Jag betalar gärna 49 kr till Spotify för att få tillgång till 'gratis musik' som dessutom är lagligt. Men nu börjar det närma sig betalningsdags eftersom gratiskontona ska bort... verkar det som. Inget fel i det, dom måste ju finansiera sig på något sätt.

Men så var det det här med betalning... Med glatt humör som snabbt vändes till vansinne. Jag kan inte betala med mitt kort. Efter att ha yrat runt på min banks hemsida hittade jag något om kreditkort. JA! det måste vara det, inte för att jag vill ha kredit, men fine, bara jag får min musik. Tydligen var det lite svårare än så, jag ska få hem papper och skit som jag ska skriva på. Men vad fan, jag vill lyssna NU inte om en vecka!

Sen nämnde någon "Verified by Visa" som jag ska godkänna. JA! Enkelt, nu ska jag "bara" hitta det. Visst hittade jag det... men jag kunde bara läsa om det. Tryckte jag på "läs mer här" kom jag till en sida, där det stod "tryck här för att få det," när klickade där kom jag dit där jag var från första början. "läs mer om Verified by Visa här."
HALLÅ?? Hur är dom funtade egentligen? Jag har klickat på allt som går att klicka men går bara runt i cirklar. Vad är det jag har missat??

Jag kastar snart skiten ut genom fönstret och jag är beredd på att bli kriminell igen - att ladda ner musik.

Min erfarenhet efter ett år som butiksbiträde har gett mig nya insikter, eller rättare sagt, förstått ännu mer hur folk är funtade. Jag bör inte hänga ut idiotiska kunder här, det kanske bara är dumt, jag är rätt sugen på det eftersom jag faktiskt brukar ha tålamod med människor, och det har bara hänt tre gånger under ett år att jag faktiskt har börjat koka av ilska på grund av en kund. Men i alla fall, det jag har kommit fram till är (precis vad som står i rubriken) kunden har alltid fel! Då kanske du tänker, nej så är det inte alls, kunden har alltid rätt, men då kan jag säga såhär, är det du eller jag som jobbar i butiken i fråga? Nej, dåså.

Men jag kan säga såhär, vad är det som är så svårt att förstå, när man köper en sak som uppenbarligen inte har någon större kvalité, att man faktiskt får vad man betalar för? Varför då lägga energi på att komma på återbesök tre gånger för att älta samma sak? Speciellt när personen säger emot sig hela tiden, "det var ju faktiskt inte mycket pengar" eller "det är ju bara till att limma ihop." VAD I HELVETE GNÄLLER DU DÅ FÖR DITT KORKADE FANSKAP? För att sen lämna varan i butiken och säga "nej jag ska inte ha dom mer" och sen går... för att komma den tredje gången och bli helt vansinnig över att man har slängt varan? VAD FAN ÄR DET FÖR FEL PÅ DIG? Nu känner jag bara hur ilskan kommer fram och nästan har lust att hänga ut namnet här, men jag struntar i det.

Nu ska jag ta en ipren mot min febriga kropp, och krypa ner i min söndersuttna 70-tals soffa och titta på en film.

Jag bara suckar när jag ser sånt här... Så himla onödigt. För att inte tala om dyrt. kan inte ni idioter som slås sönder busshållsplatser sluta med det? Om det är ren ilska mot skånetrafiken eller för att ni är uttråkade vet jag inte, men försök att tänka lite längre nästa gång, fortsätter sånt här höjer skånetrafiken avgifterna för att åka buss. Vill ni det? VA? Det vill inte jag, jag lägger redan 1200 spänn i månaden på att bara pendla, det får fan räcka!

Jag börjar undra vad jag har gjort för att förtjäna det här. Att vara sen till jobb händer, speciellt om man bor på landet och det är vintertider (även om man bor i stan såklart). En minut dit och en minut hit är inte hela världen, men jag börjar känna stress när dom sena minuterna blir mer än fem minuter.

