En i mängden, en del av den gråa verkligheten

Jag trodde det fanns något speciellt. Jag trodde att DU var speciell.
Jag letade efter den där mystiken som bara vissa har. Undrat. Tänkt.
Söker hela tiden svar på om den verkligen finns, om där finns något bakom.
Tomt. Det är tomt. Likt en återvändsgränd.
Jag provar på ett annat håll och på ett annat sätt. Söker. Letar. Känner efter.
Tomt igen. En annan återvändsgränd.
Det finns inget, det finns ingenting där bakom. INGET.
Var är hemligheterna? Var är den gömda personligheten?
Den finns inte. DEN FINNS INTE.
Jag som trodde att där fanns något speciellt, något undangömt.
Men jag har förstått nu
Där finns ingen mystik, det finns inga hemligheter
det finns inget sånt som bevisar att du skulla vara något.
Du bara tror att du är. Men är inte.
Ointressant. Så jävla ointressant.
Hur kan en person som du, vara så tråkig?
Säg mig, kommer du någonson kunna svara på det?
Du vet nog inte själv. Du bara finns. Inget mer.
Inget mer...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0