Igår var den "STORA dagen" men så jävla stort blev det inte. Jag har lämnat in min kamera för reperation och kommer vara utan den i 2-3 veckor. Jag känner mig nästan förkrossad, den där kameran följer mig vart jag än går och tar alltid bilder när jag hittar ett bra tillfälle (Jag kanske skulle satsa på en karriär som papparazi? Ha ha). Samhället bara suger altl från mig, mina pengar, min kamera och min livslust. Men vad har jag att begära? Sverige tar ju inte hand om sina ungdomar, som skulle vara "Sveriges framtid". Jag undrar just hur Sverige ser ut om 50 år. Jag skrattar åt bara tanken.

Men för att återgå till den "STORA dagen", jag bestämde mig i söndags för att ta tag i mitt liv, sen efter Arbetsförnedringen har skickat mig till Activa. Jag begav mig av till stan för att ordna praktikplats på det enda ställe som jag vill vara på, men butikschefen var inte där. Så jag gör ett nytt försök idag. Håll tummarna för mig, för det här stället känns verkligen rätt för mig. Där är färgglatt och personalen är trevlig. Finns det något bättre än en atmosfär som gör en glad? :)

6 dagar kvar tills "dödsdomen" slår in (om jag inte får praktikplats).