I måndags när jag skulle köra iväg, hade bildörrarna frusit fast. Ändå hade jag smörjt in gummilisterna med silikonmojs, just för att dörrarna inte ska frysa fast. Inte en enda dörr gick att få upp! Jag och mamma stod och joxade med den jävla bilen i en halvtimme. När klockan hade hunnit bli fem i två, ringde jag till jobb och sa som det var. Jag visste inte hur jag skulle ta mig dit, jag var jätteupprörd i telefonen så jag vet inte om min chef riktigt uppfattade vad jag sa, haha. Nåja, till slut fick vi upp dörrarna och jag kom 40 minuter för sent till jobb.

Igår, tisdag, var det samma visa igen, jag fick inte upp dörrarna, riktig osis, eftersom mamma hade varit i bilen 20 minuter innan jag skulle iväg. Jävligt underligt. Tur var fick jag låna mammas sambos bil. Just den här dagen jobbade jag inte, men skulle till tandläkaren. Jag kom 7 minuter sent, inte hela världen, jag hade inte heller några hål så det var skönt.

Idag har det blivit för mycket. Jag börjar få upp humöret igen, men för en halvtimme sen var jag rasande. jag var påväg mot bussen, då det kommer en stor fet lasstbil och när lastbilen är 3 meter ifrån mig kopplar jag vad som kommer att hända. Tyvärr har jag ingenstans att ta vägen, att dyka in i en snödriva, hoppa framför lastbilen eller bli en snödriva. så ja, jag blev nerstänkt med en massa snöslask. INTE kul! Hade det varit en och annan fläck hade jag kunnat gnugga bort det på jobb, men att gnugga rent ett par byxor, en kappa och en väska på jobb är inte okej. Fyfan alltså, så det var bara till att vända hem igen och byta om. Jag har ringt min chef om detta. Så jag kommer bli 40 minuter sen. Igen.

Det här är vekrligen inte min vecka. Jag fasar över vad som ska hända imorgon, eller på fredag... Eller lördag. Orka!

Vad får mig att tro, bara för att man jobbar i en butik, att man lär sig tycka mer om människor? Snarare tvärtom! Nu får jag bara mer och mer bevis på hur mycket och MÅNGA dumma människor det finns. Är det något som jag irriterar mig mest på här i världen, så är det människor. Överallt och hela tiden, är där något som får min irritation att växa.

Dagens irritationer:
- Folk som inte låter en kliva av tåget, de rusar på och fäller nästan omkull mig.
- Telenorförsäljarna på knutpunkten. LÄMNA MIG IFRED ERA FÖRBANNADE PUCKON! Vet ni inte att ni har Sveriges mest hatade jobb?
- Folk som inte har humor (folk som INTE skrattar inne på buttericks är det garanterat fel på... speciellt när den skrattande apan ligger framme.)
- Folk som är inne i butiken och tar en grej... för att sedan hänga "tillbaka" saken i andra änden av butiken.
- Att tvunget sitta och lyssna på folk som har både gälla och höga röster... som på något vis lyckas överrösta musiken i min mp3.
- Och till sist, arbetsförmedlingen. Behöver jag säga mer? Det med arbetsförmedlingen är om den där förbannade kallelsen jag hade den 3 november... för att komma dit och vänta en halvtimme, och sen få veta att han jag ska prata med inte är där! Några dagar senare mejlar jag honom. Tror ni jag har fått något svar? Självklart inte. Så idag mejlade jag till Activa (tacka gudarna för att det är bra människor som jobbar där) och fick svar direkt. Jag berättade att jag var "måttligt irriterad" på situationen och dom skulle prata med R imorgon.

Och vissa frågar mig, om varför jag hatar folk...

Ibland undrar jag vad det är med folk. Jag vet sen innan att de flesta är idioter, men sen att dom blir 90% större idioter i trafiken är nästan otroligt. Jag skiter väl i att folk inte håller hastigheterna, det är deras problem om de får böter eller så, men när jag själv ligger i exakt 50 på en 50-väg, och någon envisas med att ligga i röven på mig kan jag bli lite fundersam. Vad är poängen? Det är ingen vits att köra fortare, för är det 50 så är det 50 som gäller. Eller är det bara en rekomendationshastighet? Sen är det inte för min skull som den bakomvarande ska hålla avståndet, det är för idiotens egen skull. För om jag nu skulle behöva nita bromsarna, så har den som är bakom mig inte en chans att stanna (och därmed förhindra en olycka, om nu en sån där trtafikidiot råkar läsa detta som inte förstår vad jag skriver). Idioten i fråga kommer att åka rakt in i min bil och förstöra båda bilarna. Men som sagt, det är ju en idiot, dom ska ju tvunget ligga och nosa i rumpan på en. Gärna närmare om det går. (Helst ska jag inte se deras framlyktor i backspegeln.) Istället för att släppa gasen lite och öka avståndet... så trampar dom ner gasen så mycket det går. Och det är de gångerna som jag bara är så jävla sugen på att nita bromsarna. För det är inte jag som åker på skiten. :)



