0 Humanism
Som vanligt börjar det med lite trevligt halvt psykologsnack, "hej hur är läget" på ett ungefär. Klart att det är bra, jag har ju för fan jobb? Eller ja, deltid... Knappt det. Sen frågar han vidare lite om när jag jobbar och hur länge. Jag säger då att det är 4 dagar den här veckan och nästa är det två eller tre. "Hmm jaja, det är så mycket ändå..." sa han sen, och jag tänkte; vad i helskotta har han nu planerat? Sen får jag veta att han hade ett erbjudande om praktikplats som kan leda till jobb. Man skulle stå i kassan på en resturag (stavning? Rätta mig gärna... Restaurant?) och menade sen på att man kanske hade kunnat trycka in det i mina "tomma" dagar... Nej. Aldrig hela mitt jävla liv! Nu visste han väl inte hur mycket jag jobbade eller om jag trivdes där jag är nu, men jag skulle absolut inte välja en praktikplats på ett "sämre" ställe för att sen få ett jobb som jag kanske inte trivs med. Resturangen behöver ju inte vara ett sämre ställe såklart, men eftersom jag trivs som fisken i vattnet på Buttericks vore det rena mardrömmen om jag skulle byta arbetsplats. Men det som gjorde mig irriterad, var tanken på att försöka fullspecka mitt schema, med tanke på alla andra där ute som skulle göra allt för ett jobb. Jag delar gärna med mig, jag vet hur tråkigt det är att inte ha något att göra om dagarna. Varför gå till mig, när jag har ett extrajobb, när det finns bättre behövande? Var är humanismen, kära arbetsförmedlare? Eller ska jag kanske säga kära regering? Vad tänker ni med? Visst ja, ni är ju moderater...
Kisemise
Det är en av våra stallkatter som har blivit helt otroligt tam. Det har både för och nackdelar... Fördelen är såklart att den inte är rädd för människor, som de andra stallkatterna vi har, nackdelen är att den förmodligen inte är så rädd för hundarna... Och våra ena hund, som råkar vara en doberman, är lite i det hysteriska laget, han kommer ha ihjäl den om han får fatt i den. :( Så finns där någon som vill ta emot denna lilla katt? Jag vill inte ha något något pris för den, bara den får ett fint hem. Det är en hona, för den som undrar. :)


Allmänt nonsens såhär en måndag...
På fredag får jag lön och det ska bli så jävla roligt! Och då fanimej ska jag vända upp och ner på hela min garderob, rensa ut det som är skit för att sen göra något som ALLA tjejer förmodligen, tycker är grymt kul - SHOPPA! Inte bara för sakens skull, utan för att jag faktiskt behöver det. Min enda par hela byxor har nu gått sönder... Så jag MÅSTE shoppa. Inget mig emot såklart. ;)
Helgen som var, har varit bra. Jag jobbade i lördags, vilket är ganska segt, men jag tröstar mig med ob-tillägget. Efter det åkte jag till ö-a och söp skallen i bitar. På söndagen blev det frukost två gånger med bullar, juice och trevligt sällskap. ;)
Jag hoppas på att nästa helg som kommer, blir lika lyckad. Woho! Mitt liv rockar och på torsdag är det spelning!
Ronja goes clown
Den 19:e september ska jag sitta precis utanför Buttericks och göra reklam för dem, jag ska vara ansiktsmålare. Så jag ska sitta där och försöka hantera barnen medans jag målar kukar i panna på dem... nej, vad säger jag? Blommor var det nog. ;) Det ska nog gå bra, till skillnad från förra gången då jag hade katastrofala saker att arbeta med. Nu har jag riktiga ansiktsfärger och ordentliga penslar (det vill säga mina egna) att arbeta med, så nu kommer var och varannan unge vara skitsnygga på stan!
Här är en liten bild på grejerna:

:D
Äntligen en framtid... en ljus sådan!
Jag är fri och min ekonomi börjar stadga sig. Jag ser ljuset och jag kan ana en framtid! Är det något man verkligen vill så får man ställa sig upp och slåss för den. SÅ DET SÅ! Mig kommer ni aldrig att få tyst på!

