Full rulle

Det har varit full rulle sen jag kom hem från Tyskland, har knappt haft tid till att sitta ner i lugn och ro. Just nu har jag den tiden, men jag orkar inte göra någonting för jag har ingen energi efter helgens påhittigheter. Bilder från Tyskland och helgen kommer, så fort jag får tid OCH ork. :)

Värme

Det är varmt ute. Antar att ni inte vet om det.

Ändrad livsstil

För några månader sen slog jag näven i bordet och tog tag i saken. Jag har alltid varit en viktkämpare, jag hatar ordet och jag hatar innebörden av det. Men det fick vara nog. Jag tycker inte det är fel med lite former... Men det gick bara uppåt... på vågen alltså. Bäst att ta tag i det i tid, eller hur? 

Det har varit ett helvete i början, men det börjar ge lön för mödan. ÄNTLIGEN! Och jag tror faktiskt att jag nu officielt kan jag säga att mitt sockerberoende är borta. Det söta smakar inte på samma sätt längre men framför allt; jag känner inget sug. Det var ett jävla helvete i början, men det gick. Men jag får erkänna att jag har slarvat, men jag frossar inte i det som jag gjorde förr och jag ska hålla mig ifrån skiten hädanefter. Just sockret har varit den stora skurken i mitt liv. 

Men det är ju inte vikten som räknas egentligen... Jag äger inte ens någon våg och har inte den blekaste om jag har gått ner några kilon, men något måste väl ha hänt? Jag har gått ner en byxstorlek, eller två? Det var längesen jag köpte byxor men lyckades få ner min halvfeta röv i ett par shorts från H&M, och de flesta vet ju att de har ganska små storlekar, men fan, det gick... en storlek som jag aldrig har kunnat ha innan. FRAMSTEG!
Det är måttbandet som man ska vara flitigast med... och jag får ju säga det, varenda jävla gång jag drar fram det där måttbandet har ångesten varit i halsen, nära att komma upp likt en envis spya. Det fantastiska i detta är att jag har fått en positiv överraskning varje gång och allt som allt, har jag minskat 11 centimeter runt magen... och inte en enda gång har centimeterna växt, det bara krymper. 

Jag börjar känna mig mer säker i min kropp nu och det känns underbart... Jag är värd detta!

Lördag

Ikväll blir det nörderi på hög nivå. Sen blir det nog filmmaraton. Om jag orkar.

Att försova sig

Jag vet att jag är en sjuhelsikes sjusovare, därför planerar jag allt ordentligt när jag vet att jag ska upp tidigt. Jag tar en buss/tåg som går lite tidigare, ifall jag skulle missa den kan jag bara ta nästa och blir max 20 minuter sen. Men idag... Blev det andra bullar.
 
Jag vaknade helt av mig själv den tidiga lördagsmorgon. Jag blev lite nervös när jag kom på att jag vaknade av mig själv och inte av klockan. Det har hänt ett par gånger tidigare, men då har jag vaknat några minuter innan klockan ringer. Då är det okej. Men det kändes inte bra idag. Jag tänkte där för en nanosekund att jag skulle somna om, för att jag antagligen bara hade vaknat innan klockan... Men icke sa nicke... Klockan var 8.40. FUUUUUUUUUCK!
Jag kastade mig upp ur sängen, slet upp garderoben och slängde på mig kläder. Sen svor över att jag inte hade packat väskan kvällen innan.
 
Medans jag stressade runt i min lägenhet som en förvirrad höna på tjack, började hjärncellerna arbeta alltmer och jag kom på att jag omöjligt hinner till tåget på 7 minuter. (nu har det gått ett par minuter sen jag vaknade)
Min första tanke var att ringa mamma, hon kanske kan skjutsa mig till Helsingborg? Jag ringer alltid mamma när jag har problem med något. (ha ha)

Hon svarade inte, såklart, jag vet att hon är ledig idag. Men man kan hoppas? Sen efter jag har lagt på luren kom jag på att det kanske bättre att ringa någon som bor närmare. Pappa! Jag ringer pappa! Pappa är alltid vaken tidigt! Jodå han var vaken, jag försökte förklara i lugn och ro vad det handade om, men det lät nog såhär:
jagharförsovitmigochjaghinnerinteitidtilljobbsnällapappakanduköramigtllhelsingborg?
Det förstår jag, det är inte värt att köra i ren panik med risk för att få böter. Nej, alltså det måste finnas en bättre plan. Jodå, jag kom på det, jag ringer min chef!

Jag säger bara: Känslan av att ringa sin chef och säga att man inte hinner till jobb och öppna i tid och ber henne göra det. Ja, den var inte rolig. Men det blev inte värre än så, jag försover mig aldrig annars, "det är sånt som händer" sa hon, det var inga problem. Hon skulle ändå upp och in till stan och fixa i den nya lägenheten. Tack och lov för det och jag är henne evigt tacksam.

