Jag kände något märkligt strax under armhålan imore när jag vaknade. Kändes som en innebrännare, och fick tänka på Malins historia om att hon har haft en finne på armen. Eller i armhålan? Minns inte vilket, kanske var båda delarna. I alla fall, jag var tvungen att kolla i spegeln och fick nästan en chock. Där är flera röda marken, både under och i armhålan. Inåtväxta hårstrån? De vete tusan, det var ett tag sen jag rakade mig där och det har aldrig hänt innan att jag har fått röda märken i armhålan. Vad tusan kan det vara? Jag visade det för mamma, hon tyckte det såg konstigt ut. Jag måste hålla koll på det sa hon... Kanske är det något som har bitit mig? Med andra ord, finns där levande ting i min säng som inte borde vara där? Eller har jag ätit något konstigt som jag inte brukar äta? Ja. Men det är en märklig reaktion tycker jag såfall. Igår köpte jag lösgodis, vilket jag inte har gjort på ett par år. Jag vet att jag inte tåler det egentligen, men jag tänkte om jag bara köper chokladsorterna så kanske det funkar ändå. Tydligen inte. Jag har varit med om värre, men jag kan verkligen inte äta skiten. Detta låter grymt konstigt, säkert aningen roligt med, men det börjar klia på min näsa när jag äter för mycket av det. Intressant fenomen, för jag vet ingen annan som har råkat ut för detta. Det enda jag kan komma på såfall, är Willy Wonka i den nya versionen av Kalle och Chokladfabriken (jag har då inte sett den gamla) att hans pappa, nämner när Willy är barn, att för mycket godis gör så att det börjar klia på näsan. (!!!!) Jag borde alltså inte vara den enda såfall! Men för att återgå till dom röda märkena... Kan dom vara orsaken till lösgodiset? Sen hade jag grymt ont i magen innan idag också, och DET är lösgodisets fel. Verkar som lösgodis är renda tortyren för min del. Då vet jag det, aldrig mer lösgodis.

BARA för att jag inte har något vidare för mig, ska jag skriva om hur riktigt jäkla äcklig jag känner mig.

Ni har nog sett min bild med tånageln, den som var påväg av på något märkligt sätt? Den är av på riktigt nu. Tur är så gör det inte ont, men det är grymt fult, och det ser likadant ut nu på andra sidan av nageln. På det hela, efter min finfina solbränna, så fjällar jag fruktansvärt mycket. Och igår när jag bäddade rent i min säng, var jag "smart" nog att lägga dit ett svart lakan. Så ni kan tänka er hur det såg ut i sängen imorse...

Bara för att fortsätta, så är min töjning i örat inte den fräschaste alltid heller, upptäckte innan idag att den vätskade, och den vätskan stinker värre än fan.

Fy fasiken vad man kan känna sig äcklig ibland.

Såhär ser jag ut nu efter Sonisphere. :(



(Nu ser det ut som mina axlar är bredare än höfterna, vilket inte stämmer, det är kameravinkeln som gör det.)

Alltså, jag brukar ha problem med mina naglar, men jag har aldrig varit med om att nageln går av på det där viset?! Har jag någon mystisk sjukdom eller har jag bara slagit i tån någonstans? Andra alternativet är väl nästan det mest tänkbara, eftersom jag var asfull i fredes och snubblade över en massa saker på en fest... Nåja... (Nej jag vet, jag har inte världens fräschaste fötter)

Läste precis att Michael Jackson har avlidit. Vid lunchtid idag drabbades han av en hjärtattack. Inte för att jag är något stort fan av honom, men den snubben har ju varit suverän under sin karriär. Man blir ju inte sådär stor för ingenting...

Känns nästan som han skulle vara en sån där som lever föralltid. Men han är ju bara en människa han med. Eller ja, han var. Det är nästan galet hur man kan gå från random människa till världskändis.

Spana in aftonbladets artikel här.

Idag när jag var i affären för att köpa bindor, såg jag något som jag vill påstå är underligt. Bland trosskydd, bindor och tamponger, hittar jag ett paket där det stå "FOR MEN." Som ni ser på bilden är där en liten bild på något som liknar ett trosskydd. Så frågan är; urinlekage eller flytningar? För mens kan det ju inte vara...

Vad är poängen med videobloggar? Det känns grymt idiotiskt att sitta och titta på en tjej som är 16 bast, som pratar om vad hon har gjort under dagen som har gått. VEM i världen tittar på det? Och VARFÖR gör man en videoblogg som man dessutom sen lägger ut så att ANDRA kan se det? Är det någon form av uppmärksamhetsökande? Tror dom seriöst att dom ska bli kändisar? Jag vet inte om jag ska skratta eller bli förbannad, för någon slags irritation växer inom mig när jag tittar på en sån där jävla videoblogg. Samtidigt skrattar jag, för det ser så dumt och töntigt ut. NÅGON kommer att ångra sig när hon har växt till sig lite och hunnit bli ett par år äldre.

Nu ska jag leta efter videobloggar och skratta lite.