Har ingen passande bild, så det får bli en sensommarbild som jag har tagit. :)
Allmänt en måndag
Jobbet på buttericks går kanon, jag kan inget annat än att vara glad. Jag går dit och strålar som en sol och går hem likadan. Visst är det så det ska vara? Ofta är kunderna glada och trevliga (har inte träffat på någon otrevlig eller jobbig än, men mina arbetskamrater har berättat...) och arbetskamraterna likaså. På onsdag blir det extra roligt, för då kommer den stora Halloweenleveransen. Spännande!!
To be, or not to be hälsosam
Jag har säkert sagt detta tusen gånger minst, att jag ska ta tag i det hela och börja träna. Eller något. Jag har suttit och kollat lite på bilder från de spelningar som jag och mitt band har haft, och konstaterade ganska fort att jag hade kunnat bli av med några kilon. Ibland är det kul om man får en rälig dubbelhaka på bild, men att ha onödiga fetter som sticker ut lite mycket här och där är inte det snyggaste. Ska man stå på scen och ha kameror som klickar från alla håll, borde man kanske trimma sin kropp litegrann... Så därför tänkte jag försöka (nej, SKA) bli av med några kilon. Kurvor i all ära, men kanske sisådär 5 kilon skulle jag faktiskt kunna svetta bort. Skärpning Ronja, skärpning!
JOBB!
Dessa förbannade lappar
När jag väl får in dom på kontot, så varar dom inte länge och varje gång blir jag lika arg. Jaha, vad ska jag nu göra i tre veckor? Det är knappt så jag har råd att köpa en ny tröja och ett par nya jeans, för sen är alla pengar slut. Och det ska gå till smink, hygienartiklar, bussresor, göra något kul, eventuellt mat (får allt som Anna Skipper hatar här hemma) och fylla på mobilen med pengar. Och eftersom jag har varit utan pengar nu i tre månader, har jag köpt saker i ren panik för det har varit mer än slut. Jag är en sån som alltid försöker tänka ekonomiskt, jämför priser osv osv och det värsta som finns då är; när man ska samhandla med en annan person som är OEKONOMISK! (Som igår, no offense nu, men jag kände mig lite dum när jag då och då sa "jag vill inte betala det där", heh, men jag har inte så mycket pengar) eller när folk ska hålla på och chatt-sms:a istället för att ringa upp. Mina pengar på mobilen försvinner fortare än kvickt då och det gör mig faktiskt arg. För mig blir det billigare att ringa upp, men jag ska väl inte hålla på att ringa upp alla bara för att dom hellre skickar sms än ringer! Åh. Folk, lär er att ringa mig istället om ni har mer än två frågor att ställa!
Jag tror jag får uppdatera mitt ekonomiska tänkande ännu en gång. Är man kreativ får man så mycket gratis, vilket jag är glad över att jag är, så därför ska jag börja sy mer och lära mig att sticka. Jag har fått en del inspiration både från Project Runaway och Whysmelleggs-Johan. Mindre dator, mer kreativitet, ja tack! Jag har hur mycket tyger som helst som bara ligger... Åh.
Har ni något ekonomiskt tips nära till hands, så tipsa mig gärna.
Jobb?
Tillbaka i rampljuset
Mitt största glädjeämne här i livet är mitt band, för mig är det så mycket mer värt än guld. Jag verkligen älskar det jag håller på med. Det klår verkligen allt annat... vet inte vilka ord jag ska beskriva det med men det är någon form av oförklarlig kärlek. Jag satt och tittade på livevideorna innan och blev bara gladare och gladare ju fler gånger jag tittade. Sen konstaterade jag att jag skulle behöva träna min kropp litegrann... Haha. Det får bli skärpning med det (sen hur många gånger jag har sagt det är en annan sak) för ska man stå på scen räcker det inte bara med att man är snygg, man måste vara dödssnygg. ;)
Jag börjar också komma in i systemet igen, för den här veckan får jag pengar. Snacka om att jag är glad! Äntligen kan jag börja göra saker igen. Jag lever! JAG LEVER!
Se upp världen för här kommer jag!
Att heala mörkret

