Vaknade imorse av att jag inte ville alls. Ingen lust. Och då går det inte. Det där lilla som fanns inom mig, som störde sig på att alla alltid ska envisas om att åka till Danmark på Valborg, har nog startat det hela. Jag ville inte från början. Så varför ska jag då ens följa med? Kanske om jag hade varit i annan sinnestämning, men just nu måste jag bara ta en paus och ha en stund för mig själv. Sånt som händer. Men varför är jag sån? Ingen aning, och det är väl inte någon annan heller som kan svara på det. Men jag har nog fått ett bättre humör senare ikväll, och tanken på att få stanna kvar i Sverige gör mig lite gladare. (Vad är det som är så hemskt med Danmark?) Jag har helt enkelt en underlig känsla i kroppen.

Nåja, glad valborg...

Jag kom på att jag inte har gjort några blogginlägg om mitt bands spelningar. Eller jo, när vi spelade på UKM gjorde jag ett stort inlägg om, men några vidare bilder hade jag inte då. Här är lite fler bilder från UKM:
Foto: Ida Cederberg (Tack så mycket Ida! :))

     

Det här var de bilder som jag tycker ser ut att vara roligast att titta på, haha.



Glidslems andra spelning blev i Jutan i Helsingborg. Den 9:e april på själva skärtorsdagen intog vi scenen och stormade sönder stället. Här är lite kul bilder från den kvällen:

   (jag är snygg... men inte på den här bilden)
   <-- Den grymt vilda publiken...
  





Här är vi då efter spelningen! Grymt tuffa och kaxiga. Eller nåt... Malin drog precis efter spelningen eftersom hon var sjuk. Hon var grymt duktig som orkade trumma på trots förkylning och skit. Fast ja, en kvart är kanske inte sååå ansträngade?
Haha, nåja, grymt kul spelning, dock var ljudteknikern en stor idiot, hoppas han får ordentligt med stryk. :)

Jag har letat länge och väl efter ställen som säljer SNYGGA skor i storlek 42. Men var gång har jag fått bli besviken när jag fick se "utbudet." Bekvämlighetsskor. Fula skor. Neutrala skor. Det är inte sånt jag vill ha, för jävlen! Jag avundas tjejerna på stan som springer runt där i sinna skyhöga klackar. Jag vill också. Jag vill också känna mig kvinlig. Jag är trött på de förbannade tygskorna som jag fyndar på herravdelningarna...

Och nu ikväll när jag satt och tittade på tv kom reklamen Nelly.com. Jag har inte riktigt noterat hemsidan tidigare, tänkte väl att det bara är en massa skräp på den sidan, haha. Positiva Ronja är i farten! Men jag gick minsann in och kollade skorna... Och till min stora förvåning och glädje fann jag SNYGGA HÖGKLACKADE skor i MIN storlek! Förstår ni hur glad jag blev? Jag vågade inte sprudla av glädje förräns jag extrakollade storleksguiden. Jag mätte min fot... Spänningen gick på högvarv... Min storlek. MIN STORLEK! Jag slipper handla på de förbannade gotharsidorna :D :D :D


Här är då en snygging som jag har spanat in. Jag spanade såklart in fler, men det känns som den här (känns konstigt att skriva i singular, men vafan där är ju bara en sko på bilden) lockar mest. Ganska låg i pris och neutralt svart. Perfa! Nu kommer nästa steg, att lära sig att gå i dem... Tipsa mig?

Idag var sista dagen på den där kursen, på arbetsförmedlingen. Känns både bra och dåligt faktiskt. Det dåliga är att nu har jag ingenting att gåtill längre och möter inte heller människor. Ska jag nu sitta här och bli folkskygg igen? Jag hoppas inte det, haha. Det som också skulle kunna vara dåligt är om jag vänder på dygnet igen... Att jag börjar lägga mig sisådär tre eller fyra på natten... Men det tänker jag inte göra. Det är faktiskt rätt skönt att vakna på förmiddagen och inte på eftermiddagen. Det som är bra med att kursen är slut, är att jag slipper sitta där och bli visad hur man skriver ett CV för 348738742:e gången.

