skulle gå sönder. Då är det värt att ha ett par asfula skor på sig... jag ska ju bara ha dom på jobb.
På söndag röstar vi, någon som vet vad dom ska rösta på än? Jag är rätt säker på vad jag ska rösta på.
tusen tankar
Tankarna virvlar vilt runt i min skalle. Värst var det igårkväll, och det orsakade lite sömnsvårigheter, jag lyckades inte somna förräns runt fyra på morgonen. Klockan ringde visserligen inte förräns tio, men jag sov redan dåligt förgående natt så ni kan tänka er hur jag känner mig nu. Allt annat än pigg.
Jag står helt plötsigt inför en ny värld. En okänd värld. Och har absolut inte en aning om vad jag ska ta mig till. Jag förbannar världen för att det ska vara så svårt att leva. Jag vet hur jag vill leva, men det finns ett hinder som hindrar mig från det. Pengar. Med andra ord; en jobb som verkligen räcker till. Jag drömmer om att få ta mitt första steg från föräldrahemmet och bli min egna härskare i en lägenhet i stan. Att samla in dom där så kallade vuxenpoängen, som man knappast lyckas samla på sig när man fortfarande bor hemma... eller där man tvingas bo för att man inte har någon annanstans att ta vägen.
Men om jag spolar tillbaka bandet litegrann, så vet jag faktiskt vad jag vill göra med mitt liv. Det enda som skiljer just nu är att jag behöver något som ger mig både liv och pengar, och DET är NU. Det är finns ingen tröst att bara tänka på framtiden, som bara är oviss. Jag lever här och nu, och det är nu som jag måste ha något som jag kan försörja mig på. Men hur lätt är det?
Jag står helt plötsigt inför en ny värld. En okänd värld. Och har absolut inte en aning om vad jag ska ta mig till. Jag förbannar världen för att det ska vara så svårt att leva. Jag vet hur jag vill leva, men det finns ett hinder som hindrar mig från det. Pengar. Med andra ord; en jobb som verkligen räcker till. Jag drömmer om att få ta mitt första steg från föräldrahemmet och bli min egna härskare i en lägenhet i stan. Att samla in dom där så kallade vuxenpoängen, som man knappast lyckas samla på sig när man fortfarande bor hemma... eller där man tvingas bo för att man inte har någon annanstans att ta vägen.
Men om jag spolar tillbaka bandet litegrann, så vet jag faktiskt vad jag vill göra med mitt liv. Det enda som skiljer just nu är att jag behöver något som ger mig både liv och pengar, och DET är NU. Det är finns ingen tröst att bara tänka på framtiden, som bara är oviss. Jag lever här och nu, och det är nu som jag måste ha något som jag kan försörja mig på. Men hur lätt är det?
Ställd vid livets yttersta kant
Jag har pratat om det många gånger och med många. Min konstnärliga sida är något som jag vill kunna leva vidare på... och har därför letat efter ett yrke där man verkligen kan tjäna pengar på sin konst och som är en utmaning. Med andra ord; tatuerare. Yrket triggar och lockar mig och det är något som jag tänker på dagligen och har gjort det nu i över ett år. Jag har hur många bilder som helst (tyvärr inga än som jag känner att jag vill visa upp, detta ser jag bara som övningspapper) med olika motiv som jag har gjort. Och nu när jag satt och täntke som mest på det, gjorde jag en liten research om livet som tatueringslärling. Helt ärligt trodde jag faktiskt att det skulle ge någon form av pengar, men hittade mest trådar om att man inte får någon peng över huvudtaget. Där brast det för mig, hur i helskotta ska jag då kunna ta mig till och från studion om jag hittar en plats? Det kändes som någon tog tag i mitt hjärta och vred det som det vore en disktrasa. Inte för att det bara handlar om pengar, det är ju faktiskt en utbildning, men jag måste ändå ha något som ger pengar under tiden. Skulle jag då få skitsumman från försäkringskassan så kommer det inte att räcka, utan av 2800 jag betalar ungefär 1300 hemma, 1000 kr går på busskort och vad har jag då kvar? Ungefär 500 kr, och det är ju för fan hälften av vad jag hade när jag gick på gymnasiet. Det går inte. Inte när jag bor ute på landet och är beroende av bussar... som kostar skjortan. Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre.