Imorse tog det lång tid innan jag orkade ta mig upp ur sängen. Jag ville verkligen inte. Tankarna snurrade i huvudet och jag planerade starkt att sjukanmäla mig... men gjorde det aldrig. Ganska onödigt, jag förlorar pengar på och det är inte värt det. Jag tycker redan att jag har så lite pengar, så varför skulle jag sluta kämpa och ge mig ännu mindre pengar?
Men ibland har man bara sånna där dagar, då man verkligen inte orkar. Just idag är en sån dag. Hur ljust det än är ute känns det som jag är omringad av mörker. Det enda som hjälper (för mig) då är faktiskt att dra täcket över huvudet. Att bara försvinna bort ett tag. Och det finns faktiskt en studie som visar att man mår bättre efter att ha sovit ett tag. Sömn är lite som healing. Så nästa gång du känner dig nere, gå och lägg dig ett tag. Det är kanske inte dunderkuren nummer 1, men man känner sig bättre efteråt.
Nu ska jag ta tag i lite saker som jag inte orkade med innan. :)
Korkade blondinbellawannabes
Skulle föräldrarna hitta skiten, skulle de att skämmas ihjäl. Och jag lovar, föräldrarna skäms inte längre över sina punkarbarn med egna åsikter, nu skäms dom över sina korkade barn som inte alls har några åsikter. Suck.
Fredag
Jag anlände precis hit till Activa och jag har em kul sak att säga om det! Igår när jag var som mest uttråkad, kom en av jobbcoacherna fram till mig och frågade "Har du provat en sån här nån gång?" och i handen höll han en ritplatta till datorn. Aldrig i hela mitt liv har jag provat en sån, jag har nog inte ens sett en sån i verkligheten. Så jag körde hårt, det var lite klurigt, men det är ju lättare att rita på den än att använda musen. Inte för att det blev sådär jättebra, det såg ändå ut som jag hade ritat i paint, haha. Så jag ska väl fortsätta med den där grejen idag och försöka göra något häftigt verk. :)
Idag är det fredag... och nästa lördag är det spelning. :D Jag och tjejerna laddar som fan, har två nya låtar på G!
Over and out.
Att vara aktiv på Activa
Det är dock lite drygt att sitta vid en dator som inte har msn eller andra spexigheter i fyra timmar, men men... Man får ju vara kreativ, vilket jag är så jag har läst om upphovsrätt, läst serier, kollat konstnärer och lite sånt. Det här går faktiskt bra.
Jag är bäst! Att få sitta och rita på sin "jobbtid" är det inte många som kan eller får. ;)
Första dagen...
Gdonatt
Gårdagen = Den stora dagen, Idag = Den stora dagen nr 2
Men för att återgå till den "STORA dagen", jag bestämde mig i söndags för att ta tag i mitt liv, sen efter Arbetsförnedringen har skickat mig till Activa. Jag begav mig av till stan för att ordna praktikplats på det enda ställe som jag vill vara på, men butikschefen var inte där. Så jag gör ett nytt försök idag. Håll tummarna för mig, för det här stället känns verkligen rätt för mig. Där är färgglatt och personalen är trevlig. Finns det något bättre än en atmosfär som gör en glad? :)
6 dagar kvar tills "dödsdomen" slår in (om jag inte får praktikplats).
ny hårfärg... igen

*pustar ut*
Det ska bli riktigt grymt att se Metallica. Är det något jag älskar så är det konserter (ja okej, människorna som skriker en i örat, trycker på en från alla håll och taffsar på en är dock inte roliga) känslan av att få uppleva den musik levande, som annars bara finns i ens högtalare där hemma. Detta gäller här och nu. Och sen att få se dom, dom som har skapat musiken, dom som man annars bara har sett på tv, i musikvideor och på bilder. Helt plötsligt så står dom där, framför ögonen på en, livs levande av kött och blod. Är det inte lite konstigt att det kan kännas så fantastiskt? Eller är det bara jag som känner så? Vid dom tillfällena kan jag inte låta bli att undra hur dom har börjat... När dom var demoband, hur lång tid det tog för dem att få sitt första skivkontrakt eller den dagen dom för första gången kom på sitt bandnamn...
Nåja, jag hoppas på att slippa bli ihjältrampad och ska nu leta fram mina gamla känger från källaren.
På gång
På lördag far jag iväg till (förmodligen) sommarens enda festival för min del. Men det gör inget, bättre än inget! Problemet är bara om hur jag ska ta mig dit och hem... Billigaste alternativet här blir att låna mammas bil och köra dit. Men då måste jag vara nykter. FYFAN! ;) Annars är nästa alternativ om någon annan kör, men någon sådan hjäte har jag inte hittat än... Tredje alternativet skulle vara festivalbussen. Men jag har liksom inte riktigt 650 spänn att punga ut bara sådär. Detta löser sig väl förhoppningsvis på bästa sätt...
Sen då? Jag funderar starkt på att försöka hitta en praktikplats någonstans som sedan ska leda till jobb. Jag är trött på att vara fattig. Men vi får väl se vad jag gör. Over and out.