Värme
Det är varmt ute. Antar att ni inte vet om det.
Ändrad livsstil
För några månader sen slog jag näven i bordet och tog tag i saken. Jag har alltid varit en viktkämpare, jag hatar ordet och jag hatar innebörden av det. Men det fick vara nog. Jag tycker inte det är fel med lite former... Men det gick bara uppåt... på vågen alltså. Bäst att ta tag i det i tid, eller hur?
Det har varit ett helvete i början, men det börjar ge lön för mödan. ÄNTLIGEN! Och jag tror faktiskt att jag nu officielt kan jag säga att mitt sockerberoende är borta. Det söta smakar inte på samma sätt längre men framför allt; jag känner inget sug. Det var ett jävla helvete i början, men det gick. Men jag får erkänna att jag har slarvat, men jag frossar inte i det som jag gjorde förr och jag ska hålla mig ifrån skiten hädanefter. Just sockret har varit den stora skurken i mitt liv.
Men det är ju inte vikten som räknas egentligen... Jag äger inte ens någon våg och har inte den blekaste om jag har gått ner några kilon, men något måste väl ha hänt? Jag har gått ner en byxstorlek, eller två? Det var längesen jag köpte byxor men lyckades få ner min halvfeta röv i ett par shorts från H&M, och de flesta vet ju att de har ganska små storlekar, men fan, det gick... en storlek som jag aldrig har kunnat ha innan. FRAMSTEG!
Det är måttbandet som man ska vara flitigast med... och jag får ju säga det, varenda jävla gång jag drar fram det där måttbandet har ångesten varit i halsen, nära att komma upp likt en envis spya. Det fantastiska i detta är att jag har fått en positiv överraskning varje gång och allt som allt, har jag minskat 11 centimeter runt magen... och inte en enda gång har centimeterna växt, det bara krymper.
Jag börjar känna mig mer säker i min kropp nu och det känns underbart... Jag är värd detta!
Harry Potter and the deathly hallows part 2
Jag är sen med att se den, jag missade den på bio men då hade jag inte råd... Eller fick kanske inte tummarna loss bara. Men för någon vecka sen köpte jag hem den stora boxen från CDON, en box med alla HP-filmerna. Jag är ett stort fan av Harry Potter (Ja, jag har läst alla böckerna innan jag såg filmerna och ja, jag har dom) och jublet var stort då när jag som 13-åring fick höra att dom skulle göras som film.
I 11 år har Harry Potter följt mig, såväl som bok som film. Men nu... Nådde det sitt slut. För ett par timmar sen satt jag och laddade för att se den allra sista delen som jag inte hade sett. Det hela varvades med gåshud och tårar, jag var helt såld. Nu sitter jag är, i fullkomlig extas och kan knappt fatta att HP-eran är slut. Det finns inte mer och det kommer inte att komma mer. Jag är skitnöjd med alla böckerna jag har läst och jag är skitnöjd med alla filmer. Dom är bra gjorda, dom är vackra, fantastiska, mäktiga, mörka men också kärleksfulla.
De som påstår att de är barnfilmer har inte sett filmerna. Den första kanske, men dom blir mörkare och mörkare, för att inte tala om de sista filmerna.
Tack för den här tiden JK Rowling, den har varit fantastisk! Jag beundrar din otroliga kreativa och fantasifulla förmåga att skapa något sånt här detaljrikt och fantastiskt, framför allt; en bra story. Återigen, TACK!
Nu sitter jag här och undrar vad nästa fas kommer att vara... Jag sneglar ut mot den mörka gatan denna natt... Kanske kommer där någon underlig figur med mantel, konstig hatt och något som ser ut att ta ljusena ifrån gatlyktorna? Kanske sitter där en uggla i trädet? Vem vet?
Det är nästan så att man kan tro att Rowling själv har haft en fot i en värld som vi inte tror existerar... Men det har hon ju på sätt och vis. Att ha en sådan fantasifull och kreativ förmåga är helt enkelt magiskt.
I 11 år har Harry Potter följt mig, såväl som bok som film. Men nu... Nådde det sitt slut. För ett par timmar sen satt jag och laddade för att se den allra sista delen som jag inte hade sett. Det hela varvades med gåshud och tårar, jag var helt såld. Nu sitter jag är, i fullkomlig extas och kan knappt fatta att HP-eran är slut. Det finns inte mer och det kommer inte att komma mer. Jag är skitnöjd med alla böckerna jag har läst och jag är skitnöjd med alla filmer. Dom är bra gjorda, dom är vackra, fantastiska, mäktiga, mörka men också kärleksfulla.
De som påstår att de är barnfilmer har inte sett filmerna. Den första kanske, men dom blir mörkare och mörkare, för att inte tala om de sista filmerna.
Tack för den här tiden JK Rowling, den har varit fantastisk! Jag beundrar din otroliga kreativa och fantasifulla förmåga att skapa något sånt här detaljrikt och fantastiskt, framför allt; en bra story. Återigen, TACK!
Nu sitter jag här och undrar vad nästa fas kommer att vara... Jag sneglar ut mot den mörka gatan denna natt... Kanske kommer där någon underlig figur med mantel, konstig hatt och något som ser ut att ta ljusena ifrån gatlyktorna? Kanske sitter där en uggla i trädet? Vem vet?
