Nu har jag skrivit ett par inlägg i den nya bloggen och det känns bra. Jag är nog nöjd med namnet... Designen håller jag på att experimentera med fortfarande men medans jag gör det kan ni få länke dit: http://rimfaxe.blogg.se
Det är svårt med domännamn, alla dom jag EGENTLOGEN ville ha är upptagna. Det var ju typiskt! Men sen hittade jag Rimfaxe. Jag fasntade för namnet helt enkelt. Lät det inte fint? Nåja... Hoppas jag inte krånglar till det... Men det tycker jag inte. Bye bye tonårsbloggen. :)
(Den finns kvar ett tag till, men jag lägger hädanefter all energi på den nya bloggen)
Jag har gjort en ny blogg, men lägger inte ut någon länk ännu för jag vill känna mig fram om namnet på bloggen är rätt. Jag kom på några geniala namn som jag verkligen ville ha, såklart var dom upptagna. Än mer irriterande var det när jag upptäckte att ägaren av bloggnamnen inte har uppdaterat sina bloggar sen 2009. Och där är kanske MAX tre inlägg. Inga bilder. Vilket slöseri... Det retar mig. Men snart får ni den nya adressen, om jag inte lyckas få några av de namnen som jag verkligen vill ha.
Jag vill ha en makeover. På allt. På mitt liv. På min situation. Rensa ut det gamla och in med det nya. Sätta upp nya mål. Just nu känns det bara som jag står och stampar på samma ställe och jag vet inte hur saker och ting blir. Jag vill helst inte lägga upp en reservplan, även om jag redan har gjort det. Men jag ska göra ALLT för att första planen ska gå igenom. Det är mitt främsta mål. Sen... Den här bloggen har jag haft sen jag vet inte när. Vågar inte kolla genom det gamla jag har. Jag funderar på att låsa den och starta en ny... med ett bloggnamn som man kan stava till och eventuellt komma ihåg. Det är väl rätt bra om man kanske vill ha läsare?
Jag har ju vedervärdigt, men vill nog hålla den bloggen till enbart mina serier. Eller? Ska jag slå samman allt? Nej. Det faller då tycker jag. Varför nöja sig med en, när man kan ha två? Det känns som det skulle kunna vara en liten nystart. Kändes som jag blev lite pepp på det här! Några förslag?
Ju mer jag tänker på det desto mer låter det som en riktig toppenidé. Det kommer nog att bli så. Givetvis säger jag till i god tid innan jag låser denna... för gott. ;) (bara dom orden få mig ännu mer pepp)
Nu vet jag hur det är att vara ett kallblodigt djur. Likt en ödla lägger jag mig i solen när jag känner att kroppstemperaturen sjunker. Där sitter jag tills jag känner första svettdroppen och känner att energin är tillbaka. Då gör jag mina sysslor i precis den takt som energin tillåter. Allt eftersom värmen börjar försvinna blir jag segare, stelare och tröttare. Det är precis som om blodet blir trögflytande. Då är det dags för samma procedur igen, att få upp värmen. Det behöver nödvändigtvis inte vara just sol, eftersom jag faktiskt inte är en ödla. Ett varmt bad kan också fungera. Där ligger jag tills jag nästan studsar upp ur badkaret av värmeslag. Jag hivar i mig lite vatten och sysselsätter mig med något. Efter en stund känner jag att jag måste ha något i magen, har ju för tusan inte ätit på hela dagen. Jag gör mig en smoothie på frysta bär. Det var kanske ingen bra plan, eftersom det var fruktansvärd kall. Tillbaka till ruta ett. Nu fryser jag.
Nu vet jag hur de kallblodiga har det. Och de vet hur det är att ha feber som människa.
Sådärja, då har jag varit hos doktorn IGEN. Hon tittade mig i halsen och förstod att jag hade riktigt ont och sa sen att det är inte helt ovanligt att åka på halsfluss återigen när man precis har haft det. Eftersom halsmandlarna är gropiga kan bacillerna gotta in sig där och gömma sig...
Jag har i alla fall fått en ny pencillinkur, en annan starkare sort och tabletterna är turkosa. Bilden här under göra inte riktigt färgen rättvisa, då dom har starkare färg i verkligheten.