När allt var löst andades jag ut. Skönt. Jag kan rensa tankarna. Jag satte mig ner på sängkanten för att landa på jorden. Då kom jag på - vad i helvete har jag på mig? Där stod jag, med prickiga strumpbyxor och jeansshorts, det i sig är väl inte så farligt, men att jag hade matchat det hela med en randig tröja fick mig en stor funderare. Hur tänkte jag där? Fast ja, jag tänkte ju inte. Jag hann inte tänka. Det hade räckt med en clownnäsa sen hade det varit färdigt...

Nej shit alltså, jag var rätt trött igår... Så trött att jag hade glömt att ställa klockan.
Då är det ganska stor risk att man försover sig..!

Händig tjej

Efter att ha svurit mig nästan blodig över ett satans hyllplan fick jag ett ryck och köpte en skruvdragare. JAG ÄR SÅ JÄVLA NÖJD! Nu behöver jag inte ringa mamma eller pappa varje gång jag behöver lossa eller skruva i en skruv någonstans. KAN SJÄLV! HAH!
Nu sitter hyllan helt perfekt i badrummet. Jag är så glad och nöjd, äntligen är det projektet klart. :)

Life goes on

Jag mår bättre nu, jag har varit riktigt ledsen även om det inte fanns antedning till det. Eller jo, det har varit känslosamt och det är det alltid i sånna här fall men nu bränns det inte bakom ögonlocken längre.
Dom har haft ett jättebra liv, dom har knappt varit sjuka och dom har levt länge, nästan för länge. Det enda var att deras kroppar började falla sönder och det gick i allt snabbare takt, så det fanns egentligen ingen annan utväg i det här fallet. Jag väljer såklart det lugna och fridfulla, framför det som kanske hade kunnat ske om dom fick leva längre; att kanske bli akut avlidla för att de sätter i halsen eller att de kanske råkar ramla bryter hela höften. Nej. Usch. De fick ett värdigt slut.
Ett litet minne till dessa underbara hästar kanske skulle vara något, dom har ändå funnits där väldigt länge och Decimal, den gamla tävlingsponnyn har varit en riktigt bra ponny. Mammas väninna som stod som ägare till honom kunde rida ut med honom i skogen med endast ett rep runt halsen. Det var allt. De var ett. På något sätt förstod han vad som var rätt eller fel, han gjorde aldrig som han själv ville utan arbetade alltid tillsammans med ryttaren. Om ryttaren visste vad hon gjorde och lyssnade på honom. Sånna ponnysar (böjning?) finns det nog inte många av...
Och Pinglan, det hysteriska fullblodet som min mamma lyckades få till en lugn häst. Så lugnt det går i alla fall, för att vara ett fullblod. Den gamla galoppören som en dag vägrade.
Underara djur.
Jag har accepterat läget, även om jag får påminna mig själv hela tiden om att de inte hade kunnat fortsätta sina liv, för de blir knappast yngre eller friskare. Det gick snarare i snabb takt åt andra hållet.
Men de har det bra nu. <3

Tandhelvete II

Det är betydligt bättre med tanden nu, jag kan nästan tugga normalt och jag har inte ont. Det är lite svullet fortfarande men nu kan jag i alla fall borsta tänderna utan att skrika och gråta av smärta. SKÖNT!

Resa

Det blir förhoppningsvis en resa till Tyskland i Maj. Jag håller tummarna, jag vill verkligen detta! Förutom att ha varit i Danmark (räknas inte som man är Helsingborgare) och Finland så har jag i princip inte rest. Förutom den gången mormor tog med mig till Turkiet när jag var 7-8 år. Jag har en vän som studerar i München och det hade verkligen varit roligt att få komma iväg.
En resa. Det låter så fint i mina öron. Att få komma iväg och upptäcka ett annat land.
Jag vet inte hur många gånger jag har laddat upp den här bilden,
men här har vi då Ayla (som studerar i Tyskland) och Helena, som jag ska åka med såfall.
Nästan en liten reunion ;)
Den här bilden är från Augustibuller 2006. Total lycka, det var så jävla roligt.
Och sönderbrända armar till tusen. (Jag längst till höger...)

Tandhelvete

Min visdomstand tar död på mig, kinden och halva halsen är svullen och jag har ont. Vaför har jag ett sånt jävla jox med dom här jävla visdomständerna? Jag känner hur de trycker på resten av tänderna och det gör ont när jag äter. Fan i helvete, jag lever på ipren och sköljer med hexadent och jag hoppas innerligt det blir bättre snart. När det är som värst kan jag knappt öppna käften och det känns som jag har ont i örat! Känns som någon får kolla på det här. Mööööööög. :/

I sold my soul to Iron Fist

När skattepengarna kommer...
Det blir kanske inte alla, men något par ska jag ha i alla fall!