Det är nästan så att man kan tro att Rowling själv har haft en fot i en värld som vi inte tror existerar... Men det har hon ju på sätt och vis. Att ha en sådan fantasifull och kreativ förmåga är helt enkelt magiskt.
VARNING FÖR JELENA FOMICHOVA!!!
(Jag sprider det här vidare från en väns facebook. Såhär ska det inte få gå till.)
VARNING FÖR JELENA FOMICHOVA!!!
Jag skriver om en uppfödare som heter Jelena Fomichova, och som föder upp franska bulldoggs, mops och även bostonterrier. Hon är en välkänd hundutställare, som vinner många priser både nationellt och internationellt, och hon har en stor verksamhet i Riga, där hon kommer ifrån, men även i Sverige sedan något år. Hon är folkbokförd i Sverige, och har en registerad uppfödning i Svenska kennelklubben.
Vi köpte en fransk bulldogg den 12/4 från uppfödaren Jelena, en hund med stamtavla och registrerad i kennelklubben. I samband med köpet uppmärksammar jag ett stort sår vid hundens rumpa, och veterinären som gör besiktningen undersöker såret, och skriver ut en salva. Hon tror också att såret uppkommit i samband med att hunden kan ha haft diarréer. Vi köper ändå hunden för 17000: -, då han i övrigt, enligt besiktningen, är en frisk hund. Vi skriver under köpekontraktet, som redan var ifyllt, förutom mina uppgifter, och sedan åker vi hem till Göteborg. Vi satt på utsidan av en husvagn och jag fick ingen genomgång av kontraktet, men jag utgick ifrån att säljaren, som nu är ansluten till Svenska kennelklubben, dels har dolda fel försäkring och att hon är ärlig och har goda avsikter som en seriös uppfödare som hon utger sig att vara.
Jag frågade också uppfödaren om försäkring, men då hon inte talar engelska eller svenska fick jag inga klara besked på frågan. Uppfödaren talade också med min väninna i telefon, som kan ryska, så att uppfödaren kunde uppmärksamma oss på eventuella problem eller andra saker kring hunden vi köpte, men hon nämnde absolut ingenting till min rysktalande väninna.
Efter att hunden varit hos oss i ca två dagar, kan vi konstatera att allt inte står rätt till, hunden läcker bajs, och har diarréaktig avföring. Vi kontaktar igen veterinären som gjorde besiktningen, och hon skriver ut penicillin och upplyser oss att om det inte blir bättre inom 7 dagar får vi kontakta veterinär som gör en mer grundlig undersökning. Jag skriver även ett mail till köparens dotter, som i sin tur svara att hon tycker det är tråkigt att vår hund har hälsoproblem, men det var absolut inget de var medvetna om. Jag har sedan mailkontakt med säljaren under den veckan som vår hund tar sin första (av totalt 4 kurer penicillin) och varje gång är det jag som skriver och talar om hälsostatusen till säljaren, hon frågar aldrig om hans eventuella förbättringar/försämringar.
När en vecka gått, och vår hund inte är ett dugg bättre tar jag honom till smådjursakuten i Göteborg, och de gör en grundligare undersökning på honom, och sätter in ett nytt penicillin och även foderbyte+kosttillskott. Jag mailar igen till säljaren, och då får jag till svar att hon kan tänka sig byta ut hunden mot en annan valp. Jag accepterar inte det då hon nu redan sålt oss en sjuk hund till fullpris, utan jag ber henne reducera priset på vår hund, och betala tillbaka 11000:-, vilket skulle vara 50% av inköpspriset och även täcka de kostnader vi då haft för hundens veterinärsbesök och mediciner, detta vill inte säljaren godta, utan ny valp och vår hund tillbaka till henne.....
I denna historia finns en väninna till säljaren, som engagerar sig i vår sak, och som försöker få säljaren att göra rätt för sig, att säljaren betalar oss de pengar vi köpt hunden för, och vi får samtidigt behålla hunden, men detta vill inte säljaren godta, utan hon vill ha hunden tillbaka i det fall hon skall betala tillbaka några pengar, och då de 17000:- vi köpte hunden för, inte de extra kostader vi haft med mediciner och veterinärsbesök.
Vid ett tillfälle skall säljaren ha sagt till väninnan att hon skulle kunna tänka sig att betala oss 8.000:-, inget mer, och jag kände då att det är bättre än inget, även om jag själv aldrig fått det erbjudandet från säljaren, så sa jag till väninnan att hon får hälsa att jag godtar budet på 8000:-, men då säger säljaren helt plötsligt nej, hon har inga pengar att betala till mig.....
Den 1 maj blir vår hund så pass allvarligt försämrad så vi får åka med honom igen till smådjursakuten, som då behåller honom över 2 dygn och gör ett antal prover och tester, vilket senare visa sig vara negativt på allt. Vi får då betala 13800:- för detta, då vi i vår tur inte har någon försäkring som ersätter våra utlägg, eftersom hundens sjukdom fanns redan vid inköp, och säljaren har inte berättat att hon inte har dolda fel försäkring i samband med köpte, så vi får stå för hela räkningen.
Hunden får igen en ny pencillinkur, och byta foder ännu en gång....