Sjuk?
Jag är lite nedstämd och känner mig konstant hungrig. Håller jag på att bli sjuk? Skulle nog kunna vara så. Fyfan vad tråkigt och fyfan vad jag inte har lust med det!
Marknad i Markaryd
Idag blev det en sväng till Markaryds marknad. Där fyndade jag tre t-tröjor för 50 spänn (sånna där t-shirtar dom alltid säljer, som jag alltid är snål för att köpa, dom kostar annars runt 120 kr styck) så det var strålande tyckte jag! Lite fler nya tröjor att klippa sönder, jajemän! Har inga bilder på dom just nu men det blev en med pink floyd-tryck, en motörhead och en som där står ANALKLÅDA på, hahaha, mycket roligt tyckte jag!
Sen blev det middag och öl hemma hos Stefans pappa, riktigt gott och mysigt. En perfekt lördag om man frågar mig. :)
Det som återstår av den här kvällen blir mest tv, gräddbullar (som jag även köpte på marknaden) och the Sims. :D <3
Sen blev det middag och öl hemma hos Stefans pappa, riktigt gott och mysigt. En perfekt lördag om man frågar mig. :)
Det som återstår av den här kvällen blir mest tv, gräddbullar (som jag även köpte på marknaden) och the Sims. :D <3
L <3
Ibland blir det för mycket, det vet vi alla. Jag tänker på dig L <3
Lycka till, Ayla!
Idag åker min vän Ayla till Tyskland. Så roligt för henne, känns bara lite tråkigt när jag inte vet när jag träffar henne igen. Hon ska börja på en dansskola där. Tidigare i höst var hon på audition i Köpenhamn och för henne som ni kanske förstår, så var det inga problem, hon kom in på skolan. Det som jag tycker är så starkt är att hon åker dit när hon varken kan tyska eller engelska (hon är ganska fåordig på det språket, lite kan hon, men hon kan knappast prata det) men det löser hon säkert, hon åkte ju till Island och kunde inte heller det språket till en början. Skillnaden där är väl att hennes pappa är islänsk men pratar svenska, nu blir det annorlunda. Men det kommer säkert att gå bra, Ayla är jättepositiv till det hela, och med det kommer man långt. Just nu sitter hon nog på tåget till München. Jag önskar dig lycka till, hoppas att allt ska gå bra och om inte tidigare så ses vi vid jul igen! <3
Kriget med mig själv
Jag överväldigas av en unken lite halväcklig doft när jag träder in till mitt rum, eller rättare sagt min lilla isolerade friggebod. Synen av innehållet i stugan ser ut att vara det som blev över efter ett hårt krig. Det ligger plastpåsar, papper, tidningar, pennor, kläder, någon peruk och en hel del annat som kan klassas som just 'saker.'
"Hur fan kan jag ha det såhär?" frågar jag. Inget svar. Jag hade nog blivit rädd om jag hade fått svar, lika bra att det var tyst. Tyst som i graven... tänker jag och ser samtidigt mina plastimitationer av gravstenar och brevid ligger det ett kranie... Även det gjort i plast. Situationen blev nästan lite rolig, men inte tillräckligt för att jag skulle orka skratta. Nej, det här duger verkligen inte längre. Jag vågar inte sätta igång elementet på mitt rum för det får inte finnas något skit eller damm i närheten när den är igång, i med brandrisk. Och vad kryllar det av runt mitt element? Jo, just dammråttor. Såhär har jag haft det några månader. Men jag är nästan aldrig hemma, när jag väl är där så sover jag bara. Men just idag måste det bli ändring på det, för det blir allt kallare om nätterna och jag måste ha igång mitt element. Sen är det ju faktiskt mysigare också om det är städat... och lite tillpiffat. Så därför (efter jag har druckit mitt kaffe) ska jag gå in där och vända upp och ner på rummet ytterligare, damma, dammsuga och plocka undan så att där blir riktigt riktigt mysigt inne.
