En lurendrejare försökte

Efter att ha pratat med min kollega idag kom vi fram till att den sura och något skumma kunden i lördags försökte lura mig på pengar.
Känns surt nu efteråt, samtidigt som det känns bra för hon fick aldrig några pengar av mig. 

 

Det börjar med att en kund handlar jättemånga saker till en fest. Den här kunden gör absolut inget fel, det som är det skumma i det här fallet är att den här kunden ville ha en speciell vara som låg på ett ganska krångligt skyltställe (skyltfönster under kassadisken typ), givetvis skulle han få köpa den eftersom han ville ha den, den här varan var den sista av sitt slag. Jag krånglar mig in i skylten och tar fram den, han köper den och ungefär tusen (många grejer i alla fall) andra saker, tackar och går sin väg.

 

Ca en timme senare kommer det in en ganska så bitter kund och vill reklamera en vara. Jag frågar vad det är för något och varför. Kunden plockar fram en liten papperspåse och tar fram en vara, en precis likadan som jag hade krånglat ut från skylten en stund tidigare. Min första tanke var "vad fan, sålde inte jag den precis?" Den hade, precis som den tidigare varan av samma slag, ingen lapp på sig. Antingen var den använd eller så är det samma vara som tidigare. Kunden innan kanske hade skickat den här tjejen för att byta den?
Kunden säger att den luktar mögel och vill därför byta den. "Ojdå, ja då ska du inte ha den..." säger jag, tar varan och luktar på den. Känner inget. Det här var skumt. Vet jag inte hur mögel luktar? Det borde man väl känna direkt? Det enda jag kände var parfymdoft. Kunden är kanske bara inte nöjd med den, snäll som jag är tänker jag låta kunden byta den ändå, fastän motiveringen inte stämmer och att lappen inte sitter kvar. Jag frågar efter kvittot. Såklart har kunden inget kvitto. Kunden tittar på mig precis som denne skulle få pengar tillbaka ändå. Jag fortsätter med "jag måste ha kvittot, annars kan jag inte ta emot den."
- Men alltså, jag tyckte den var lite dyr, jag vill byta till en billigare.
- Men jag måste ha kvittot.
- Ni är dom ända i stan som säljer en sån här, eller hur?
- Ja, det skulle jag tro.
Kunden väntar som denne skulle få sina pengar tillbaka. Jag rör mig inte hur fläcken och glor på kunden. Vad är det som inte går in i skallen?
- Jag MÅSTE ha kvittot, annars kan jag inte göra något.
- Vilka andra i stan säljer en sådan här vara?
- Jag tror nog det bara är vi.
- Ja, dåså?
- Nej, jag måste ha kvittot, jag vill ha ett bevis på att du har köpt den (jag skulle egentligen aldrig säga sådär till en kund, men jag tror att min magkänsla sa något där eftersom jag sa som jag gjorde.)
- Men du kan få mitt personnumer och sånt?
- Nej, KVITTOT.
"Eeh, okeeeej..." säger kunden med ett tonläge precis som om jag är dum i huvudet och gör fel i mitt jobb. Där blev jag nästan vansinnig. Alla vet väl att man måste ha kvittot om man vill byta en vara eller reklamera den??
- Du får såfall ta detta med min chef, du kan ringa henne i början på nästa vecka.
Jag ger kunden ett visitkort med min chefs namn (som kunden även frågade efter innan jag gav bort kortet) och telefonnumret till butiken. Kunden lägger ner varan och kortet i sin lilla vita påse av papp, säger "jaja, tack" i en otrevlig ton och går. Jag svarade inte. Jag följde bara fanskapet med blicken och tänkte "idiot."

 

Vid stängning hade jag glömt bort den sura kunden med varan som inte luktade något (även om det tog sin lilla stund att komma över) började plocka ihopa och tog in vagnen som står utanför butiken... upptäcker att kundens lilla påse ligger där i. I påsen ligger även varan och visitkortet. "Jaha, så viktigt var det?" tänkte jag och ställde den bakom kassan för att veckan därpå berätta det för min kollega.

 

Idag nämnde jag det för min kollega som jag skrev tidigare, och ju mer jag tänker på det, desto mer säker blir jag på att hon försökte lura mig på pengar. Eller vad tror ni?


Svensk valuta i skåneland

Stockholmsungen: Tar ni emot svenska pengar här?
......