Nu har det gått ytterligare 2 veckor, och vår hund är i dåligt skick. Vi har nu fått ett tips från den första veterinären, som gjorde besiktingen på hunden, att vi skall göra en "huskur" med kokt grötris, salt, socker och smör+mosade fiskbullar... detta skall han äta i små portioner under 14 dagar, och han har också påbörjat att äta kortison, och om detta inte hjälper kommer vi att behöva avlida honom.
Under hela denna perioden har jag haft sporadisk mailkontakt med säljaren, och hon påstår att hon är ovetandes om hundens hälsoproblem, trots att hon står som ägaren. Hon lägger ansvaret på en idag död kvinnas samvete. Hon anser att hon fullgjort sina förpliktelser som uppfödare och säljare genom att erbjuda mig en ny valp....Hon har inte vid något tillfälle erbjudit sig att ersätta mig, och hon har inte heller engagerat sig eller på eget initativ frågat kring vår hunds hälsa. Hunden var 8 månader när vi köpte honom så självklart borde uppfödaren vetat om dessa bekymmer kring diaréer och svårt att "hålla tätt".
Hon berättar också att hunden har varit i Riga under ett antal månader, något som jag INTE fått några handlingar eller information om, och när jag frågar kring detta svarar hon inte.....
När jag nu har börjat att själv "rota" kring uppfödaren och hennes förehavanden så har jag hittat ett antal konstiga saker. Hon smugglar hundar till Sverige, hon är anmäld för vanvård och hon har förbud att föda upp ett visst antal kullar per år, hon har falska papper på de hundar hon äger, chipmärkningar stämmer inte med hundarna och hon redovisar inte de pengar hon tjänar på sin försäljning, trots att hon säljer flera hundar per månad för dyra pengar.
Hon har sedan tidigare anmälningar på sig hos Jordbruksverket, hon har anmälningar hos Länsstyrelsen i Uppsala och Stockholm, men inget görs.
Även Svenska kennelklubben är väl medvetna om hennes hundhållning, men trots det får hon fortsätta sin verksamhet i deras goda namn.....
Jag kontaktade Svenska kennelklubben, och skrev ett långt brev kring turerna för vår hund, och nu har det gått ett antal veckor men inget svar. Jag pratade med någon vid juridiska enheten på Svenska kennelklubben, och hon informerade mig om att jag måste först delge säljaren mina ersättningsanspråk, sedan, om hon inte betalar, kan de kanske hjälpa mig. Jag fick dessutom en hel del dumma kommentarer från hon på juridiska avdelningen, såsom " du borde kanske ha nappat på erbjudandet om ny hund när du hade chansen"........ Hon uppmanade mig att också att ringa till Tullverket, då jag kunde ses som medbrottsling ifall jag inte gjort en anmälan, trots att jag vet att min hund varit i Riga utan papper...
Jag ringer till Tullverket, som tar en rapport.. sedan vet jag inte mer... Jag ringer till Jordbruksverket, som först skriver ner min berättelse, sedan ringer upp mig efter dryga 30 minuter och ber mig faxa in alla papper då det visar sig att säljaren har flera anmälningar på sig till Jordbruksverket......Jag ordnar allt de ber om på min semsterdag, allt för att det förhoppningsvis skall sätta stopp för denna oseriösa och mycket "fula" uppfödare....sedan hör jag inget mer....
Jag försöker komma fram till Länsstyrelsen i Uppsala under en hel förmiddag, men alla telefoner har automatisk telefonsvarare, och i växeln får jag veta att de ALLA sitter i möte... Återkom kl 12.30.. och om något djur far illa blir min följdfråga.. "tja, återkom kl 12,30" får jag till svar. Jag får tillslut tag i en vid Länsstyrelsen, som låter meddela att de får se om Efter alla dessa turer som är, och har varit, så känner jag mig maktlös... Ska en uppfödare få göra som hon vill, kan man verkligen smuggla hundar, ha svarta pengaffärer och falska dokument på hundar ostraffat, utan att man utreder och tar detta allvarligt?!
Vi har tre myndigheter som jag anmäler till, och som uppger att jag har verkligen rätt i att hon bryter mot våra lagar och regler kring hundhållning, och även andra paragrafer, men dessa tre myndigheterna gör ingenting.....
Som parantes till allt detta kan jag säga att när vi var i Heby och köpte vår hund hade uppfödaren ca 10-12 hundar bak i sin skåpbil, sittades på en yta av 100 cm längd och 50 cm bredd, i små burar... ca 6 timmar var vi totalt i Heby och inte en gång släpptes hundarna ut ur bilen, eller hade vatten eller annat i sina burar de var inträngda i. Något jag i efterhand reflekterat på, men i ivern och lyckan att äntligen få möjlighet att köpa en fransk bulldog så var det inget jag tänkte på när vi var på plats.. tyvärr
Jag vet också att nu har uppfödaren flertal hundar "ute på arrende" vilket betyder att hon har flera hundar som hon skriver på andra personer, så kan hon fortsätta avla utan att någon kommer åt henne, men när det skall säljas valpar så står hon som ägare...
Hon har också lämnat två av sina hundar till bekanta, som i sin tur lämnade dessa hundar i ett källarförråd utan mat och vatten, stående i sin egna avföring. Dessa två hundar är nu omhändertagna av Länsstyrelsen i Stockholm, men uppfödaren kan fortsätta sin verksamhet och hon är fritt ute....de kan priorierar min anmälan, då de inte såg den som akut.....sedan vet jag inte mer....