(Trashy trashy!!! ÄLSKAR!!!)






Svartrockarkänger? Haha





Alla skor har jag hittat på brandos.se

Sockerfri

Jag har varit sockerfri nu i 2½ dag. Första dagen gick bra, igår gick också rätt bra men jag börjar känna nu att jag håller på att bli galen. Jag vet inte om det bara är psykiskt att jag "inte får" äta socker eller om det är abstinens? Jag har varit med om värre, så jag tror det sitter lite psykiskt. Jag har mörk choklad (70%) ifall det skulle krisa. ;)

Den här dagen ska jag ägna åt städning. Det behövs.

Att lyckas

Jag har ett bestämt mål och jag tänker försöka nå det till varje pris. Om det så ska ta 50 år till, så ska jag ta mig dit. Envishet, beslusamhet och hårt arbete lönar sig. Och det ska löna sig. För jag tänker inte ge upp det som jag en gång har satt som mål.

Jag vill, jag kan, jag SKA.

Socker

Hur det har gått? Ja, det har ju varit påskhelg så det har gått käpprakt åt pipsvängen. Men jag är åtminstonde metveten om allt och det går faktiskt framåt. Jag åt ett par bitar lösgodis innan idag, men annars har jag inte gjort det. Nu ikväll när jag blev sugen på något gjorde jag någon form av glass av blåbär, hallon och yogurt. Inget socker! Det gjorde susen faktiskt. Efter det var jag inte sugen längre. Glad jag blir! När man övervinner sånt här blir man ännu mer peppad. :)

Nu är påskhelgen efter och jag ska ta tag i skiten på riktigt. Det hela motiverar mig ännu mer också när jag märker att centimeterna försvinner runt magen. Underbart!
Jag tittade på några gamla bilder för något år sen... Det är skillnad, mina armar är smalare, magen är mindre och jag är inte lika uppblåst i ansiktet längre.

:D

Fotosession med bandet imorgon, hoppas jag känner mig lika snygg imorgon som jag gör idag.



En fjöntig posebild på mig.

Glad Påsk


zigenare

Dom här örhängena fyndade jag på Glitter för några månader sen men har inte haft modet att använda dom förräns nu... Jag provade dom nu ikväll och det kändes helt okej, HELT RÄTT faktiskt! Jag har turkosa naglar också, hej hå zigenarbrud!



...och grönt/svart hår givetvis. ;)

Dag 2

Jag har redan fuskat, jag åt en glass, OKEJ? Det är kanske inte hela världen, men jag åt dessutom några 8 chokladpraliner igårkväll. Hahaha. Jag är så jävla kass, jag kanske skulla ha väntat till efter påskhelgen? Mitt jävla nöt. Men bara för det tänker jag inte köpa något godis så att jag vräker i mig så som jag brukar göra... Att jag åt några praliner och en glass är väl inte... dödligt?

Idag spelade jag och tjejerna i bandet på tjejmässan i Landskrona. Det gick bra, vi spelade nog 20 minuter? Men det var roligt, fast typ mer än hälften av publiken verkade snea oss... Men men... På lördag, självaste påskafton spelar vi på Metalbaren tillsammans med Slöa knivar och VA!?.
Det ska bli riktigt kul och ösigt som fan, hoppas bara vi får ihop förstärkare och resten av utrustningen...

Dag 1

Nu har jag stämplat mig med "sockermissbrukare" all in, tryckte även in det i den nya headern. Jag kommer att göra en snyggare header vid ett annat tillfälle.

Idag är det dag 1, jag känner mig något skamlig, eller vad man ska säga, sen "erkännandet" igår. Men också bra. Jag har något att se fram emot och jag tror att det här kommer att hjälpa mig att komma över det. Det tysta problemet är inte tyst längre. Nu vet alla om det och jag ska få bukt med det en gång för alla.

Idag är det sista repan inför spelningen i Landskrona imorgon (Tjejmässan, vi spelar 16.30 på gullstand skolan, gamla aktivitetshuset) och inför metalbaren på lördag. Vi har inte riktigt varit ute i tid för att ordna alla grejer till giget på lördag, men det löser sig hoppas jag.

Den sockerfria dagen, dag 1.

sockermissbrukare

Jag tänkte erkänna en grej. Som ni kanske förstår avslöjar rubriken en hel del. Jag har nog blundat för det här rätt länge, men känner att det måste fram. Och jag skriver det här bara för att få bukt med mig själv.

