Trötta mig. Folk! Som ni säkert förstår har det varit inbrott i mitt källarförråd. Efter ett par veckors irritation över att festivalrullväskan har stått i hallen, tog jag tak i saken och gick ner med den i källaren. Men efter att ha öppnat förrådsdörren fick jag en syn som jag inte hade väntat mig. någon har gått lös på några av förråden i rummet. Det roligaste/fulaste är att jag har det tommaste förrådet, där är bara hönsnät för så man ser direkt att där knappt är något. Men av alla saker (målarfärg, tyghyllor från ikea, en dörr, flyttkartonger och en strippstång) så har de tagit mina tältpinnar. Jag hade säkert något annat där också, men inte av värde. Såfall en "festivalgrej" som lika gärna hade kunnat vara skräp. Men ändå. Var de tvungna att ta tältpinnarna? Vad fan ska dom med det till? Själva tälten är inte ens i mitt förråd. Sen har dom brutit upp ett annat förråd och dragit ut lite tavlor som någon har målat... en av dessa tavlor har de ställt i mitt förråd (?). Det måste ha varit någon som har varit full eller något, korkade om inget annat, istället för att ta en tång ocgh knipsa upp hönsnätet lägger de energi på att slå av hänglåsen från förråden. Vad är det för fel på folk...?

Jag skiter i de där tältpinnarna, tältet är ändå söner och jag kan inte använda det längre. Då slapp jag slänga pinnarna i alla fall. :)

Men ändå. Det är rätt störigt. Och onödigt. Det måste ha varit någon som har nyckel in dit för förrådsdörren var där inga spår efter våldsamheter. Och jag kan säga det att jag gick upp med den där rullväskan igen. Jag tänker inte ha några grejer alls i det där förrådet.

Glöm vita lögner och allt vad det heter, jag pallar inte lägga löng på lögn så jag går rakt på sak istället...

En kille kommer fram till mig och frågar om han får sätta sig brevid mig. Visst, säger jag...
Han inleder ett samtal och är rätt trevlig. Han ser inte mycket ut till världen men sällskapet dög, eftersom jag satt själv i den stunden.
Efter ett tags pratande kommer frågan jag nästan hade väntat på:
Han: Vill du följa med mig hem sen?
Jag: Nej, det vill jag inte.
Han: Hehe okej, ett nej måste man ju kunna ta...
Jag: Haha ja, det är klart!
Vi fortsätter samtala om allt möjligt. Att avfärda honom rätt och slätt känns kanske inte riktig min grej, även om jag borde lära mig att göra det också.
En stund senare kommer nästa fråga: Kan jag få ditt nummer? Eller du kan ta mitt nummer, om du vill...
Jag: Nej, det vill jag faktiskt inte.
Jag märker hur han börjar tappa hoppet, men han fortsätter lite till och pratar om något annat. Sen kommer hans kompis fram och undrar om vi ska med till en annan pub. Nej, svarar jag. Där satt jag med min väns grejer i knäet och kunde ändå inte gå därifrån. Killen blir nästan lite irriterad, men säger på ett artigt sätt, hej då.

Bästa dissen. Faktiskt.

Jag hade kunnat mörda för en bit choklad just nu.
Mensmonster? Nej, inte alls!

På lördag spelar Glidslem på Bunken i Höganäs! Har ni inget för er så kom dit, det kostar ingenting och det är utomhus i tivoliparken, och jag hoppas innerligt på fint väder!

Jag är så jävla glad. Min envishet och beslutsamhet om att nå mina mål börjar löna sig. Jag har nått delmålen och allt tyder på att det går framåt hela tiden. Så bra. Så sjukt jävla bra. Man ska aldrig ge upp. ;)

Snart kommer den ut, den vi har väntat på... Årets samlingsplatta! Vi i Glidslem är med på denna utmärkta platta som har skapats av Mikael Sörling. Jag vet inte exakt när den kommer ut, men snart i alla fall... Det märker vi!

Ni kan läsa mer på Sörlings blogg HÄR!

Jag vet inte hur många gånger jag har svurit över den där skålen med alla mina smycken i. Halsband som trasslar ihopa sig med varandra, örhängen som skaver mot de andra smyckena och helt enkelt; jag hade dålig överblick över mina smycken. Då kom jag på den geniala idén, varför inte göra en smyckestavla? Jag fick idén en gång från en tidning där dom hade satt upp krokar på en vägg och hängt upp sina smycken där. Men jag valde att göra en tavla! Busenkelt, en canvastavla på ram, ett roligt tyg, häftpistol och ståltråd (varför inte hönsnät? Men nu hade jag inget sådant, jag fick göra mitt nät själv)

Det här blev resultatet!
En ordentlig överblick och dessutom rätt så dekorativt. :)
(Jag tycker inte tyget riktigt kommer fram till sin rätt i det där ljuset, men skitsamma!)