"Hur fan kan jag ha det såhär?" frågar jag. Inget svar. Jag hade nog blivit rädd om jag hade fått svar, lika bra att det var tyst. Tyst som i graven... tänker jag och ser samtidigt mina plastimitationer av gravstenar och brevid ligger det ett kranie... Även det gjort i plast. Situationen blev nästan lite rolig, men inte tillräckligt för att jag skulle orka skratta. Nej, det här duger verkligen inte längre. Jag vågar inte sätta igång elementet på mitt rum för det får inte finnas något skit eller damm i närheten när den är igång, i med brandrisk. Och vad kryllar det av runt mitt element? Jo, just dammråttor. Såhär har jag haft det några månader. Men jag är nästan aldrig hemma, när jag väl är där så sover jag bara. Men just idag måste det bli ändring på det, för det blir allt kallare om nätterna och jag måste ha igång mitt element. Sen är det ju faktiskt mysigare också om det är städat... och lite tillpiffat. Så därför (efter jag har druckit mitt kaffe) ska jag gå in där och vända upp och ner på rummet ytterligare, damma, dammsuga och plocka undan så att där blir riktigt riktigt mysigt inne.
Den stora festfixaren
Idag, ca 05.45 steg jag upp ur sängen för att förbereda min färd till andra sidan Skåne. (Riktigt andra sidan är det inte, men det är inte långt ifrån) 07.09 tog jag bussen från denna "ljuva" lilla håla med konstigt folk som skulle kunna motsvara den amerikanska hillbillyrasen eller white trashluderna. I alla fall, väl inne i Helsingborg blev det en 25 minuters väntande på att ta ytterligare en färd, den här gången ett tåg ner till Malmö city. Vad jag gjorde där? Jobbade på Butterick's, såklart! Tanken var först att jag bara skulle vara där fyra timmar, men jag var där ända från då de öppnade tills de stängde. Goa pengar det där, dom betalade min lunch som jag hade med mig, så jag har absolut inget att klaga på. Det var kul att komma dit, det var lite nytt men samtidigt kände jag till allting redan. Det var toppen. Jag hjälpte till där med att packa upp Halloweensaker (redan tänker kanske ni, men det här kräver planering, planering och åter planering, innan den 1:a oktober ska ALLA varorna finnas på plats) och jag bara lääängtar till Oktobers dörrar öppnar sig för mig. Som de flesta av mina vänner vet, är jag så svag för "skräcksaker," dramatiskt smink, gothiska kläder, blod och dödskallar! Allt som har med den typiska Halloweenkänslan att göra. Sen o andra sidan lever jag nog i den känslan dygnet runt hela året om, men skit i det, oktobermånad gottar jag mig lite extra i det. ;)
Imorgon har jag en helt ledig dag, jag ska sova lääänge, sen ska jag träffa Johan som jag inte har sett på år och dar! Det ska bli riktigt kul faktiskt. :)
Nu blir det en kopp te för jag fryser som en tok!
Imorgon har jag en helt ledig dag, jag ska sova lääänge, sen ska jag träffa Johan som jag inte har sett på år och dar! Det ska bli riktigt kul faktiskt. :)
Nu blir det en kopp te för jag fryser som en tok!
Wooonsdag
Grytpunken blir inställd, så nevermind angående det.
Istället ska jag lägga mina pengar på en Stockholmsresa nästa vecka, vi ska spela med bandet på Club Dislocated. Det ska bli riktigt kul att få komma till Stockholm, dock har vi ett problem; boende! Vart ska vi ta vägen? Vi hade tänkt oss en vistelse på några dagar, jag menar, hur ofta är man i Huvudstaden? Så nu letar vi rövarna av oss efter ett billigt vandrarhem, eller något annat som kan erbjuda tak över huvudet. Någon som vet ett bra ställe, så tipsa gärna.
Imorgon åker jag till Malmö för att jobba i Buttericksbutiken där, det ska bli spännande! :)
Istället ska jag lägga mina pengar på en Stockholmsresa nästa vecka, vi ska spela med bandet på Club Dislocated. Det ska bli riktigt kul att få komma till Stockholm, dock har vi ett problem; boende! Vart ska vi ta vägen? Vi hade tänkt oss en vistelse på några dagar, jag menar, hur ofta är man i Huvudstaden? Så nu letar vi rövarna av oss efter ett billigt vandrarhem, eller något annat som kan erbjuda tak över huvudet. Någon som vet ett bra ställe, så tipsa gärna.
