Eller inte, men någon vettigare rubrik kunde jag inte komma på.

För tillfället känner jag mig glad. Känns lite sisådär att jag ska jobba imorgon, inget fel på att få pengar, men tanken på att gå runt i en stor affär och räkna varor känns inte särskilt lockande... Nåja, snart får jag hem nytt hår på posten och snart jävlar ska jag bli riktigt fin. ;)

Snart lägger jag ut lite skit på tradera... sen hoppas jag på att bli rik...

Så, vad händer? Ja, jag kom inte fram till så mycket om det där med magi, mitt filosoferande dog ut litegrann... Men jag kom i alla fall till att magi nog är något mer psykiskt och handlar kanske om energier. Jaja, något djupare tänker jag inte gå in på nu, det får bli en annan gång.

Igår ringde arbetsförmedlingen till mig, jag har fått jobb! Eller ja, en dags jobb... Något inventeringsjobb på Maxi. Nåja, det är ju jobb det med! Så varför inte? Undra vad jag får betalt? En hjälp på traven och ett steg närmare Hultsfredbiljetten! Och dom har fortfarande inte ringt från Kappahl än. Jag väntar med spänning... Sen ska jag väl ta och göra mina teckningar och bege mig av till en av tatuerarna som min kära far känner. Åh, apropå det, jag drömde inatt att jag tatuerade! Har aldrig drömt det innan och känslan i drömmen var fantastisk. Jag tatuerade mig själv och upptäckte att det inte gjorde sådär ont som jag minns det... då när jag var 15 år och tatuerade mig. Hah. Vi får väl se vad som händer härnäst, känner mig rätt taggad på det där med att tatuera... men vet egentligen inte än vad det innebär, jag får väl se vad tatueraren säger, eller tatuererskan kanske jag ska säga, det är en hon. :)

Annars? Ja, jag och tjejerna i mitt band Glidslem har två spelningar framför oss nu, först på UKM (Ung Kultur Möts) den 5:e april och sen en spelning på Jutan den 9:e april. Tider och sånt har vi inte fått reda på en, men det kommer, det kommer! Det ska bli riktigt jävla kul! Och så funderar jag på att designa om min blogg, återigen. Vi får väl se vad som händer härnäst på alla fronter... ;)

Och förresten, snart blir det nog riktiga inspelningar i en riktig studio med den nya trummisen i bandet, håll tummarna!

Inatt drömde jag att jag kunde trolla. Der händer lite då och då, att jag kan utföra någon form av magi. Andra gånger har det hänt att jag kan förflytta saker med bara tanken. Vad betyder detta? Det händer ganska ofta att jag drömmer om sånna här saker. Och ja, jag drömmer också att jag kan flyga.

I med att jag är väldigt intresserad av ockulta saker, kan jag ägna mig i timmar åt att sitta och fundera över saker och ting, om de existerar på riktigt eller om det är rent påhitt. Men vissa saker finns ju, finns då också allt det där andra? Jag har förstått att människan är en speciell varelse och jag tror att ens förmågor är starkare och större än vad man någonsin kommer att tro. Eller? Vi kanske bara är muterade parasiter, som jag skämtar om ibland. Trots allt, tror jag att vårt psyke behöver uppskattas lite mer. Vi är alltför hjärntvättade med fysisk vetenskap och glömmer bort den där andra vetenskapen som man inte ken bevisa med materiella ting, som ändå finns där.

Det som snurrar i mina tankar idag, är magi. Jag drömde om det inatt och då var det verkligt. Men vad är magi? Är det rena övernaturliga krafter som bara få besitter, eller är det ett intresse som egentligen har med sitt eget psyke att göra? Jag försöker tänka realistiskt, men när man hamnar i såhär djupa funderingar är ingenting realistiskt längre, eller tvärtom. Kanske är det så att det har med vår mentala förmåga att göra, lite som det jag säger ibland "det blir vad man gör det till..." och såfall, hur stark kan magin såfall bli? Är magin känslor, illusioner eller tricks? Kanske är det någon som man bara vill se. Man förväntar sig det och hjärnan lurar en, men egentligen så hände det inte. För människans hjärna är ju verkligen formbar, bara man förstår det själv. Och jag måste säga det igen, jag tror vi underskattar oss själva.

Vad är magi egentligen? Är det tricks som "magiker" gör i tv, eller finns det något mer och kraftigare bakom?