Efter att ha varit på Stoff & Stil kände jag för att köpa med mig hälften av alla tygerna hem, idéerna bara flödar när man kollar i deras kataloger och mängderna av tyger. Jag fastnade speciellt för en viss sort, något sommarerbjudande dom hade, ni kan se på bilden här under...

Antingen är det väldigt tantigt eller grymt pimpigt. I mina ögon är tyget helt crazy och mina tankar faller tillbaka till 1700-talet, tänk er klänning i riktig Marie Antoinettestil... ;)
Än är jag inte så superbra på att sy, men hade lätt kunnat göra det bara för att det är roligt. Inte särskilt användbart egentligen, men som sagt, kul! Det svarta tyger är lite genomskinligt och väldigt mjukt, inget som syns nu men det ska i alla fall bli en tröja.

Det lilla paketet som ligger ovanpå är öglor, perfekt om man till exempel ska ha snörning på något. Inget planerat än, men där var något jag hade tänkt sätta snörning på.... Vad det nu var.

Dåså, efter ett tags terrande på vårdcentralen fick jag reda på vad det var för fel på mig. Jag har öroninflammation. Inga tecken på halsfluss som jag trodde först. Örat (det sitter bara i ena örat...) håller på att läka redan, men jag fick ändå pencillin utskrivet. Gött det. Äntligen är det fixat! Nu ska jag käka enorma piller 5 dagar i rad. Skönt att det inte var längre än så. :)

Nu ska jag njuta av en stor kopp kaffe!

Feber, bihåleinflammation och öroninflammation samtidigt som jag är förkyld. Jag är även svullen as hell i alla halsgångarna och det gör skitont när jag sväljer. Dessa symptom tyder på halsfluss. HALSFLUSS! Sånt har jag ingen lust med alls! Men det kanske är så, och då måste jag ringa läkaren... som jag försöker få tag på nu.

Tidigt en morgon efter jag hade partajat loss ordentligt på Helsingborgsfestivalen, fann jag denna syn när jag nästan var hemma. Detta är då alltså bara 2 portar från mig, hade jag bott i just den här porten hade jag aldrig velat ta i handtaget. Fy fan. Vem vet vad för smittor som gömmer sig i det där blodet? Inte för att det ser ut som personen har tagit i handtaget... Men ändå...

Min jävla förkylning vägrar att släppa, rättare sagt, själva förkylningen är inte så farlig, men där är något i kroppen som hoppar runder känns det som. Till en början hade jag feber, när den väl försvann hade jag känningar av en bihåleinflammation och nu när jag har lyckats stoppa det så har skiten satt sig i mina öron. Jag har ont i öronen och känner att jag inte kan göra mer nu. Inte mer än att äta så mycket vitlök jag kan och stoppa vitlöksklyftor i öronen. Imorgon bitti ringer jag doktorn, för nu har jag varit sjuk konstant en vecka. Det här är inte bra. Alls. Och inte speciellt kul heller. Men jag måste lyssna på min kropp, det är inte bara till att ta en ipren och sticka iväg, inte den här gången... Fy fan.



Det var längesen jag hade öroninflammation...

Jag kan härmed säga att jag officiellt jobbar som illustratör. Känns riktigt härligt även om pengarna inte riktigt rullar in på stora silverfat ännu. ;) Men det är inte det viktigaste just nu, just nu njuter av läget som smakar som seger, jag har lyckats ta mig över en tröskel med både bök och bång och lyckas undkomma en dyr och lång utbildning. Jag ÄR illustratör. In your fucking face gubbjävel på arbetsförmedlingen! (Allra första gången som jag gick dit och berättade att jag vill jobba som illustratör och berättade att man inte behöver en utbildning för det, skrattade han mig rakt i ansiktet. Skrattar bäst som skrattar sist...)

Jag har ritat en seriestripp som ska vara med i en pyssel/scrapbookingtidning som heter Inzpira. Den kommer ut 23:e augusti och kommer att finnas överallt i hela landet. Jag kommer att hålla er uppdaterade. ;)

Idag flödar inspirationen extra mycket efter att ha träffat Eva och Marinette, två genier som ligger bakom inzpira och pratat om jobb samt varit en sväng på Stoff & Stil i Malmö. Här ska det sys och pysslas! Pimp my home deluxe, det kommer bli sjukt hysteriskt (snyggt!).

Mer illustratörsjobb väntar och jag ser verkligen fram emot det!
(In your fat face again arbetsförmedlingsgubbe!)

För er pysselgamar kan ni spana in Inzpirabloggen sålänge: http://inzpiramag.blogspot.com/

Jessica står och lagar mat i mitt kök. Hon lagar då quornbitar, eller hur det nu stavas. Jag tycker det ser ut som något annat...

Nu när jag börjar piggna till från den förbannade förkylningen och har en del tid över, tänkte jag ta tag i min jävla bloggs design. Jag är ganska trött på "fashion-temat." ;)

Men än har jag inget photoshop, i väntan på det ska jag surfa runt på andras bloggar och samla inspiration. Det kommer nog att sluta med att jag sitter där och skrattar åt någon 17-årings videoblogg. Men ändå!

