Äntligen säger jag bara! Jag gav mig fan på att bryta mig loss - och se på mig nu! Gladare än mig kan nog ingen vara (jo, säkert någon) och jag är nöjd. Jag har nämligen suttit och svurit över Activa och jobbsökarprojektet, att jag har varit tvungen att gå dit de dagar som jag inte jobbar. Lönt? Jag har ifrågasatt systemet, diskuterat det med jobbcoacherna på Activa, som tack och lov är fina människor. De lyssnar på en och vill förstå en, till skillnad från dom på gråa arbetsförmedlingen. Där förstår dom inte, dom vill inte förstå, dom vill bara "göra sitt jobb" - att skicka ut folk på onödiga kurser eller ge en jobb som ingen vill ha. I alla fall, efter två samtal kom jag överens med dom på Activa att jag inte behöver gå dit lika ofta. Jag ska dit ibland och säga hej och få lite lappar ifyllda... Mycket mer vettigt. De menade också på att jobbsökarprojektet ska göra nytta, det ska inte hindra mig från att göra nytta. "Tyvärr" har det varit det sistnämnda alternativet, så jag får lov att vara hemma och  göra det som jag vill göra. Rita och allt det där då såklart. Men framför allt; sovmorgon! ;)

Jag är fri och min ekonomi börjar stadga sig. Jag ser ljuset och jag kan ana en framtid! Är det något man verkligen vill så får man ställa sig upp och slåss för den. SÅ DET SÅ! Mig kommer ni aldrig att få tyst på!



Har ingen passande bild, så det får bli en sensommarbild som jag har tagit. :)