Nu då? Jo, jag ska ta tag i mitt illustratörsyrke och sätta fart. Rita så att pennorna glöder och lägga upp på hemsidan. Om jag får igång den andra datorn vill säga... Den fungerar fortfarande inte som den ska. Kan ju vara för att den har blivit tappad i golvet och att halva skärmen är liksom öppen? Suck... Sålänge jag bara kan sitta vid den här sega stenålders-laptopen lär aldrig min bloggdesign bli helt klar heller. TRÅÅÅKIGT! Nåja, jag kan inte göra så mycket... :(

Nästa steg här nu, blir till att slänga ut tavlor på tradera. Sen får vi se hur det går. :)

R.I.P hårfönen.
Den stackars hårfönen här hemma har nu tagit sin sista varma pust. :(

Jag satt nyss och tittade på Äntligen Hemma, på tv4. Ett populärt inrednings/byggprogram som säkert inte en jävel har missat. Nåja, där satt jag och kände hur inspirationen växte sig större och min kreativitet började krypa fram. Jag kände mig glad och tillfreds... TILLS jag insåg vad det var jag egentligen satt och tittade på. En 14-årig tjej skulle få hela källarvåningen i hennes föräldras hus. Det blev ommålat och inredningen var hur fin som helst. Jag kände då hur en viss irritation växte inom mig. I den här källarvåningen hade hon spis och allt (eller ja, något badrum fick man inte se, men det hade hon säkert också den bortskämda ungfan) och där skulle hon bo. DÄR SKULLE HON BO. Vad fan! Här sitter jag och hatar världen för att JAG inte kan flytta hemifrån efter gymnasiet och hon har inte ens gått ut högstadiet. Vad är det för ett jävla skitsverige jag lever i? Jag satt och irriterade mig sönder och samman för den här flickan får eget innan jag får det. Jag är äldre än henne och behöver ett eget jävla hem mer än vad hon behöver på flera år! Här sitter jag ute på landet med kor, får, traktorer, diverse gödseldofter och bönder med alkoholproblem, och KAN INTE flytta hemifrån! Jag vantrivs så in i helvete så ni förstår säkert min avundsjuka över det här. Men ja, hon är väl glad, BARA FÖR ATT HON HAR SNOFFSIGA MODERATFÖRÄLDRAR! Hoppas ni dör.

Här kan ni se på skiten om ni vill det: Tryck här
Länken öppnas i ett nytt jävla skitfönster.

Nu har jag börjat med den nya designen. Det går väl framåt... Antar jag. Dessutom har jag lagt till en musikspelare! Musiken går såklart att stänga av, om ni nu tycker att min musiksmak är för bra. ;)

Jag har bestämt mig, en ny design på bloggen är på igång. ;)

Jag har inte kunnat låta bli att sluta tänka på den där killen. Han på nattbussen i fredes, som verkade så speciell. Med mycket vett innanför pannbenet och som är smart. Han var väl inte världens snyggaste, men han är nog en underbar person. Det kunde jag komma fram till efter 60 minuters fyllepratande. Men det var väl inte så mycket fyllepratande egentligen... Han kände till personen som satt brevid mig på bussen, det var väl så vi började prata. Sen hade han hittat någon väska och jag sa åt honom att lämna in den där han hade hittat den. Det skulle han göra, sa han. Sen flöt det på vidare. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, om vad jag gjorde om dagarna och vad han gjorde om dagarna. Jag var helt säker på att den här killen var kanske minst 5 år äldre än mig, men helt fel, han var ett år yngre än mig. Det som jag mest har tänkt på, var när han sa "berätta lite om dig själv..." Hur många människor gör det? Han lyssnade intresserat av det jag hade att säga och samtalet bara flöt på. Dom där 60 minuterna på bussen kändes som 10 minuter. Det här har jag inte varit med om på länge, ett intelligent samtal med en random person. Eller ens om det har hänt över huvudtaget? Ja, säg det.

Det finns alltså lite hopp om mänskligheten trots allt?

Nu ska jag berätta hur det gick för oss i UKM!

Vi anlände till Sundspärlan ungefär vid tio på förmidaggen. Alldeles för tidigt om man frågor oss, men dessvärre nödvändigt eftersom det fanns 35 band/akter som skulle hinna soundchecka innan insläppet började.
I all den eviga väntan på att 28 band skulle soundchecka innan oss, hann vi kolla in stället. Vi fjöntade runder och undrade om det fanns fler punkband som skulle spela eller om vi var dom enda. Enligt spelningslistans bandnamn fanns där inget som tydde på det... Skithäftigt, tyckte vi.