Just nu sitter jag här helt själv en fredagskväll, totalt nykter. Jag är i djupa funderingar efter dagens berg- och dalbanor av känslor. Jag vet med mig själv att man måste riskera något för att kunna vinna... Men hur mycket ska man riskera? Idag lyckades jag i alla fall med att riskera lite, jag har visat vad jag vill vart vägen ska leda, sen återstår det ju att se om jag får sällskap längs vägen eller om jag återigen ska behöva vandra vidare ensam...

Det var hur längesen som helst som jag kände såhär och det har nog satt sina spår... Kanske... Jag vet inte hur man gör. Vad ska jag ta mig till? Jag fullkomligt HATAR känslorna som bråkar i min kropp och vänder ut- och in på min hjärna. Det var inte såhär jag hade tänkt från början.. Och nu har det bara flippat ur totalt och det känns som jag kommer att tappa allt. Men man vet ju aldrig, jag har inte fått något konkret svar så därför ska jag inte säga att det har gått åt helvete... än.

Ack och ve, jag hoppas för allt här i världen att Turen nu ska stå på min sida.

Idag fick jag ett samtal från arbetsförmedlingen. Dom har gett ut mitt nummer till chefen på Kappahl på Familia i Hyllinge, så vi får se vad som händer nu. Det som ska hända nu är såfall att jag får en praktikplats där, så jag kan samla på mig lite erfarenhet. Har aldrig haft ett jobb så jag ser verkligen fram emot det. Det är jag och en annan tjej som "slåss" om platsen så håll tummarna för mig! Jag har hela tiden tänkt att klädesbutik skulle vara kul och nu har jag eventuellt en chans. Jag har hela tiden fasat för att bli satt på något ställe som personlig assistens, eller andra jobb där man ska kunna ta hand om andra människor, USCH! Jag känner mig SÅ glad, detta samtal har gjort min dag och imorgon ska jag till Malmö med Ida och Tess, och se Crucified Barbara. Livet rockar!
 


Även synen på dom här söta blommorna (Är det dom här som är krokusar? Jag kan ingenting om växter) på gräsmattan här hemma gjorde mig också lite glad. Våren är på väg och solen skiner. Solstrålarna värmer och insekterna börjar krypa fram. Våren är underbar men jag hade gärnat skippat krypen, jag slog ihjäl en getingdrottning häromdan, usch! Men men, jag är glad ändå. :D

Ibland undrar jag om min hjärna är som den ska? Fast, ingen är väl "normal" så den är väl som den ska... Den har alltid varit så och kommer väl alltid att vara sån...

Inatt hade jag världens mest knepigaste dröm. Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, jag känner mig lite osäker på mig själv vid det här laget. Att jag har en förkärlek till brutala grejer är ingen nyhet, men det här? Så "avancerad" är jag inte.




Det jag minns från drömmen är att jag var med två vänner, vi skulle någonstans... Jag visste vart vi skulle hela tiden, men sen är frågan om varför jag var själv (det framgår snart om vad jag menar). Det här var perversa grejer, bland dominanta personer och slavar.

Väl framme vid ett enorm hus så jag mig omkring. (Det typiska för husen i mina drömmar är att de ser lite fabriksaktiga ut. Där finns inget personligt, dom finns bara av praktiska skäl. Tegelhus med smutsig tegel och mörka fönster som avslöjar att där en gång har funnits liv och rörelse inuti byggnaden.) Dött, trist och det låg en underlig känsla över det hela. Något förbjudet och något hemligt. Min ena vän som var med knackade på ett speciellt sätt på dörren. Som hon knackade en slags kod. Dörren öppnades och en stor vakt granskade oss medans vi gick in. Första anblicken av det hela såg rätt vanligt ut. Vi var i en liten shop av något slag. Efter en stund kom jag på vad det var dom egentligen säljer... Allt handlade bara om snusk. Ren porr. Överallt. Tidningar, filmer, dildos, handbojor, diverse piskor och läderkläder. Jag chockerades lite lätt först, men återfann lugnet. Jag visste att det skulle bli värre.