Vad jag egentligen vill med hela denna berättelsen är att man granskar uppfödaren, sätter press på våra myndigheter och sprider hur det tyvärr kan gå till i hundvärlden. Att man som köpare INTE är trygg trots att man gör det som man tror är rätt, köper hund från registrerad hunduppfödare i Svenska kennelklubben, och köper hund med stamtavla...Att man skall läsa varje liten detalj i köpeavtalet och verkligen försäkra sig om att hunden har en dolda fel försäkring, eller att uppfödaren står för eventuella kostnader som blir om de kan visas att det uppstått innan hunden köptes.
Jag vill också att man gör myndigheterna lite medvetna om att det är en slapp inställning de har, att de verkligen inte uppmuntrar människor att göra rätt om de ser att lagar och förordningar inte följs. Jag har kämpat för vår hund sedan dag 1, jag har skrivit, ringt, betalt enorma pengar på veterinärerer och mediciner ( totalt snart 50.000:- ) och jag trodde att lagen skulle tillämpas i alla fall, inte bara när det är tvärtom... För jag kan garantera att hade det varit omvänd historia, att hunden kanske bitit någon hade man snabbt omhändertagit hunden och med största sannolikhet avlidat honom, man hade också fått stora rubriker i media och det hade blivit skadestånd och jag hade troligtvis blivit dömd för vårdslöshet om hunden tex gått lös....
Samma gäller om jag smugglar in knark, då hade man agerat snabbt och säkerligen hade jag blivit dömd, men att smuggla hundar är tydligen ok....trots att det kan medföra allvarliga smittorisker och det är stora pengar att tjäna.
Jag ber om hjälp, för jag känner mig maktlös, jag vädjar till vänner och bekanta att sprida detta, för vem vet, nästa gång kanske det är din vän, granne eller släkting som råkar ut för samma historia.
Själv så har jag gett upp, jag har all min kärlek och focus på vår underbare hund, att han ska bli frisk och vi får glädjas åt vår hund istället för att dagligen behöva gå och oroa sig och se hur han sakta tynar bort.
Tack för att du tog dig tid att läsa igenom detta långa brev, och tack om du sprider det vidare, för jag har försökt på andra vägar, genom media, men de anser inte att detta är en historia som är värd att uppmärksammas, tyvärr så nu hoppas jag på Facebook genomslagskraft.
VARNING FÖR JELENA FOMICHOVA!!!
Jag skriver om en uppfödare som heter Jelena Fomichova, och som föder upp franska bulldoggs, mops och även bostonterrier. Hon är en välkänd hundutställare, som vinner många priser både nationellt och internationellt, och hon har en stor verksamhet i Riga, där hon kommer ifrån, men även i Sverige sedan något år. Hon är folkbokförd i Sverige, och har en registerad uppfödning i Svenska kennelklubben.
Vi köpte en fransk bulldogg den 12/4 från uppfödaren Jelena, en hund med stamtavla och registrerad i kennelklubben. I samband med köpet uppmärksammar jag ett stort sår vid hundens rumpa, och veterinären som gör besiktningen undersöker såret, och skriver ut en salva. Hon tror också att såret uppkommit i samband med att hunden kan ha haft diarréer. Vi köper ändå hunden för 17000: -, då han i övrigt, enligt besiktningen, är en frisk hund. Vi skriver under köpekontraktet, som redan var ifyllt, förutom mina uppgifter, och sedan åker vi hem till Göteborg. Vi satt på utsidan av en husvagn och jag fick ingen genomgång av kontraktet, men jag utgick ifrån att säljaren, som nu är ansluten till Svenska kennelklubben, dels har dolda fel försäkring och att hon är ärlig och har goda avsikter som en seriös uppfödare som hon utger sig att vara.
Jag frågade också uppfödaren om försäkring, men då hon inte talar engelska eller svenska fick jag inga klara besked på frågan. Uppfödaren talade också med min väninna i telefon, som kan ryska, så att uppfödaren kunde uppmärksamma oss på eventuella problem eller andra saker kring hunden vi köpte, men hon nämnde absolut ingenting till min rysktalande väninna.
Efter att hunden varit hos oss i ca två dagar, kan vi konstatera att allt inte står rätt till, hunden läcker bajs, och har diarréaktig avföring. Vi kontaktar igen veterinären som gjorde besiktningen, och hon skriver ut penicillin och upplyser oss att om det inte blir bättre inom 7 dagar får vi kontakta veterinär som gör en mer grundlig undersökning. Jag skriver även ett mail till köparens dotter, som i sin tur svara att hon tycker det är tråkigt att vår hund har hälsoproblem, men det var absolut inget de var medvetna om. Jag har sedan mailkontakt med säljaren under den veckan som vår hund tar sin första (av totalt 4 kurer penicillin) och varje gång är det jag som skriver och talar om hälsostatusen till säljaren, hon frågar aldrig om hans eventuella förbättringar/försämringar.