Bild från hallandsposten

Det blev ingen praktikplats, men jag har i alla fall extraknäck till hösten och det är jag glad över. Men tyvärr återstår måndagens problem: "dödsdomen". Arbetsförmedlingen har skickat mig till något jävla "jobbsökarprojekt" och jag känner mig bara förnedrad. Där ska jag då få hjälp med att söka jobb, skriva CV... Vad fan tror dom att jag är? Mentalt handikappad? Totalt jävla hjärnknullad? Ursäkta mina grova ord men det förklarar bara mina sanna känslor för arbetsförmed... nej, jag menar arbetsförnedringen. För att inte tala om Sveriges regering, som har hittat på skiten. Har dom verkligen inget bättre att komma med? Tror dom att det finns mer jobb på Activas datorer än vad det finns på min? Tror dom att jag får mer jobb för att jag är instängd med en massa idioter, istället för att åka till stan och fråga efter jobb? Det känns som Svergies gråa regering börjar ta över mitt liv, mitt färgglada jag håller på att bli smutsig och snart är jag lika grå som dem. Snart är jag precis som dem, en robot som bara följer ett jävla mönster och glömmer att jag har en egen hjärna. Sen kan jag lika gärna döpa om mig till "Svensson" och gifta mig med en rälig gubbe och skaffa villa. Nej fyfan! Bara döda mig inombords, bara gör det! För jag har ju ingenting att säga till om, jag är ju på samma nivå som de hemlösa.

En iskall känsla gick genom kroppen. Jag kunde inte tro att det var sant. Detta hade jag fasat för länge, och när beskedet väl kom kände jag hur min frihet togs ifrån mig. Min egna vilja och min egna värdighet, blev nyss spottad och trampad på. Nedvärderad. Jag är ingenting för dem, kunde lika gärna ha varit någon av överklassens dörrmatta. Om ens det. Paniken växte i kroppen efter att orden hade nåt mina öron. Bilderna flög framför mina ögon och jag såg hur livet passerade i revy... 

Arbetsförmedlingen har skickat mig till ännu en jobbsökargrej.



Ja, allvarligt talat, de ringde mig klockan 11 i förmiddags och berättade att jag skulle börja på Activa (det gick rysningar i kroppen, jag förklarar längre ner i texten) på något som de kallade "jobbsökarprojekt." Jag frågade rätt ut (helt ärligt) om jag var tvungen att vara med. Tyvärr visste jag ju redan svaret innan jag ställde frågan... Och där stod jag med telefonen i handen, kände mig dummare än på länge och framför allt; riktigt jävla nedvärderad. För att inte tala om jobbsökarkursen som jag gick i våras. Efter påtagliga upprörda inlägg i min blogg efter varje kurs, förstår ni kanske hur jag känner nu. Jag har aldrig, i hela mitt liv, blivit såhär nedvärderad. För att inte tala om själva Activa. Jag har aldrig varit där, vet inte ens vad ställete har för atmosfär, men jag har bara hört dåligt om det. Activa är det ställe, där alla hopplösa själar hamnar, som diverse pundare som har hållt på att droga sig i 30 år utan att lyckas ta en överdos. Förstår ni? Det verkar inte finnas några större skillnader mellan arbetslösa ungdomar med hela framtiden framför sig, och medelålders personer som har 20 års minneslucka. Vi är lika mycket värda verkar det som. Eller lika lite värda kanske det är? Jag har panik nu, jag vill fan inte hamna där och kommer göra ALLT innan dödsdomens datum slår in: 10 augusti.

Har Sveriges regering verkligen inga bättre resurser? Jag är faktiskt inte dum i huvudet!