Efter att ha yrat ett tag med mina två vänner i shopen, gick vi mot en dörr. Inget märkvärdigt med den. Den var vit och ganska tråkig. Såg helt vanlig ut. Skenet bedrar säkert, tänkte jag. Det stämde mycket riktigt, när jag väl kom in i rummet såg jag att där var fler människor... Alla var klädda i någon form av underkläder som var gjorde i latex eller läder. Det är här allt borde censureras, för det var allt annat än "rumsrent" där inne. Folk snuskade sig loss med varandra och jag kunde bara ana vad som skulle finnas i nästa rum. Vi var inte i det första rummet sålänge utan gick vidare till nästa. Där blev det nästan för mycket. Mina två vänner tog av sig sina kläder och smälte snart in bland alla de andra. Bland överkåta människor i läderkläder fanns där så mycket mer. Rummet var något mörkare och dunklare än det första. Jag kunde inte låta bli att titta på ett lesbiskt par som var precis brevid mig. Den ena hängde i någon form av sele i taket och hade inte så mycket att säga till om. Men nog gillade hon det och även hon andra, för de verkade inte bry sig ett dugg om att jag fanna där. Inte heller att det fanns andra i rummet. De snuskade loss, riktigt. Jag går inte in på detaljer, men använd er allra vildaste fantasi så vet ni nog, både reskapsmässigt och klädmässigt.

Jag gick en bit längre bort och det blev bara värre. Någon gick runt med en person i koppel, som kröp på alla fyra. Hon som höll i kopplet såg sträng ut. Killen i kopplet hade hela tiden blicken ner i golvet. Jag gick vidare. Visste inte om jag verkligen ville göra det, men jag tänkte inte över huvudtaget vara med mina vänner. De chockerade mig. Jag vågade inte riktigt titta på de som fanns runtomkring, jag märkte att vissa granskade mig noggrant, varför vet jag inte riktigt, kanske för att avgöra om vilken plats jag stod på. Men jag var inte där för att göra det som de andra höll på med. Men, varför var jag där? Jag kom in till ett nytt rum. Det såg ut som en offentlig toalett med kaklade väggar och toalettbås. Jag trodde att det var lugnt vid det här laget, men så fel jag hade. Jag upptäckte även en dusch, en total öppen dusch, en offentlig dusch! Där var också människor, fortfarande i läderkläder. Här blev det bara för mycket. Här går jag inte heller in på för mycket detaljer, det räcker med att en person stod och kissade på någon annan i duschen! Den som blev kissad på, såg ut att älska det. Här tog någon form av panik över mig och jag rusade ut från rummet. Här började folk se att jag inte hörde hemma här och kände bara att jag skulle ut därifrån. Och det snabbt! Jag sprang genom rummet, struntade totalt i att försöka smälta in och smyga mig fram. Ut till shopen, det första rummet och där skrämde jag slag på precis alla. Ingen hade väl räknat med att någon hysterisk person skulle slå upp dörren och springa i ren panik. Och ut ur shopen och tillbaka i dagsljuset kände jag hur lugnet sakta tog över.




Vad i helvete var detta för en dröm? Nog för att jag kanske kan vara lite pervers, men inte så mycket! Detta är nog det värsta på länge, mycket länge. Mina fantasier sträcker sig inte riktigt så långt nämligen...

Väl samlad med tjejerna i replokalen upptäckte vi något märkligt... Inte så märkligt egentligen, men med tanke på att det mestadels är vi som är där så är det kanske lite underligt ändå. Det hängde nämligen ett par svarta spetstrosor på väggen. Vad vi vet, så är där ett annat gäng (killar) som också repar i samma lokal och vi vet med oss att dom var där igår... Och trosorna var inte där när vi var i lokalen sist. Så det måste ju ha varit dom? Men varför? Skulle det vara något skämt bara för att vi är ett tjejband? Typ LOL?

Nu sitter jag här och spånar efter en ny bikini... Mina gamla är jag inte nöjd med, för dom sitter bara halvbra. Jag menar, någon form av trekantsbikini som sitter i snören kan jag inte ha, min BYST är för fyllig för det. Varför finns det bara sånna där slappa bikinis? Jag vill ha något med mer stöd men fortfarande ser snygg ut. Det finns ont om sådana tycker jag, antingen är det skitsnygga tyglappar som inte håller måttet, eller bikinis som har stöd men är tråkigt enfärgade eller annat som får en att känna: VARFÖR har jag bröst... Dessa "tyglpassbikinis" kan man ju ha om man kanske har AA kupa... Evenutellt A-kupa... Det vill säga inga bröst alls... Så sur jag blir. Jag får väl gå runt med en FUL bikini i sommar då! Inte för att det är säsong än, men det är ju aldrig fel att titta runder och känna ett hopp om som och värme.