När en vecka gått, och vår hund inte är ett dugg bättre tar jag honom till smådjursakuten i Göteborg, och de gör en grundligare undersökning på honom, och sätter in ett nytt penicillin och även foderbyte+kosttillskott. Jag mailar igen till säljaren, och då får jag till svar att hon kan tänka sig byta ut hunden mot en annan valp. Jag accepterar inte det då hon nu redan sålt oss en sjuk hund till fullpris, utan jag ber henne reducera priset på vår hund, och betala tillbaka 11000:-, vilket skulle vara 50% av inköpspriset och även täcka de kostnader vi då haft för hundens veterinärsbesök och mediciner, detta vill inte säljaren godta, utan ny valp och vår hund tillbaka till henne.....
I denna historia finns en väninna till säljaren, som engagerar sig i vår sak, och som försöker få säljaren att göra rätt för sig, att säljaren betalar oss de pengar vi köpt hunden för, och vi får samtidigt behålla hunden, men detta vill inte säljaren godta, utan hon vill ha hunden tillbaka i det fall hon skall betala tillbaka några pengar, och då de 17000:- vi köpte hunden för, inte de extra kostader vi haft med mediciner och veterinärsbesök.
Vid ett tillfälle skall säljaren ha sagt till väninnan att hon skulle kunna tänka sig att betala oss 8.000:-, inget mer, och jag kände då att det är bättre än inget, även om jag själv aldrig fått det erbjudandet från säljaren, så sa jag till väninnan att hon får hälsa att jag godtar budet på 8000:-, men då säger säljaren helt plötsligt nej, hon har inga pengar att betala till mig.....
Den 1 maj blir vår hund så pass allvarligt försämrad så vi får åka med honom igen till smådjursakuten, som då behåller honom över 2 dygn och gör ett antal prover och tester, vilket senare visa sig vara negativt på allt. Vi får då betala 13800:- för detta, då vi i vår tur inte har någon försäkring som ersätter våra utlägg, eftersom hundens sjukdom fanns redan vid inköp, och säljaren har inte berättat att hon inte har dolda fel försäkring i samband med köpte, så vi får stå för hela räkningen.
Hunden får igen en ny pencillinkur, och byta foder ännu en gång....
Nu har det gått ytterligare 2 veckor, och vår hund är i dåligt skick. Vi har nu fått ett tips från den första veterinären, som gjorde besiktingen på hunden, att vi skall göra en "huskur" med kokt grötris, salt, socker och smör+mosade fiskbullar... detta skall han äta i små portioner under 14 dagar, och han har också påbörjat att äta kortison, och om detta inte hjälper kommer vi att behöva avlida honom.
Under hela denna perioden har jag haft sporadisk mailkontakt med säljaren, och hon påstår att hon är ovetandes om hundens hälsoproblem, trots att hon står som ägaren. Hon lägger ansvaret på en idag död kvinnas samvete. Hon anser att hon fullgjort sina förpliktelser som uppfödare och säljare genom att erbjuda mig en ny valp....Hon har inte vid något tillfälle erbjudit sig att ersätta mig, och hon har inte heller engagerat sig eller på eget initativ frågat kring vår hunds hälsa. Hunden var 8 månader när vi köpte honom så självklart borde uppfödaren vetat om dessa bekymmer kring diaréer och svårt att "hålla tätt".
Hon berättar också att hunden har varit i Riga under ett antal månader, något som jag INTE fått några handlingar eller information om, och när jag frågar kring detta svarar hon inte.....
När jag nu har börjat att själv "rota" kring uppfödaren och hennes förehavanden så har jag hittat ett antal konstiga saker. Hon smugglar hundar till Sverige, hon är anmäld för vanvård och hon har förbud att föda upp ett visst antal kullar per år, hon har falska papper på de hundar hon äger, chipmärkningar stämmer inte med hundarna och hon redovisar inte de pengar hon tjänar på sin försäljning, trots att hon säljer flera hundar per månad för dyra pengar.
Hon har sedan tidigare anmälningar på sig hos Jordbruksverket, hon har anmälningar hos Länsstyrelsen i Uppsala och Stockholm, men inget görs.
Även Svenska kennelklubben är väl medvetna om hennes hundhållning, men trots det får hon fortsätta sin verksamhet i deras goda namn.....
Jag kontaktade Svenska kennelklubben, och skrev ett långt brev kring turerna för vår hund, och nu har det gått ett antal veckor men inget svar. Jag pratade med någon vid juridiska enheten på Svenska kennelklubben, och hon informerade mig om att jag måste först delge säljaren mina ersättningsanspråk, sedan, om hon inte betalar, kan de kanske hjälpa mig. Jag fick dessutom en hel del dumma kommentarer från hon på juridiska avdelningen, såsom " du borde kanske ha nappat på erbjudandet om ny hund när du hade chansen"........ Hon uppmanade mig att också att ringa till Tullverket, då jag kunde ses som medbrottsling ifall jag inte gjort en anmälan, trots att jag vet att min hund varit i Riga utan papper...
Jag ringer till Tullverket, som tar en rapport.. sedan vet jag inte mer... Jag ringer till Jordbruksverket, som först skriver ner min berättelse, sedan ringer upp mig efter dryga 30 minuter och ber mig faxa in alla papper då det visar sig att säljaren har flera anmälningar på sig till Jordbruksverket......Jag ordnar allt de ber om på min semsterdag, allt för att det förhoppningsvis skall sätta stopp för denna oseriösa och mycket "fula" uppfödare....sedan hör jag inget mer....
