Jag vaknade helt av mig själv den tidiga lördagsmorgon. Jag blev lite nervös när jag kom på att jag vaknade av mig själv och inte av klockan. Det har hänt ett par gånger tidigare, men då har jag vaknat några minuter innan klockan ringer. Då är det okej. Men det kändes inte bra idag. Jag tänkte där för en nanosekund att jag skulle somna om, för att jag antagligen bara hade vaknat innan klockan... Men icke sa nicke... Klockan var 8.40. FUUUUUUUUUCK!

Jag kastade mig upp ur sängen, slet upp garderoben och slängde på mig kläder. Sen svor över att jag inte hade packat väskan kvällen innan.

 
Medans jag stressade runt i min lägenhet som en förvirrad höna på tjack, började hjärncellerna arbeta alltmer och jag kom på att jag omöjligt hinner till tåget på 7 minuter. (nu har det gått ett par minuter sen jag vaknade)

Min första tanke var att ringa mamma, hon kanske kan skjutsa mig till Helsingborg? Jag ringer alltid mamma när jag har problem med något. (ha ha)

Hon svarade inte, såklart, jag vet att hon är ledig idag. Men man kan hoppas? Sen efter jag har lagt på luren kom jag på att det kanske bättre att ringa någon som bor närmare. Pappa! Jag ringer pappa! Pappa är alltid vaken tidigt! Jodå han var vaken, jag försökte förklara i lugn och ro vad det handade om, men det lät nog såhär:

jagharförsovitmigochjaghinnerinteitidtilljobbsnällapappakanduköramigtllhelsingborg?

Det förstår jag, det är inte värt att köra i ren panik med risk för att få böter. Nej, alltså det måste finnas en bättre plan. Jodå, jag kom på det, jag ringer min chef!

Jag säger bara: Känslan av att ringa sin chef och säga att man inte hinner till jobb och öppna i tid och ber henne göra det. Ja, den var inte rolig. Men det blev inte värre än så, jag försover mig aldrig annars, "det är sånt som händer" sa hon, det var inga problem. Hon skulle ändå upp och in till stan och fixa i den nya lägenheten. Tack och lov för det och jag är henne evigt tacksam.

När allt var löst andades jag ut. Skönt. Jag kan rensa tankarna. Jag satte mig ner på sängkanten för att landa på jorden. Då kom jag på - vad i helvete har jag på mig? Där stod jag, med prickiga strumpbyxor och jeansshorts, det i sig är väl inte så farligt, men att jag hade matchat det hela med en randig tröja fick mig en stor funderare. Hur tänkte jag där? Fast ja, jag tänkte ju inte. Jag hann inte tänka. Det hade räckt med en clownnäsa sen hade det varit färdigt...

Nej shit alltså, jag var rätt trött igår... Så trött att jag hade glömt att ställa klockan.

Då är det ganska stor risk att man försover sig..!