Efter den här kuren hoppas jag verkligen att skiten går över, jag är så fruktansvärt trött på detta! Har även sjukanmält mig idag, kan (såklart) inte jobba i det här tillståndet. Jag har feber i kroppen och som de flesta vet har man ingen ork eller energi till att göra något.
Sådärja, nu har jag införskaffat immunförsvarstärkande varor, i form av broccoli, vitlök, ingefära, svart vinbärsjuice och äpplen. Det finns såklart mer saker som är immunförstärkande, men det fick bli det här just nu. Jag har precis gjort en immunbooster shot a la Anna Skipper, satan vad bra! Den kändes nyttig och smakade faktiskt rätt gott. Jag kan nästan känna hur det skrämmer iväg bakterierna i kroppen... sen om den botar halsfluss är en annan femma.
Jag glömde ta bild på det, tänkte att jag skulle bli lite mer kreativ med min blogg... Det är ju kul med lite bilder också, eller hur?
För två veckor sen åkte jag på halsfluss. Det var inget snack om saken, en jävla feber, ont i halsen (har aldrig varit med om liknande) och dom där vita fläckarna. Jag fick pencillin, käkade skiten i 10 dagar och i söndags tog jag den sista tabletten. Idag onsdag, är skiten tillbaka igen. Det började igårkväll att jag hade ont i halsen... Som bekant kan man bli sjuk igen efter en pencillinkur eftersom det slår ut hela immunförsvaret, men halsfluss... IGEN? Jag har ont på samma sätt igen och dom där vita fläckarna är tillbaka. Det går inte att ta miste på det. Inte mycket att göra åt saken, jag ringde vårdcentralen och ska pallra mig dit imorgon... alternativt gå dit under akuttiden ikväll om det blir värre. Bara jag inte får feber igen. Fan. Jag som hade sett fram emot att få dricka vin på lördag på några av mammas vänners fest. Men det skiter sig antagligen. Trött jag blir...
Åt helvete med allt. Jag vet inte om jag ska skratta eller om jag ska gråta. Ingenting går som jag vill. Just nu lever jag i ovisshet, och jag hatar det. Jag vill ha klara besked, inga "kansken." Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Tänka om? Men jag vill ju detta. Vad fan ska jag annars göra?
Det är nu jag känner att jag inte är en del av den här världen. Jag lever i fel århundrade, eller något. Kunde inte min blogg ha blivit värsta känd så att jag hade kunnat tjäna pengar på den? Man kanske ska satsa? Bland alla andra miljoner bloggar? Vad ska man då skriva om, mode?? Jag tycker det är kul, men fan, har man inte en svensson-stil så går det fan inte hem. Så det lägger jag nog på hyllan.
Musiker? Det är svårt som fan, jag kanske ska söka till ett av dom där musikprogramen? Nu har idol lagt ner, men det kanske kommer tillbaka igen?
Konstnär? Och vem skulle se just mig av alla andra miljoner konstnärer?
Vinna på triss eller lotto? Chansen är en på miljonen. Bokstavligen.
Tatuerare? Ja, det är just det som inte går. Dyrt yrke, dyra maskiner och allt annat är också dyrt. Inte för att jag på något sätt TROR att jag skulle bli miljonär på det här men vad fan, jag vill betala mitt hem och ha mat på bordet.
Jag är rätt bitter just nu. Jag tror på mig själv, men när det bara blir bakslag eller andra käppar i hjulen blir jag frustrerad. Jag försöker och försöker, gång på gång men kommer just nu ingenvart. Tur att jag har en blogg att gnälla av mig på. Bloggen som aldrig blev stor och känd. Bloggen vars namn ingen kan stava till. Dags att skaffa en ny blogg?