Jag försöker komma fram till Länsstyrelsen i Uppsala under en hel förmiddag, men alla telefoner har automatisk telefonsvarare, och i växeln får jag veta att de ALLA sitter i möte... Återkom kl 12.30.. och om något djur far illa blir min följdfråga.. "tja, återkom kl 12,30" får jag till svar. Jag får tillslut tag i en vid Länsstyrelsen, som låter meddela att de får se om Efter alla dessa turer som är, och har varit, så känner jag mig maktlös... Ska en uppfödare få göra som hon vill, kan man verkligen smuggla hundar, ha svarta pengaffärer och falska dokument på hundar ostraffat, utan att man utreder och tar detta allvarligt?!
Vi har tre myndigheter som jag anmäler till, och som uppger att jag har verkligen rätt i att hon bryter mot våra lagar och regler kring hundhållning, och även andra paragrafer, men dessa tre myndigheterna gör ingenting.....
Som parantes till allt detta kan jag säga att när vi var i Heby och köpte vår hund hade uppfödaren ca 10-12 hundar bak i sin skåpbil, sittades på en yta av 100 cm längd och 50 cm bredd, i små burar... ca 6 timmar var vi totalt i Heby och inte en gång släpptes hundarna ut ur bilen, eller hade vatten eller annat i sina burar de var inträngda i. Något jag i efterhand reflekterat på, men i ivern och lyckan att äntligen få möjlighet att köpa en fransk bulldog så var det inget jag tänkte på när vi var på plats.. tyvärr
Jag vet också att nu har uppfödaren flertal hundar "ute på arrende" vilket betyder att hon har flera hundar som hon skriver på andra personer, så kan hon fortsätta avla utan att någon kommer åt henne, men när det skall säljas valpar så står hon som ägare...
Hon har också lämnat två av sina hundar till bekanta, som i sin tur lämnade dessa hundar i ett källarförråd utan mat och vatten, stående i sin egna avföring. Dessa två hundar är nu omhändertagna av Länsstyrelsen i Stockholm, men uppfödaren kan fortsätta sin verksamhet och hon är fritt ute....de kan priorierar min anmälan, då de inte såg den som akut.....sedan vet jag inte mer....
Vad jag egentligen vill med hela denna berättelsen är att man granskar uppfödaren, sätter press på våra myndigheter och sprider hur det tyvärr kan gå till i hundvärlden. Att man som köpare INTE är trygg trots att man gör det som man tror är rätt, köper hund från registrerad hunduppfödare i Svenska kennelklubben, och köper hund med stamtavla...Att man skall läsa varje liten detalj i köpeavtalet och verkligen försäkra sig om att hunden har en dolda fel försäkring, eller att uppfödaren står för eventuella kostnader som blir om de kan visas att det uppstått innan hunden köptes.
Jag vill också att man gör myndigheterna lite medvetna om att det är en slapp inställning de har, att de verkligen inte uppmuntrar människor att göra rätt om de ser att lagar och förordningar inte följs. Jag har kämpat för vår hund sedan dag 1, jag har skrivit, ringt, betalt enorma pengar på veterinärerer och mediciner ( totalt snart 50.000:- ) och jag trodde att lagen skulle tillämpas i alla fall, inte bara när det är tvärtom... För jag kan garantera att hade det varit omvänd historia, att hunden kanske bitit någon hade man snabbt omhändertagit hunden och med största sannolikhet avlidat honom, man hade också fått stora rubriker i media och det hade blivit skadestånd och jag hade troligtvis blivit dömd för vårdslöshet om hunden tex gått lös....
Samma gäller om jag smugglar in knark, då hade man agerat snabbt och säkerligen hade jag blivit dömd, men att smuggla hundar är tydligen ok....trots att det kan medföra allvarliga smittorisker och det är stora pengar att tjäna.
Jag ber om hjälp, för jag känner mig maktlös, jag vädjar till vänner och bekanta att sprida detta, för vem vet, nästa gång kanske det är din vän, granne eller släkting som råkar ut för samma historia.
Själv så har jag gett upp, jag har all min kärlek och focus på vår underbare hund, att han ska bli frisk och vi får glädjas åt vår hund istället för att dagligen behöva gå och oroa sig och se hur han sakta tynar bort.
Tack för att du tog dig tid att läsa igenom detta långa brev, och tack om du sprider det vidare, för jag har försökt på andra vägar, genom media, men de anser inte att detta är en historia som är värd att uppmärksammas, tyvärr så nu hoppas jag på Facebook genomslagskraft.
Want to know my dark secret?
Akryl och glitterfärg, vet inte om det glittriga syns så mycket, men tur att akrylen syns mer. ;)
Lördag
Ikväll blir det nörderi på hög nivå. Sen blir det nog filmmaraton. Om jag orkar.
Att försova sig
Jag vet att jag är en sjuhelsikes sjusovare, därför planerar jag allt ordentligt när jag vet att jag ska upp tidigt. Jag tar en buss/tåg som går lite tidigare, ifall jag skulle missa den kan jag bara ta nästa och blir max 20 minuter sen. Men idag... Blev det andra bullar.
Jag vaknade helt av mig själv den tidiga lördagsmorgon. Jag blev lite nervös när jag kom på att jag vaknade av mig själv och inte av klockan. Det har hänt ett par gånger tidigare, men då har jag vaknat några minuter innan klockan ringer. Då är det okej. Men det kändes inte bra idag. Jag tänkte där för en nanosekund att jag skulle somna om, för att jag antagligen bara hade vaknat innan klockan... Men icke sa nicke... Klockan var 8.40. FUUUUUUUUUCK!