Här är vi utanför Sundspärlan. Malin fotade, hon ville ändå inte vara med på bild.
Linnea, Jonna och jag, som är snygg som vanligt. :)

Vår stackars sångerska, Linnea, har varit förkyld ett tag men har återhämtat sig väldigt bra. Inför den här första spelningen repade vi 4 daagar i rad. Bra eller dåligt? Ja, säg det, dåligt tror vi, med tanke på hur det gick. Vi blev uppropade och gick upp på scen för att soundchecka. Vi drog igång med borgarslakt och efter någon minut blev Linnea tyst. Hon sa inte ett ljud. Jaja, vi fick i alla fall rätt på ljudet till gitarren, basen och mickarna. Sen förstod vi vad som hade hänt; Linnea hade tappat rösten! Hon kunde inte säga ett ljud! KATASTROF! Aldrig att vi ställer in spelningen, så vi försökte komma på alla åtgärder som gick. Eftersom jag är den enda som har körkort i bandet fick jag köra iväg för att försöka ordna lite saker. Jag drog med mig Malin och vi körde ut till Väla. (Eftersom det var söndag hade alla affärerna stängt i stan, så Väla var vårt enda hopp) Vi rusade in på apoteket och köpte strepsils och sen åkte vi tillbaka igen. Men vi glömde det viktigaste nästan, HONUNGEN! Alla sångerskor vet ju att varmt vatten och honung gör susen. Så det var bara till att köra iväg igen, den här gången med Linnea i bilen. Honungen blev köpt och vi körde tillbaka igen.

Under flera timmar satt Linnea och drack varmt vatten med honung, och en stund innan vi skulle spela hade hon satt i sig säkert flera kannor vatten och en hel burk honung. Hon kunde nätt och jämnt prata så vi bestämde oss för att ge järnet, allt eller inget, med eller utan en sångerska!

Jag själv hade lite panik strax innan spelningen, min gitarr är nämligen inte helt reko då jag har spelat av 4 strängar på 2-3 månader. Hoppsan? Jag bad för allt i världen att strängen skulle hålla. Sen hittade jag en kille som kunde låna ut sin om nu min sträng skulle hoppa av, jag tackar så mycket för det. :)

Sen blev vi uppropade och vi intog scenen. Jag såg knappt publiken, strålkastar ljusen lös mig i ögonen och jag kunde nätt och jämnt ana att där fanns folk. Mycket folk! Kanske 20-30 pers, jag har ingen aning. Jag hörde mitt namn ropades och jag vinkade. Men egentligen såg jag inte vem jag vinkade till, men skit i det. Gitarren kopplades in och förstärkaren sattes igång. Det var nu det gällde, vårt första gig! Vi var riktigt peppade allihopa, kanske inte Malin, hon var extrem jävla nervös och jag trodde hon skulle svimma (hon sa senare att hon hade hållt på att svimma... och innan dess hade hon varit och spytt, haha) och sen drog vi igång. Vad jag kunde höra så fixade Linnea låtarna rätt bra, lite annorlunda än vad det brukar låta men skit i det. Jag var nervös men samtidigt kände jag att det var riktigt kul, adrenalinet rusade i kroppen och ibland trodde jag nästan att jag skulle tappa plektrumet, snubbla över sladden (den såm går mellan gitarren och förstärkaren) ramla in i mickstativet och snubbla av scenen, tur var hände det aldrig.
Publiken jublade högt och jag kände hur jag älskade livet. Det här är det bästa som har hänt mig på länge, på mycket länge. När vi väl hade spelat klart frågade jag Linnea om hon mådde bra... Munnen rörde sig men det kom inget ljud. Hon hade tappat rösten, igen. Precis i rätt läge, precis när vi var klara. Perfekt.


Glidslem Live!
Foto: Ida Cederberg

Trots all kaos och annat fibbel så gick spelningen skitbra. :)

Imorgon spelar Glidslem i UKM i Helsingborg. UKM hålls på Sundspärlan, om någon vill komma och titta. Jag har ingen aning om vilken tid vi spelar, men hela UKM-grejen börjar halv fem på eftermiddagen imorgon (5:e april) Det kommer bli vårt första gig, så vi är riktigt nervösa allihop!

Sen på trosdag, självaste skärtorsdagen, så spelar vi i Jutan i Helsingborg. Någon gång mellan 18.00 - 20.00 kommer vi ge järnet!

Jag håller på med en ny frilla... Jag har blekt bort (eller håller på...) det mörka underhåret som jag hade. Nu är jag trött på det och dessutom har jag införskaffat mig lite mer hår. Här är en liten tjuvtitt än så länge, bättre bild kommer en annan gång. Om ett par dagar eller så. ;)



(Der ser ut som jag saknar en framtand, men så är inte fallet, jag har bara snea tänder och det råkar vara en skuggning precis brevid ena framtanden...)