Jag överväldigas av en unken lite halväcklig doft när jag träder in till mitt rum, eller rättare sagt min lilla isolerade friggebod. Synen av innehållet i stugan ser ut att vara det som blev över efter ett hårt krig. Det ligger plastpåsar, papper, tidningar, pennor, kläder, någon peruk och en hel del annat som kan klassas som just 'saker.'
"Hur fan kan jag ha det såhär?" frågar jag. Inget svar. Jag hade nog blivit rädd om jag hade fått svar, lika bra att det var tyst. Tyst som i graven... tänker jag och ser samtidigt mina plastimitationer av gravstenar och brevid ligger det ett kranie... Även det gjort i plast. Situationen blev nästan lite rolig, men inte tillräckligt för att jag skulle orka skratta. Nej, det här duger verkligen inte längre. Jag vågar inte sätta igång elementet på mitt rum för det får inte finnas något skit eller damm i närheten när den är igång, i med brandrisk. Och vad kryllar det av runt mitt element? Jo, just dammråttor. Såhär har jag haft det några månader. Men jag är nästan aldrig hemma, när jag väl är där så sover jag bara. Men just idag måste det bli ändring på det, för det blir allt kallare om nätterna och jag måste ha igång mitt element. Sen är det ju faktiskt mysigare också om det är städat... och lite tillpiffat. Så därför (efter jag har druckit mitt kaffe) ska jag gå in där och vända upp och ner på rummet ytterligare, damma, dammsuga och plocka undan så att där blir riktigt riktigt mysigt inne.