Medans jag stressade runt i min lägenhet som en förvirrad höna på tjack, började hjärncellerna arbeta alltmer och jag kom på att jag omöjligt hinner till tåget på 7 minuter. (nu har det gått ett par minuter sen jag vaknade)
Hon svarade inte, såklart, jag vet att hon är ledig idag. Men man kan hoppas? Sen efter jag har lagt på luren kom jag på att det kanske bättre att ringa någon som bor närmare. Pappa! Jag ringer pappa! Pappa är alltid vaken tidigt! Jodå han var vaken, jag försökte förklara i lugn och ro vad det handade om, men det lät nog såhär:
Jag säger bara: Känslan av att ringa sin chef och säga att man inte hinner till jobb och öppna i tid och ber henne göra det. Ja, den var inte rolig. Men det blev inte värre än så, jag försover mig aldrig annars, "det är sånt som händer" sa hon, det var inga problem. Hon skulle ändå upp och in till stan och fixa i den nya lägenheten. Tack och lov för det och jag är henne evigt tacksam.
När allt var löst andades jag ut. Skönt. Jag kan rensa tankarna. Jag satte mig ner på sängkanten för att landa på jorden. Då kom jag på - vad i helvete har jag på mig? Där stod jag, med prickiga strumpbyxor och jeansshorts, det i sig är väl inte så farligt, men att jag hade matchat det hela med en randig tröja fick mig en stor funderare. Hur tänkte jag där? Fast ja, jag tänkte ju inte. Jag hann inte tänka. Det hade räckt med en clownnäsa sen hade det varit färdigt...
Nej shit alltså, jag var rätt trött igår... Så trött att jag hade glömt att ställa klockan.
Jag vaknade helt av mig själv den tidiga lördagsmorgon. Jag blev lite nervös när jag kom på att jag vaknade av mig själv och inte av klockan. Det har hänt ett par gånger tidigare, men då har jag vaknat några minuter innan klockan ringer. Då är det okej. Men det kändes inte bra idag. Jag tänkte där för en nanosekund att jag skulle somna om, för att jag antagligen bara hade vaknat innan klockan... Men icke sa nicke... Klockan var 8.40. FUUUUUUUUUCK!
Jag kastade mig upp ur sängen, slet upp garderoben och slängde på mig kläder. Sen svor över att jag inte hade packat väskan kvällen innan.
Medans jag stressade runt i min lägenhet som en förvirrad höna på tjack, började hjärncellerna arbeta alltmer och jag kom på att jag omöjligt hinner till tåget på 7 minuter. (nu har det gått ett par minuter sen jag vaknade)
Min första tanke var att ringa mamma, hon kanske kan skjutsa mig till Helsingborg? Jag ringer alltid mamma när jag har problem med något. (ha ha)
Hon svarade inte, såklart, jag vet att hon är ledig idag. Men man kan hoppas? Sen efter jag har lagt på luren kom jag på att det kanske bättre att ringa någon som bor närmare. Pappa! Jag ringer pappa! Pappa är alltid vaken tidigt! Jodå han var vaken, jag försökte förklara i lugn och ro vad det handade om, men det lät nog såhär:
jagharförsovitmigochjaghinnerinteitidtilljobbsnällapappakanduköramigtllhelsingborg?
Det förstår jag, det är inte värt att köra i ren panik med risk för att få böter. Nej, alltså det måste finnas en bättre plan. Jodå, jag kom på det, jag ringer min chef!
Jag säger bara: Känslan av att ringa sin chef och säga att man inte hinner till jobb och öppna i tid och ber henne göra det. Ja, den var inte rolig. Men det blev inte värre än så, jag försover mig aldrig annars, "det är sånt som händer" sa hon, det var inga problem. Hon skulle ändå upp och in till stan och fixa i den nya lägenheten. Tack och lov för det och jag är henne evigt tacksam.
När allt var löst andades jag ut. Skönt. Jag kan rensa tankarna. Jag satte mig ner på sängkanten för att landa på jorden. Då kom jag på - vad i helvete har jag på mig? Där stod jag, med prickiga strumpbyxor och jeansshorts, det i sig är väl inte så farligt, men att jag hade matchat det hela med en randig tröja fick mig en stor funderare. Hur tänkte jag där? Fast ja, jag tänkte ju inte. Jag hann inte tänka. Det hade räckt med en clownnäsa sen hade det varit färdigt...
Nej shit alltså, jag var rätt trött igår... Så trött att jag hade glömt att ställa klockan.
Då är det ganska stor risk att man försover sig..!
Ett sista farväl
...innan jag vaknade.
Jag tror det här betydde något, jag tror inte att det här bara var en dröm... Det gick lite hastigt och lustigt förra veckan men nu har jag fått göra det, har fått klappat dom en sista gång och har fått ett sista farväl. Underbara hästar. <3
David Garrett
Nu när jag ändå håller på... Shit alltså, jag är helt tagen, helt såld, jag är eld och lågor och jag börjar bli torr i munnen när jag bara sitter och gapar här. Jag tycker det här är riktigt häftigt, jag vet inte vad ni tycker, men som före detta violinist (tänka sig va?) ger detta mig nya idéer. Jag har faktiskt en fiol hemma hos mamma, jag har haft den i många år nu men kan inte spela på den eftersom det är något fel på stråken. Så ja, jag ska väl köpa en ny.