I brist på annat slänger jag ut en bild på min the sims 2 samling.

Okej, det är en vecka sen den slutade nu, men jag tänkte slänga upp lite bilder från festivalen.
Årets festival var lite till en besvikelse, det var en del småsaker som gjordet det, men men.
Vi har inga bilder från när vi i Glidslem spelade, men det gör inget, för det var sämsta spelningen vi någonsin har haft, så vi vill helst glömma den. Men tack till er som som kom och tittade!

Första kvällen var vi och såg vår vän Sassa när hon spelade på den stora scenen. :)


Foto: Jag

Fredagen var jag skittrött egentligen, men jag och Jessica kämpade oss in till Helsingborg för att se The sounds.


Foto: Jag


Foto: Jag


Foto: Jag

Lördagen blev som sagt en besvikelse, tänker inte gå in på detaljer, men kvällen blev i alla fall lyckad, då jag hade grymt roligt hela natten och en bit in på morgonen. :)

Jag har åkt på en riktig ilsken förkylning. Det var längesen som jag var såhär sjuk. Kan det förvärras bara för att det är rötmånad?

Det började för en vecka sen. Jag kände att en förkylning var på väg, något irriterande tyckte jag eftersom jag nyligen har blivit frisk från en annan förkylning. Sen gick det två dagar. Pang. Jag vaknade i onsdags och det kändes som jag hade värsta bakfyllan. Jag var svag i kroppen och hade lite ont överallt. Det kallas feber. Jag brukar vara den som tar en ipren sen är det bra, sen sticker jag iväg och jobbar. Men då kunde jag inte. Jag fick helt enkelt ringa och säga att det inte går, vilket jag är glad över att jag gjorde för jag orkade knappt stå upp den dagen. Dagen efter var det lite bättre. I fredags tog jag mig iväg till jobb, men det var lite för tidigt kände jag, jag hade fortfarande feberkänningar och sen började nästa skit: min nässpray fungerade inte mot nästäppan längre.

Igår lördag kände jag att den där jobbiga nästäppan började "krypa" uppåt och det började göra ont. Jag hade början på en huvudvärk och hur mycket jag än snöt mig så försvann det inte. Det här var början på en bihåleinflammation. För fan tänkte jag, sånt har jag ingen lust med alls. Jag har aldrig haft det (än, och hoppas slippa det) och tänker för allt i världen inte få det heller. Efter att ha gnuggat geniknölarna och googlat och provat en liten akupunkturstrycksgrej (som var jävligt skön, den lindrade, men var inte det direkta botemedlet) kom jag på den geniala idén att ta en clarityn. (För er som inte vet vad det är, så tar man sånna när man har allergi av något slag, typ pollen, som jag är svagt allergisk mot, pillerna hjälper om man har nästäppa) En sådan fick det bli, lite akupunkturstryck samt en skål med hett vatten med pressad vitlök, och där satt jag med handuken över huvudet och andades in dessa vitlöksångor. Huskurer for the win. Och fanimej, det hjälpte! Efter en liten stund sprakade det till i näsan och jag snöt ut det sista megatjocka snoret och hallelulja! Jag kan andas igen!

Då vet ni vad ni ska göra när ni känner en stundande bihåleinflammation och inte har lust med en pencillinkur. ;)
Annars kan jag tipsa om Sinova, ett naturläkemedel från apoteket som hjälper om man börjar känna att en bihåleinflammation är påväg. Jag kom aldrig så långt att gå och köpa detta, men hade tänkt ta det som sista utväg om inte huskurerna eller claritynen hade hjälpt.

Over and out.



Är man sjuk så är man!

Jag tvingade ut mig på balkongen, efter att ha pratat med en god vän på facebooks chatt. Hon skulle sola, hennes mål för den här sommaren var att bli så mörk som möjligt. Jag varnade henne, sola inte för mycket, för då får du rynkor i förtid. Hon bara skrattade åt mig. Jag tror stenhårt på det där. Även om det lär dröja ett bra tag innan dom dyker upp vilket fall som helst.

När bikinin väl var på, det blonda håret uppsatt i en lös knut på huvudet och tagit på mina vita 70.tals solgalsögon, kände jag mig nästan glamourös. Där satt jag på min balkong i en härlig pinupig bikini som är blå med vita prickar, överdelen av halterneckmodell och underdelen i hipstermodell. Jag brukar inte göra sådär. Sitta och sola och bränna kroppen bara för att få en solkysst hud. Eller hur man ska uttrycka det. Men jag gillade det faktiskt. Och återigen kände jag mig nästan glamourös.

Istället för att ta tiden räknade jag antalet låtar som dom spelade på Bandit, efter 6 låtar vände jag mig. Och räknade återigen 6 låtar. I mitt huvud har jag suttit där i ungefär en timme, vilket räcker gott och väl.

I spegeln tycker jag mig ana lite skillnad. Och igen, känner jag mig nästan lite glamourös.
Jag gillar det!