En mycket svensk kund

Den här gången är det inget negativt inlägg, jag tyckte faktiskt att den här kunden var festlig och hon gjorde mig på bra humör. Jag vet inte hur kul det är att läsa, men hennes tonläge gjorde hela saken väldigt rolig, men såklart, det var ju lite allvar i det hela också...

 
En kund ringer till mig på jobb.
Kunden: Hej! Jag undrar om ni har några servetter med snapsvisor på?
Jag: Nej, det står noll på allting, konstigt det här... Vi hade dom förra året inför midsommar.
Kunden: Allvarligt?! Dom har inte det någonstans... Vet du var jag kan hitta det?
Jag: *nämner ett konkurerande företag*
... Kunden: Jaaaja, det kanske dom har... Dåligt att det inte finns... Jag har varit i USA nu i 5 år och kom hem 6 månader sen, det finns ju inget svenskt kvar!
Jag: Hahaha, nej det håller jag med om...
Kunden: Du, får jag fråga dig en sak till?
Jag: Jadå, det går bra.
Kunden: Vad heter musikaffären som ligger på samma gata som dig?
Jag: We love music...
Kunden: Hur stavas det?
Jag: W, E, L, O, V, E...
Kunden: Men alltså, det är på engelska? Varför är det inte på svenska? Jag älskar musik??
Jag: Jadu, bra fråga... *skrattar lite*
Kunden: Det finns inget patriotiskt kvar, vad har hänt med Sverige? Finns inget typiskt svenskt längre, det är för himla dåligt!
Jag: Ja, det är rätt tråkigt, det får jag hålla med om... *skrattar mer*
Kunden: Jaha, jaja då, thank you, bye bye!
Jag: Tack själv, haha, hej då, *skrattar mycket*

Lässvårigheter?

Kunden: Vad är det där?
(på varan står det klart och tydligt vad det är + bild + att förpackningen är genomskinlig)
Jag: Det är skämt-toalettpapper.
Kunden: Varför har ni den?
Jag: ...
Jag: ...Man kanske vill skämta med någon?

En stund senare...
kunden: Är det här cigaretter?
Jag: Inga riktiga
kunden: Vadå, kan man inte röka dom?
(det är ett paket där det står OTÄNDBARA CIGARETTER + beskrivning av vad det är)
Jag: Nej, det kan man inte.
Kunden: Varför inte? Är dom inte riktiga?
Jag: Nej, vi säljer bara LÅTSAS-cigaretter.
Kunden: Vad händer om man försöker tända den?
Jag: ...
Jag: ingenting, det står på paketet.
Kunden: *blir skitsur och lägger tillbaka grejerna och går.*

Jag hade förstått om "kunden" i det här fallet var 3 år och inte hade lärt sig läsa ännu,
men eftersom det såg ut som man kunde plusa på med 10 år på människan så undrade jag rätt mycket.

Öppet köp varar för evigt

Idag hade jag en kund som ville lämna tillbaka en grej. (Vi har inte öppet köpt över huvudtaget) Han säger innan han lägger fram kvittot "Det var ju ett tag sen..." Med det trodde jag han menade att han var där för en månad sen, inte ELVA månader sen...
Han menade på att jag förlorar en kund om jag inte tar tillbaka varan... Jag svarade med att det får ju vara någon måtta på det hela, men han var på mig och jag blev nästan vansinnig så min chef fick sköta det.
Inte nog med det, varan han ville lämna tillbaka kostade 79 kr... och han köpte en grej för 49 kr.
...

Många vänstersvängar

Jag tänkte införa en ny kategori, "butikserfarenheter" kallar jag den. I den samlar jag lite allt möjligt, allt från tankar till händelser, inte bara från min synvinkel utan från andras synvinklar och upplevelser också. Vissa är rätt roliga, därför vill jag dela med mig av dom... (Nej, jag hänger inte ut några kunder, jag förstår att man ibland har dåliga dagar och kanske är lite förvirrad, det är dom här små felen som jag bjuder på)

Kunden: Hej ursäkta, var hittar jag kattöron?
Kassörskan: Upp för trappan och sedan till vänster *gesikulerar med händerna*
Kunden: Menar du så eller menar du så? Vänster såhär eller... *gesikulerar åt olika håll*
Kassörskan: ... Upp för trappan... sedan till VÄNSTER... *står helt stilla*

Ibland undrar man hur många olika typer av vänstersvängar det finns.

RSS 2.0