Medans jag väntar på att jag ska få tummarna loss sitter jag och kollar på detta fantastiska spektakel! Jag hade önskat att där var dist på fiolen men... Det låter helt underbart ändå. Han är ju helt okej att titta på också. ;)
Electric Violin
Efter att ha youtubat på electric violin så hittade jag det här... Jag tycker det är riktigt häftigt och jag blev impad av dom här tjejerna, jag har kollat på klippet om och om igen, är det verkligen dom som spelar? Ja, det verkar så. Lyssma, se och njut, det här är en udda grej på en fantastisk nivå.
Jag vill också ha en elfiol! En dag, en dag...
Händig tjej
Efter att ha svurit mig nästan blodig över ett satans hyllplan fick jag ett ryck och köpte en skruvdragare. JAG ÄR SÅ JÄVLA NÖJD! Nu behöver jag inte ringa mamma eller pappa varje gång jag behöver lossa eller skruva i en skruv någonstans. KAN SJÄLV! HAH!
Nu sitter hyllan helt perfekt i badrummet. Jag är så glad och nöjd, äntligen är det projektet klart. :)
Till Rolf
Som gammal estetelev så är det väl klart att man skapar något hedrande åt sin gamla estetlärare. <3
Vila i frid, Rolf
Ja, tyvärr det fortsätter.
Jag fick precis reda på att en av mina gamla lärare från gymnasiet har gått bort. Han fick något som heter akut myeloisk leukemi, någon form av cancer, mer detaljerad information har jag inte och vill nog inte riktigt veta heller. För ett par dagar sen fick jag veta att han var sjuk och det hela har gått skitsnabbt. Det här är riktigt tragiskt.
Jag tyckte bra om Rolf, lite flummig men sa ändå väldigt smarta grejer. Han var en av mina estetlärare på Nicolaiskolan i Helsingborg.
Vila i frid, Rolf. <3
Life goes on
Jag mår bättre nu, jag har varit riktigt ledsen även om det inte fanns antedning till det. Eller jo, det har varit känslosamt och det är det alltid i sånna här fall men nu bränns det inte bakom ögonlocken längre.
Dom har haft ett jättebra liv, dom har knappt varit sjuka och dom har levt länge, nästan för länge. Det enda var att deras kroppar började falla sönder och det gick i allt snabbare takt, så det fanns egentligen ingen annan utväg i det här fallet. Jag väljer såklart det lugna och fridfulla, framför det som kanske hade kunnat ske om dom fick leva längre; att kanske bli akut avlidla för att de sätter i halsen eller att de kanske råkar ramla bryter hela höften. Nej. Usch. De fick ett värdigt slut.
Ett litet minne till dessa underbara hästar kanske skulle vara något, dom har ändå funnits där väldigt länge och Decimal, den gamla tävlingsponnyn har varit en riktigt bra ponny. Mammas väninna som stod som ägare till honom kunde rida ut med honom i skogen med endast ett rep runt halsen. Det var allt. De var ett. På något sätt förstod han vad som var rätt eller fel, han gjorde aldrig som han själv ville utan arbetade alltid tillsammans med ryttaren. Om ryttaren visste vad hon gjorde och lyssnade på honom. Sånna ponnysar (böjning?) finns det nog inte många av...
Och Pinglan, det hysteriska fullblodet som min mamma lyckades få till en lugn häst. Så lugnt det går i alla fall, för att vara ett fullblod. Den gamla galoppören som en dag vägrade.
Underara djur.
Jag har accepterat läget, även om jag får påminna mig själv hela tiden om att de inte hade kunnat fortsätta sina liv, för de blir knappast yngre eller friskare. Det gick snarare i snabb takt åt andra hållet.
Men de har det bra nu. <3
Vila i frid, älskade hästar
Jag bölar som ett barn, jag tar det här jävligt hårt även om jag vet att det var för deras bästa. De var gamla, deras kroppar började gå sönder alltmer och dom tappade tänder. Idag blev det deras sista dag. Jag mår fruktansvärt, men de blir knappast yngre eller friskare. Så min kära mamma fick ta det tunga beslutet, en somrig dag i början på maj fick de försvinna bort i lugn och ro.
Dom här hästarna har hängt med sen jag var 9 år gammal. (Pinglan i alla fall, Decimal kom in i bilden när jag fyllde 11) Förstår ni att det känns?
Dom två på bilden var bästa vänner och fick försvinna samtidigt.
Finare än såhär blir det egentligen inte. Men det är så fruktansvärt känslosamt ändå...
Ni har det bra nu...
Änglarna visar dig vägen
...och där stod jag mitt i folkvimlet och sög till mig all energi. Alla var glada, lokalen var ljus och fräsch men framför allt; här fanns ingen negativ energi under ytan. Den mörka konsten, hantverket och den kreativa atmosfären fick mig att känna mig hemma. Min framtida utbildning och min framtida arbetsplats kan man säga. Jag studerade allt i minsta detalj och kände efter ordentligt. Jodå. Det här känns riktigt bra och en underbar känsla gick genom min kropp; "jag är inte ensam."