Sen tänkte jag också ta mig i kragen och börja träna... Jag har blivit så förslappad och har gått upp i vikt sen i somras. Jag gillar det INTE och nu ska jag fanimej göra drastiska åtgärder... Motivationen är på väg uppåt och jag ska försöka peppa mig själv till att få en snygg(are) kropp till sommaren.



Jag hittade ingen vettig bild som passade med mitt inlägg, så därför tog jag en gammal bild från Maj förra året. Ett litet gäng kattungar, haha :)

Jag och tjejerna i bandet har bestämt oss för att ta oss ett steg vidare - att fixa en spelning åt oss! Jag och Linnea trippade bort till Jutan som inte ligger alltför långt bort från våran egna replokal och hoppades på det bästa. Vi har inte en aning om hur man ordnar spelningar, har inga kontakter heller så vad gör man? Frågar på bästa och första ställe. Lyckligtvis blev vi väl bemötta, även om vi kanske såg rätt så förvirrade ut... Jag har varit på stället innan så personalen där känner igen mig, vilket gjorde det hela ännu mer positivt. "Men det är ju Ronja! Du som målade katten!" (Jag har gjort en väggmålning där, ett fönster där det sitter en katt och ser JÄTTESÖT ut) vi frågade efter vem vi skulle prata med och blev snart visade till rätt ställe. Killen vi pratade med såg glad ut och verkade positiv. "Åh, är ni ett tjejband? Bara tjejer? Vad häftigt..." Sen kom ju det där som vi inte ville höra "tyvärr repar ni ju inte här, vi arbetar inte med folkuniversitetet... Så det är dom på folkuniversitetet ni ska fråga om ni vill ha en spelning. Vi som är här är ABF och Studjefrämjandet." Så typiskt. Precis när vi skulle gå snubben ikapp oss. Jag fick ett nummer till en som är en bekant till mig... Hah, vad världen är liten! Han ska ordna någon grej på Jutan där vem som helst kan få spela... Så nog blir det en spelning snart alltid, även om det inte riktigt blev som vi tänkte, men men, det är en början så man får ju ta chansen!

Nu fattas bara att vi ska hitta något ställe där vi kan spela in vår demo...

Jag brukar vara bra på att alltid tänka "vad händer sen?" Jag lever inte riktigt i nuet, utan försöker hela tiden se vad som ska hända i framtiden. Men för tusan gubbar, hon jag pratade med på arbetsförmedlingen sa att jag har hela livet framför mig och det som jag vill göra JUST NU är det som räknas. Jag har bestämt mig! Återstår ju att se vem som vill veta av mig, annars blir det lärlingstid hos någon tatuerare. ;) Man får ju utnyttja sina kontakter, eller hur det nu var! Pappa känner en massa coolt folk så det är bara till att köra hårt! Dessutom tänkte jag gå en kurs och lära mig programmet illustrator (bildbehandlingsprogram typ) så jag kan fullborda mitt yrke som illustratör (för er som inte vet vad det är, så är det en person som ritar bilder, serier och sånt där). Se upp världen, för här kommer jag!

Haha, jag kom på en jävligt rolig grej nu när jag satt och funderade över vad som har hänt under dagen. Folk ser mig som pålitlig och ja det är jag, det är ju inget speciellt med det egentligen men det där med att vara fruktansvärt ärlig kan kanske få andra att tänka om... På arbetsförmedlingen idag gjorde vi en liten "övning" eller vad jag ska kalla den. Vi skulle skriva ner på en lapp om en dold egenskap man har, som man inte tror att andra vet om. Inte trodde jag att man skulle läsa upp det sen... Hos de flesta andra sa de kanske "jag är en bra lyssnare" eller något i stil med "jag är bra på att laga mat, men gör det inte så ofta." Och Ronja som inte vill vara sämre än någon annan kläcker ur sig "Jag är bra på att ljuga."

Sen om det var korkat sagt eller om det bara visar att jag är Satans verk, vet jag inte.

Då har jag beställt tid, om två månader ska jag plågas i smärtor! (Åh jo, jag är vekling och det kommer att göra ONT)