Tattooartist
Det var väl på tiden?
:D
the smile of the future
Solens strålar skiner ikapp med framtidens leende.
Det är jag som är segraren!
Never stop dreaming
Turn around, look at what you see
In her face the mirror of your dreams
Make believe I'm everywhere
Given in the lines, written on the pages
Is the answer to a neverending story
Jag har ritat bokstavligt talat, hela dan. Och jag har mått bra under varenda sekund av det hela. Det får mig att leva, det får mig att känna mig hel. Det är mitt liv helt enkelt. Och den här också såklart:
Min finaste Fender.
Jag vill ha nytt nytt NYTT!
Jag har haft lite svårt för långa klänningar (innan skulle det ju vara kort, tight och svart...) men jag fastnade lite för den här. Varför just denna? Den påminner om något som kanske Cleopatra skulle ha haft på sig för några tusen år sedan, och det är antagligen det som gör det. Jag har en underlig besatthet av det antika Egypten. (Varför just det av allt?)
Här är klänningen som jag hittade på HM's hemsida
Det blir lite Cleopatra/gypsy style på det hela, haha, det gör inte mig något, ska kanske gå och prova den bara för att se hur det ser ut på. Jag är tveksam samtidigt som jag gillar den. Vad tycker ni?
Framtiden
Extreme makeover på noll budget
Jag vill ha ett nytt jobb, ny inredning i mitt hem och ny hårfärg. Extreme makeover kallar jag det.
Är det våren som gör mig sugen? Eller är det bara längtan efter något... nytt? Synd bara att min plånbok inte tillåter det den här månaden. Fy fan, jag brukar få 2000 kr mer... Och det känns innerligt när jag jag brukar få ut ca 9000 i månaden. Dom där tvåtusen kronorna brukar vara "göra-vad-jag-vill-för-pengar." Nähe. Jag får väl försöka sälja en tavla eller två. Helst tre eller fyra. Fem vore ännu bättre. Köpa trisslott? och vinna lite? För vilka pengar då? ...
En ny vändning
Lite kryptiskt än sålänge, men inget är officielt. Det kommer! ;)
Vansinnesritning
Här pressade jag mig själv till det yttersta. Tror detta var första gången jag ritade skägg också, kan inte minnas att jag har gjort det tidigare i alla fall.
Blyerts.
Inspirerad
Efter ett par dagars total förvirring över mitt liv börjar jag komma till skott igen. Jag försöker ta mig ur den mörka gropen som jag har varit i ett tag, jag behöver komma ut och hitta ny inspiration. Kan det vara våren som påverkar mig? Just nu vill jag ändra på ALLT, min klädstil, inredningen i mitt hem, experimentera med musikskapandet och kanske byta jobb? Det är en rejäl förändring om jag gör allt detta, men det är väl inte helt fel egentligen?
Vi får se hur det blir, inspirationen finns där och den är till tusen.
Här får ni en lökig och svettig festivalbild på mig från Siesta förra året!
Jag ser kanske inte så glad ut men detta var sista dagen och jag var rätt
trött, ha ha, men jag gillar färgerna och sommarkänslan i iblden...
Resan
Någonstans i USA på 1800-talets senare hälft:
...Det enda som hördes var tågets hjul som rullade längs med rälsen. Jag satt i mina djupaste tankar,
något bekymrad över vad livet hade att erbjuda. Har livet något att erbjuda? Vad finns det för möjligheter
som kvinna i denna värld? Så får jag inte tänka. Det är fel att tänka så.
Jag såg en dörr längst bak på tågvagnen som jag satt i. Jag reste mig upp och gick dit, med ett bestämt
handtag öppnade jag dörren. Jag befann mig i vagnen längst bak på tåget. Skönt det. Solen gassade
och det var väldigt varmt. Inte ett moln på himlen syntes till och träden som sotd längs med rälsen
var på väg att dö ut. Det var torrt. Marken var gul och inte ett enda grässtrå syntes till.
Här stod jag. Jag var på en resa, en resa som jag inte visste var den skulle sluta. Tåget gick inte alltför
snabbt framåt, men det dög. Man måste ha tålamod. Det kommer att ta tid, det går åtminstonde framåt.
Men där är något som gnager inom mig. Jag försökte se långt bort, jag försökte se vad som fanns bakom
de sista meterna av rälsen. Men värmen gjorde det suddigt. Det fanns inte mycket att se.
Det fläktade skönt där jag stod. klänningen prasslade lite i vindfånget. Fastän jag var orolig över vad
livet hade att erbjuda, så såg jag fram emot det. Bland de jobbiga känslorna fanns ändå en
känsla av något positivt. Jag var åtminstonde på väg åt rätt håll.
Vadå uppdatera?
Eller så skiter jag i det... Finns det någon som läser min blogg ens?
Plånbok
Min allra klantigaste sida trädde fram igår, jag blev av med min plånbok. Det var inte så att jag hade tappat den eller fått den snodd, jag har tydligen lagt den på en bänk utanför bowlinghallen i Höganäs? Haha alltså hallå?
Men tack som fan till dig som kontaktade mig och sa att du hade hittat den. Det är värt mycket, även om det inte var så mycket värde i själva plånboken. Jag är så glad och tacksam över att det finns bra människor bland alla tokstollar (milt sagt) här på jorden. Tack återigen. Det är guld värt!