Imorgon åker jag till Malmö för att jobba i Buttericksbutiken där, det ska bli spännande! :)
Ett hemskt öde till mötes
Imorgon ska jag pallra mig iväg till alla vårts kära arbetsförnedr... arbetsförmedling, menar jag. Hur jag känner mig? Hatisk, arg, ledsen och förnedrad. Kanske inte det sistnämnda, men den känslan kommer att dyka upp så småningom under tiden där. Nej, fyfan alltså. Men vad ska man göra? Jag vet inte när jag jobbar igen, och så kan jag inte ha det. Sen för det andra är jag så förbannat jävla skittrött på att vara fattig. Eller ja, jag menar inte att jag vill vältra mig i lyx, det gör väl ingen som typ jobbar på Ica eller något sånt, men att till exempel inte ha råd med en liten hyreslägenhet med endast ett rum.
Men till skillnad från då vet jag vad jag vill nu i mitt liv. Så vi får se hur det går imorgon. Antagligen händer det ingenting, för det dröjer tre månader innan dom verkligen börjar göra något, och det är precis om 3 månader som mitt jobb tar slut på riktigt...
Hej och hå livet, nu ska vi gå och ta det första klivet - mot ett nytt liv, med allt vad det innebär.
Men till skillnad från då vet jag vad jag vill nu i mitt liv. Så vi får se hur det går imorgon. Antagligen händer det ingenting, för det dröjer tre månader innan dom verkligen börjar göra något, och det är precis om 3 månader som mitt jobb tar slut på riktigt...
Hej och hå livet, nu ska vi gå och ta det första klivet - mot ett nytt liv, med allt vad det innebär.
Ingen stress
Igår jobbade jag min sista dag. Nej, det där lät för dramatiskt, men i princip, just nu kan jag bara vänta på att min chef ska ringa och fråga om jag kan jobba. Jag gillar inte att ha det såhär, men tyvärr är det så just nu. Dåliga tider helt enkelt. Men jag försöker hålla huvudet uppe ändå, jag har hittat ett ritblock och pennor här hemma hos Stefan så jag känner mig hyffsad glad ändå.
För min del idag blir det en ensam myskväll, Stefan har nämliegn åkt iväg för att jobba natt. Nu ska jag rota fram en bra film, om jag inte hittar någon där blir det väl att youtuba, eller kanske fixa voddler på stefans dator.
LÖN!
Igår kom min efterlängtade lön, WOHO! Nu hoppas jag bara på att jag får en hel del jobbtimmar denna månaden, i alla fall tillräckligt för att kunna klara mig nästa månad. Jag har lagt undan 2000 kr denna månaden, i första hand om jag skulle vara utan lön (!) nästa månad, men löser det hela sig på bästa sätt kommer jag att lägga dom pengarna på bandet, tills vi ska spela in i studio nästa gång. För den här gången satsar vi på bättre ljud.
Annars idag blir det mest att ta det lugnt, köpa en tidning kanske, för jag ska jobba imorgon. Efter det blir det fest med Linnea och Malin, och utgång senare på kvällen. Det ska bli såå roligt!
Och just det ja, i helgen köper vi även bussbiljetter till och från Stockholm, ojojoj! :D
Annars idag blir det mest att ta det lugnt, köpa en tidning kanske, för jag ska jobba imorgon. Efter det blir det fest med Linnea och Malin, och utgång senare på kvällen. Det ska bli såå roligt!
Och just det ja, i helgen köper vi även bussbiljetter till och från Stockholm, ojojoj! :D
IKEAfynd
Idag var jag och min kära mor på IKEA, och kollade på utförsäljningen. Där var inte så mycket kvar, alltså inte så mycket att titta på (det nya IKEA öppnar om en vecka) men jag hittade ändå två saker som jag kommer ha nytta av, en tavelram och ett pennställ, eller vad jag ska kalla det. Jag hittade båda sakerna (nästan) på IKEAs hemsida, bara det att pennstället skiljer sig lite i mönsret från den jag köpte, men annars är formen densamma. Perfekt! Nu slipper jag trycka i alla mina miljoner pennor och penslar i en liten stackars mugg som knappt rymmer tio pennor. Ordning och reda, var orden!
