Valborg?
Nåja, glad valborg...
Glidslems första spelningar
Foto: Ida Cederberg (Tack så mycket Ida! :))






Det här var de bilder som jag tycker ser ut att vara roligast att titta på, haha.
Glidslems andra spelning blev i Jutan i Helsingborg. Den 9:e april på själva skärtorsdagen intog vi scenen och stormade sönder stället. Här är lite kul bilder från den kvällen:










Här är vi då efter spelningen! Grymt tuffa och kaxiga. Eller nåt... Malin drog precis efter spelningen eftersom hon var sjuk. Hon var grymt duktig som orkade trumma på trots förkylning och skit. Fast ja, en kvart är kanske inte sååå ansträngade?
Haha, nåja, grymt kul spelning, dock var ljudteknikern en stor idiot, hoppas han får ordentligt med stryk. :)
min räddning!
Och nu ikväll när jag satt och tittade på tv kom reklamen Nelly.com. Jag har inte riktigt noterat hemsidan tidigare, tänkte väl att det bara är en massa skräp på den sidan, haha. Positiva Ronja är i farten! Men jag gick minsann in och kollade skorna... Och till min stora förvåning och glädje fann jag SNYGGA HÖGKLACKADE skor i MIN storlek! Förstår ni hur glad jag blev? Jag vågade inte sprudla av glädje förräns jag extrakollade storleksguiden. Jag mätte min fot... Spänningen gick på högvarv... Min storlek. MIN STORLEK! Jag slipper handla på de förbannade gotharsidorna :D :D :D

Här är då en snygging som jag har spanat in. Jag spanade såklart in fler, men det känns som den här (känns konstigt att skriva i singular, men vafan där är ju bara en sko på bilden) lockar mest. Ganska låg i pris och neutralt svart. Perfa! Nu kommer nästa steg, att lära sig att gå i dem... Tipsa mig?
Mitt liv fortsätter
Nu då? Jo, jag ska ta tag i mitt illustratörsyrke och sätta fart. Rita så att pennorna glöder och lägga upp på hemsidan. Om jag får igång den andra datorn vill säga... Den fungerar fortfarande inte som den ska. Kan ju vara för att den har blivit tappad i golvet och att halva skärmen är liksom öppen? Suck... Sålänge jag bara kan sitta vid den här sega stenålders-laptopen lär aldrig min bloggdesign bli helt klar heller. TRÅÅÅKIGT! Nåja, jag kan inte göra så mycket... :(
Nästa steg här nu, blir till att slänga ut tavlor på tradera. Sen får vi se hur det går. :)
R.I.P
Den stackars hårfönen här hemma har nu tagit sin sista varma pust. :(

What's new?
Vad har hänt nu senast i mitt liv då? (Det bästa med bloggar är att man kan vara hur egoistisk som helst, ha ha)
Jag och min kära mor var iväg idag och hämtade en ny möbel till mitt rum. Korkade som vi är glömde vi lägga något skydd under möblen (i det här fallet en stereobänk) så där blev lite repor, för den kasade runt i släpet... Skitsamma, det är punk! Äntligen kommer jag få lite förvaring och en ordentlog plats där tv, DVD-spalare och där cd-spelaren får plats. Och lite till. Och nu när jag ändå är igång, satt jag nyss och kollade på Roomservice på kanal5. I dagens program var Dregen med och inredde ett vardagsrum. FYFAN vad fint! Min inspiration är hög och ikväll/inatt ska jag möblera om i mitt rum. (Det bästa med att bo på landet är att man kan ha vilken dygnsrytm som helst, utan att grannarna störs... Hm ja, det var väl det enda positiva) Och på det hela tänka jag slänga in lite kuddar på mitt rum så att mysfaktorn blir större. Oooh, jag längtar! Jag slänger upp lite bilder sen när jag har gjort klart allting. :)
Och så har mammas dator gått åt helvete (igen) och någon header till min blogg lär väl dröja ett tag till...
Sen så är jag så förbannat trött på arbetsförmedlingen så att jag vill kräka. Men vad ska man göra? Tips någon?
En i mängden, en del av den gråa verkligheten
Jag letade efter den där mystiken som bara vissa har. Undrat. Tänkt.
Söker hela tiden svar på om den verkligen finns, om där finns något bakom.
Tomt. Det är tomt. Likt en återvändsgränd.
Jag provar på ett annat håll och på ett annat sätt. Söker. Letar. Känner efter.
Tomt igen. En annan återvändsgränd.
Det finns inget, det finns ingenting där bakom. INGET.
Var är hemligheterna? Var är den gömda personligheten?
Den finns inte. DEN FINNS INTE.
Jag som trodde att där fanns något speciellt, något undangömt.
Men jag har förstått nu
Där finns ingen mystik, det finns inga hemligheter
det finns inget sånt som bevisar att du skulla vara något.
Du bara tror att du är. Men är inte.
Ointressant. Så jävla ointressant.
Hur kan en person som du, vara så tråkig?
Säg mig, kommer du någonson kunna svara på det?
Du vet nog inte själv. Du bara finns. Inget mer.
Inget mer...
Dagens bortskämda ungdomsjävlar
Här kan ni se på skiten om ni vill det: Tryck här
Länken öppnas i ett nytt jävla skitfönster.
På gång...
Oh?
Ett lysande hopp i det ytliga samhället?
Det finns alltså lite hopp om mänskligheten trots allt?
UKM
Vi anlände till Sundspärlan ungefär vid tio på förmidaggen. Alldeles för tidigt om man frågor oss, men dessvärre nödvändigt eftersom det fanns 35 band/akter som skulle hinna soundchecka innan insläppet började.
I all den eviga väntan på att 28 band skulle soundchecka innan oss, hann vi kolla in stället. Vi fjöntade runder och undrade om det fanns fler punkband som skulle spela eller om vi var dom enda. Enligt spelningslistans bandnamn fanns där inget som tydde på det... Skithäftigt, tyckte vi.