Innan Halloweenruschen drar igång på riktigt tänkte jag ta tag i saken med att bli expert på allt smink. Här har jag testat en ny kroppsfärg, eller ja ny och ny, ett annat märke än vad jag är van vid. Lite billigare så jag förväntade mig ingenting. Men det blev rätt bra! Man kan se penseldragen på vissa ställen och jag har målat två lager för att få bort de värsta strecken men justeringar får man nog alltid göra oavsett färg. Allt som allt var färgen bättre än jag trodde och den blir godkänd av mig. Sämre var det med glansgelen som jag provade... Den gav den effekt jag ville ha men den ville typ aldrig torka och rann iväg MED färgen istället! Efter en stund hade jag ljusa fläckar där glansgelen hade suttit. Ingen hit alltså... Eller så vet jag inte hur man använder den, men det betyder vilket fall som helst att vanliga människor som inte sysslar med sånt här i normala fall kan hantera den. Så den stryker vi!
Jag har givetvis fixat lite i photoshop, ögonen, som ni kanske ser... Har förbättrat färgerna EN ANING, jag lovar att jag var fruktansvärt blå innan photoshop. Mitt hår? Ja, det är orange i verkligheten...
Ve och fasa. Som konstnär borde jag absolut inte bry mig om vad andra kreativa människor gör eller säger, för det finns egentligen inga rätt eller fel. Men idag såg jag ett exempel på något som bara skrek FEEEEEEEEEEEEEL!
Jag dömmer aldrig rätt och slätt på en gång, nej nej! Jag satt och tänkte på det ett tag, försökte se det från olika perspektiv som jag alltid gör. Men nu när jag funderar alltmer på det, blir jag mer besluten om att hon hade fel. Hon hade så jävla fel.
Det var något program på tv, "gör om mig" eller något sånt hette det. Där var en makeupartist som sminkade en annan kvinna. Sminkösen (om vi ska köra på svenska, tror översättningen blir så...) säger "Du har så fantastiska ögon, därför lägger jag på en orange färg här, som är lite röd, motsatsfärg till grönt, för att framhäva din gröna ögonfärg."
Va? VA? Vad i helvete sa hon precis? Rött är INTE motsatsfärgen till grönt. Det var min första tanke. Sen började jag fundera. Jag satt och klurade på "julrött" och "julgrönt." Nej, det där går inte ihop. Det finns inget där som framhäver varandra, snarare tvärtom. Jag har hela tiden tyckt att dom två färgerna dämpar varandra. För det finns sånna färger också.
Nu har jag suttit och tänkt på det här någon timme och jag blir alltmer säker över att det är jag som har rätt. För att bevisa (återigen, lärdom från gymnasiet) för mig själv var jag tvungen att kladda ner olika färgskalor i photoshop. Jag tog såklart den gröna skalan. Från en ganska blå grön till en nästan gul grön. Sen tryckte jag på inventera. För där får man fram motsatsfärgen. Och alla vet ju vad motsatsfärgen till svart är...
Jag fick en färgskala på rosa och lila. SE! JAG HADE SÅ JÄVLA RÄTT!
Jag är ingen sminkös eller stylist, men färger kan jag se, och det borde fan dom också kunna göra.
Värsta OMG-faktorn, årets stora flopp på tv, en av dom värsta grejerna att påstå i konstvärlden.
Jag säger det på svenska: HERREGUD! (som inte finns... i det BLÅ)
Jag hade inte den blekaste om att Powerpuff pinglorna hade en helt egen film! Som ett gammalt fan av Cartoon Network var jag tvungen att kolla på filmen... Jag tyckte den var riktigt rolig! På engelska då, givetvis!
Jag blir stressad och får en klump i magen. Det är egentligen bagateller, tror jag, men det SKA gå. Vad jag pratar om? Om att min lärlingsutbildning ska gå till väga. Den kommer att göra det, måste bara att lösa det. Känns lite motigt när min handledare/lärare/ellervadmansäger säger att hon VET att det går till så, hon har haft en tidigare lärling genom det här sättet, sen mailar jag skolan utbildningen ska gå genom och så fattar dom inte vad jag pratar om. Aaaahh!!! Jag orkar inte med sånt här! Måtte detta lösa sig snart!
Efter att ha pratat med min kollega idag kom vi fram till att den sura och något skumma kunden i lördags försökte lura mig på pengar. Känns surt nu efteråt, samtidigt som det känns bra för hon fick aldrig några pengar av mig.