Det är absolut inte nyttigt att vara sockerberoende. Jag har kämpat med skiten nu i några år och är riktigt trött på det. Det går ett par veckor, sen råkar jag få i mig något sött igen och sen är det kört. Jag är som många andra missbrukare, jag borde inte ha med skiten att göra över huvudtaget.

Det kanske inte låter fullt så allvarligt. Det beror såklart i vilken mängd, men vid det här laget har ni kanske gissat på att det handlar inte om några lagom mängder. Jag kan inte äta socker i en lagom mängd. Jag erkänner! Tar jag en bit så är det kört. Då trycker jag i mig resten också, vad det än handlar om. När jag börjar må illa, går jag iväg och dricker vatten och sen sätter jag igång igen...

Detta har nog ett stort finger med i spelet när det gäller vikten. Jag har alltid varit lite överviktig, förutom sista året på gymnasiet, jag kan för allt i världen inte förstå hur jag kunde få på mig dom där jeansen, som inte ens går över rumpan idag... (Inte för att jag strävar efter att vara trådsmal, men jag har ca 10-15 kg övervikt som jag inte tror är så hälsosamt)

För att inte tala om belöningsystemet i hjärnan. När helgen närmar sig eller när jag har tråkigt, dyker en tanke upp i stil med "skulle det inte vara gott med lite sött nu? Det är ju trots allt helg... du har varit duktig idag... du åt inget socker igår..." osv.

Var kommer belöningsystemet ifrån? Varför ska jag ens utsätta min kropp för det här? Beroendet gör att jag äter mer, lägger på mig kilon, får finnar och kan skada mina inre organ... till slut kanske jag får diabetes. Jag kan inte exakt allt det där, det enda jag vet är att det inte är nyttigt. Och om någon frågar mig varför jag äter all denna skit, så har jag bara ett svar att säga (samma svar som jag oftast får från rökare) "för att det är gott..."

För några som läser detta, kanske tycker att detta bara är bagateller, men för dom som har samma problem som mig och läser detta, vet precis hur det är. Jag kan även erkänna att detta har varit svårt för mig att skriva, det har varit riktigt jävla svårt att erkänna och säga rakt ut. För detta är egentligen min lilla hemlighet, detta har varit min tröst, min pepp, min belöning och ibland dämpar jag hungern med det. Det är ju min drog! Största svagheten är choklad, glass och kakor.

JAG ÄR SOCKERMISSBRUKARE.
Från och med efter jag har skrivit klart det här inlägget och tryckt på knappen "Spara och publicera" tänker jag börja kampen med att bli av med beroendet. Inte bara det, jag tänker sluta med det helt och hållet. Den enda gången då det är ok, är när någon fyller år. (Och det bortförklaringen tänker jag inte köra med varje dag.)
Det kommer vara skitsvårt nu i början. Men det kommer att vara värt det.
Det här inlägget är ett avtal med mig själv... och det är bara jag som har styrkan att komma över detta. Faller jag tillbaka igen har jag bara mig själv att skylla.

JAG ÄR SERIÖS MED DET HÄR INLÄGGET. Jag vet inte hur mycket folk är pålästa, men det räcker såhär.

Det är ett PROBLEM för mig.

Here we go..!

Fotoframkallning

Jag har skickat iväg lite foton på framkallning, nu har dom kommit, roligt roligt!! Har en del skitsnygga bilder från konserter och festivaler, och eftersom jag tecknar åt en pysseltidning (scrapbooking bland annat) så tänkte jag använda mig av den inspirationen och pyssla ihop lite egna tavlor till mina foton... Istället för vanliga fotoramar. Det kan väl vara lite roligt? Jag får se hur jag gör, behöver antagligen köpa lite grejer först och det har jag absolut inte pengar till nu.

Här är mina snyggaste bilder som jag har framkallat (Jag har inte framkallat dom, men vad heter det annars? Här är bilder som fujifilm har framkallat åt mig... Det lät mer korrekt)


The Sounds unplugged, P3 session P&L 2011


...med Kitty Jutbring! :D




Asta Kask P&L 2011


Linnea och Staf i moshpiten på Asta Kask P&L 2011


Thåström, Siesta 2010


Thåström Siesta 2010


Irriterande hand kan man tycka, men tittar man en extra gång ur en
mer konstnärlig vinkel tycker jag att den blev rätt häftig ändå.
Synd bara att det inte blev mer skärpa, men men,
den blev framkallad den också. :)

Också Thåström på Siesta 2010.

Det här var bara ett litet urval av alla bilder, det blev en hel del bilder från spelningar som jag har haft med bandet också. Roligt med lite riktiga foton!
Kul också att det blev rätt bra bilder fast jag bara hade en digitalkamera. MEN... Det var ju trots allt en Canon. ;)

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0