Här är vi utanför Sundspärlan. Malin fotade, hon ville ändå inte vara med på bild.
Linnea, Jonna och jag, som är snygg som vanligt. :)
Vår stackars sångerska, Linnea, har varit förkyld ett tag men har återhämtat sig väldigt bra. Inför den här första spelningen repade vi 4 daagar i rad. Bra eller dåligt? Ja, säg det, dåligt tror vi, med tanke på hur det gick. Vi blev uppropade och gick upp på scen för att soundchecka. Vi drog igång med borgarslakt och efter någon minut blev Linnea tyst. Hon sa inte ett ljud. Jaja, vi fick i alla fall rätt på ljudet till gitarren, basen och mickarna. Sen förstod vi vad som hade hänt; Linnea hade tappat rösten! Hon kunde inte säga ett ljud! KATASTROF! Aldrig att vi ställer in spelningen, så vi försökte komma på alla åtgärder som gick. Eftersom jag är den enda som har körkort i bandet fick jag köra iväg för att försöka ordna lite saker. Jag drog med mig Malin och vi körde ut till Väla. (Eftersom det var söndag hade alla affärerna stängt i stan, så Väla var vårt enda hopp) Vi rusade in på apoteket och köpte strepsils och sen åkte vi tillbaka igen. Men vi glömde det viktigaste nästan, HONUNGEN! Alla sångerskor vet ju att varmt vatten och honung gör susen. Så det var bara till att köra iväg igen, den här gången med Linnea i bilen. Honungen blev köpt och vi körde tillbaka igen.
Under flera timmar satt Linnea och drack varmt vatten med honung, och en stund innan vi skulle spela hade hon satt i sig säkert flera kannor vatten och en hel burk honung. Hon kunde nätt och jämnt prata så vi bestämde oss för att ge järnet, allt eller inget, med eller utan en sångerska!
Jag själv hade lite panik strax innan spelningen, min gitarr är nämligen inte helt reko då jag har spelat av 4 strängar på 2-3 månader. Hoppsan? Jag bad för allt i världen att strängen skulle hålla. Sen hittade jag en kille som kunde låna ut sin om nu min sträng skulle hoppa av, jag tackar så mycket för det. :)
Sen blev vi uppropade och vi intog scenen. Jag såg knappt publiken, strålkastar ljusen lös mig i ögonen och jag kunde nätt och jämnt ana att där fanns folk. Mycket folk! Kanske 20-30 pers, jag har ingen aning. Jag hörde mitt namn ropades och jag vinkade. Men egentligen såg jag inte vem jag vinkade till, men skit i det. Gitarren kopplades in och förstärkaren sattes igång. Det var nu det gällde, vårt första gig! Vi var riktigt peppade allihopa, kanske inte Malin, hon var extrem jävla nervös och jag trodde hon skulle svimma (hon sa senare att hon hade hållt på att svimma... och innan dess hade hon varit och spytt, haha) och sen drog vi igång. Vad jag kunde höra så fixade Linnea låtarna rätt bra, lite annorlunda än vad det brukar låta men skit i det. Jag var nervös men samtidigt kände jag att det var riktigt kul, adrenalinet rusade i kroppen och ibland trodde jag nästan att jag skulle tappa plektrumet, snubbla över sladden (den såm går mellan gitarren och förstärkaren) ramla in i mickstativet och snubbla av scenen, tur var hände det aldrig.
Publiken jublade högt och jag kände hur jag älskade livet. Det här är det bästa som har hänt mig på länge, på mycket länge. När vi väl hade spelat klart frågade jag Linnea om hon mådde bra... Munnen rörde sig men det kom inget ljud. Hon hade tappat rösten, igen. Precis i rätt läge, precis när vi var klara. Perfekt.

Glidslem Live!
Foto: Ida Cederberg
Trots all kaos och annat fibbel så gick spelningen skitbra. :)
Glidslem i UKM
Sen på trosdag, självaste skärtorsdagen, så spelar vi i Jutan i Helsingborg. Någon gång mellan 18.00 - 20.00 kommer vi ge järnet!

kort -> långt

(Der ser ut som jag saknar en framtand, men så är inte fallet, jag har bara snea tänder och det råkar vara en skuggning precis brevid ena framtanden...)