Det börjar med att en kund handlar jättemånga saker till en fest. Den här kunden gör absolut inget fel, det som är det skumma i det här fallet är att den här kunden ville ha en speciell vara som låg på ett ganska krångligt skyltställe (skyltfönster under kassadisken typ), givetvis skulle han få köpa den eftersom han ville ha den, den här varan var den sista av sitt slag. Jag krånglar mig in i skylten och tar fram den, han köper den och ungefär tusen (många grejer i alla fall) andra saker, tackar och går sin väg.
Ca en timme senare kommer det in en ganska så bitter kund och vill reklamera en vara. Jag frågar vad det är för något och varför. Kunden plockar fram en liten papperspåse och tar fram en vara, en precis likadan som jag hade krånglat ut från skylten en stund tidigare. Min första tanke var "vad fan, sålde inte jag den precis?" Den hade, precis som den tidigare varan av samma slag, ingen lapp på sig. Antingen var den använd eller så är det samma vara som tidigare. Kunden innan kanske hade skickat den här tjejen för att byta den? Kunden säger att den luktar mögel och vill därför byta den. "Ojdå, ja då ska du inte ha den..." säger jag, tar varan och luktar på den. Känner inget. Det här var skumt. Vet jag inte hur mögel luktar? Det borde man väl känna direkt? Det enda jag kände var parfymdoft. Kunden är kanske bara inte nöjd med den, snäll som jag är tänker jag låta kunden byta den ändå, fastän motiveringen inte stämmer och att lappen inte sitter kvar. Jag frågar efter kvittot. Såklart har kunden inget kvitto. Kunden tittar på mig precis som denne skulle få pengar tillbaka ändå. Jag fortsätter med "jag måste ha kvittot, annars kan jag inte ta emot den." - Men alltså, jag tyckte den var lite dyr, jag vill byta till en billigare. - Men jag måste ha kvittot. - Ni är dom ända i stan som säljer en sån här, eller hur? - Ja, det skulle jag tro. Kunden väntar som denne skulle få sina pengar tillbaka. Jag rör mig inte hur fläcken och glor på kunden. Vad är det som inte går in i skallen? - Jag MÅSTE ha kvittot, annars kan jag inte göra något. - Vilka andra i stan säljer en sådan här vara? - Jag tror nog det bara är vi. - Ja, dåså? - Nej, jag måste ha kvittot, jag vill ha ett bevis på att du har köpt den (jag skulle egentligen aldrig säga sådär till en kund, men jag tror att min magkänsla sa något där eftersom jag sa som jag gjorde.) - Men du kan få mitt personnumer och sånt? - Nej, KVITTOT. "Eeh, okeeeej..." säger kunden med ett tonläge precis som om jag är dum i huvudet och gör fel i mitt jobb. Där blev jag nästan vansinnig. Alla vet väl att man måste ha kvittot om man vill byta en vara eller reklamera den?? - Du får såfall ta detta med min chef, du kan ringa henne i början på nästa vecka. Jag ger kunden ett visitkort med min chefs namn (som kunden även frågade efter innan jag gav bort kortet) och telefonnumret till butiken. Kunden lägger ner varan och kortet i sin lilla vita påse av papp, säger "jaja, tack" i en otrevlig ton och går. Jag svarade inte. Jag följde bara fanskapet med blicken och tänkte "idiot."
Vid stängning hade jag glömt bort den sura kunden med varan som inte luktade något (även om det tog sin lilla stund att komma över) började plocka ihopa och tog in vagnen som står utanför butiken... upptäcker att kundens lilla påse ligger där i. I påsen ligger även varan och visitkortet. "Jaha, så viktigt var det?" tänkte jag och ställde den bakom kassan för att veckan därpå berätta det för min kollega.
Idag nämnde jag det för min kollega som jag skrev tidigare, och ju mer jag tänker på det, desto mer säker blir jag på att hon försökte lura mig på pengar. Eller vad tror ni?
Hej!
Jag är en tjej som lever för det kreativa här i livet! Jag jobbar som illustratör, men målar lika gärna som jag ritar. På fritiden repar jag med mitt punkband, Glidslem.
Välkommen till min blogg, som är fylld med musik, tankar och kreativa verk!