Jag satt nyss och tittade på Äntligen Hemma, på tv4. Ett populärt inrednings/byggprogram som säkert inte en jävel har missat. Nåja, där satt jag och kände hur inspirationen växte sig större och min kreativitet började krypa fram. Jag kände mig glad och tillfreds... TILLS jag insåg vad det var jag egentligen satt och tittade på. En 14-årig tjej skulle få hela källarvåningen i hennes föräldras hus. Det blev ommålat och inredningen var hur fin som helst. Jag kände då hur en viss irritation växte inom mig. I den här källarvåningen hade hon spis och allt (eller ja, något badrum fick man inte se, men det hade hon säkert också den bortskämda ungfan) och där skulle hon bo. DÄR SKULLE HON BO. Vad fan! Här sitter jag och hatar världen för att JAG inte kan flytta hemifrån efter gymnasiet och hon har inte ens gått ut högstadiet. Vad är det för ett jävla skitsverige jag lever i? Jag satt och irriterade mig sönder och samman för den här flickan får eget innan jag får det. Jag är äldre än henne och behöver ett eget jävla hem mer än vad hon behöver på flera år! Här sitter jag ute på landet med kor, får, traktorer, diverse gödseldofter och bönder med alkoholproblem, och KAN INTE flytta hemifrån! Jag vantrivs så in i helvete så ni förstår säkert min avundsjuka över det här. Men ja, hon är väl glad, BARA FÖR ATT HON HAR SNOFFSIGA MODERATFÖRÄLDRAR! Hoppas ni dör.

Här kan ni se på skiten om ni vill det: Tryck här
Länken öppnas i ett nytt jävla skitfönster.

Nu ska jag skriva ett inlägg där jag ska få ur mig mina irritationer. Ett sådant inlägg har jag minsann och dar inte gjort på länge.

Nu är det som så att jag var på arbetsförmedlingen (snarare arbetsförnedringen faktiskt) idag på något möte. Jag är med i något som heter "Jobbgaranti för ungdomar" och det som en gång var en positiv inställning på det hela har nu gått över till någon form av irritation. Ur min synvinkel ser det ut såhär: Vi är en grupp ungdomar, vissa av oss ser ut att ha varit duktiga i skolan, men är inte det rent praktiskt. Sen har vi de som helt enkelt bara har haft otur, bland annat jag.
Jag känner mig nästan förolämpad när jag går dit. Nog för att det kanske är svårt att skriva ett CV, men nu har jag snart gått igenom det där tre gånger och börjar undra om de på arbetsförmedlingen tror att man är dum i huvudet. Jag kan inte klandra hon som stod där och pratade idag, hon har antagligen bara fått instruktioner av hur hon ska framtäda och berätta det som står på lappen (och vem fan kom på grejen med att låta nedlåtande?!) men att få höra "Ni ska få lära er att skriva ett CV. Det kan ju vara svårt om man aldrig har gjort det tidigare. Någon som har gjort ett eget CV och skickat iväg?" För helskotta, jag är arbetslös, inte förståndshandikappad! Jag har sökt jobb sen ett år tillbaka, hittills har jag bara haft ett fjuttigt jobb som varade EN dag. Jag har bara haft otur. (Så lägg av!)
Sen fortsätter hon... "Ni har kanske gett upp ert arbetsökande? Det är verkligen inte lätt. Och jag lovar er, det är faktiskt vanliga människor som får jobben, inte några 'övermänniskor' som ni kanske tror."
Haha men va? Det tror jag verkligen inte, efter så många idioter jag har stött på i mitt liv. Det är nog snarare jag som är övermänniskan. Kanske därför jag inte har något jobb för att jag inte är en "normal" människa? Jag börjar undra. Hon fick det att låta som vi tror att vi själva är hopplösa och nedstämda. Det tror jag verkligen inte om mig själv, men efter att hon har sagt allt detta börjar jag känna mig ganska hopplös... och det är hennes fel. Eller så är det hon som är hopplös?

Efter att ha suttit där ett tag och känt hur irritationen nästan gick över i någon form av aggressivt resultat, fick vi en lapp om tider, när vi skulle ses igen. Hon visade upp en pärm och sa något om uppgifter vi ska göra varje gång vi ses. "Den här uppgiften..." (Hon tar fram ett papper som ser ut att vara för barn på lågstadiet) "...ska hjälpa er att komma på era bra egenskaper. Ni kommer att få läxor efter varje gång ni har varit här, sen ska ni visa vad ni har gjort för mig. När vi är klara med en uppgift ska ni sätta in det i en sån här pärm." Hon tar upp en stor gråbrun pärm som där är fullt med grejer och papper i. Sedan fortsätter hon "...Vi kommer att fylla den här pärmen." Sedan kände jag bara fasa i kroppen. Ska var och en av oss fylla en hel pärm med papper och andra grejer? Och vad ska det ge oss sen? Hur man skriver ett bra CV eller? Jag kollade pappret med tider vi ska vara på arbetsförmedlingen. Tiderna sträcker sig ända bort i april. Nej, herregud. Ska jag behöva stå ut med dom här aktiviteterna som är för förståndshandikappade barn? Jag kände en stark känsla över att få ett heltidsjobb direkt. "Snälla, låt mig få slippa det här" var det en röst i huvudet som skrek.

Jag VET, att personalen på arbetsförmedlingen pratar i ett kodat språk. Det som de egentligen säger är "Hopplösa ungdomar. Ni kan verkligen ingenting. Typ ingen får jobb nu, men vi kan ju låtsas istället att det är ni som inte vet hur man söker jobb. Ni är trots allt i regeringens våld."

Nu sitter jag här och får kalla rysningar i kroppen.

Och såhär lär det se ut efter ett tag (för långt tag) är jag ganska säker på...



Antingen gör arbetsförmedlingen en förbannad eller också förståndshandikappad efter ett tag. Hur fan ska detta sluta? Kommer jag bli en förbannad förståndshandikappad person? Suck på detta.

Jag blir så trött. Pratade nyss med L, hon skickade ett mess om att hon och hennes polare hade blivit attackerade av ett gäng killar på Knutpunkten. Klockan är halv två på natten och såklart händer det alltid en massa skit, inget ovanligt, tyvärr. Men det som jag blir irriterad över är att de här killarna, som också ser lite "alternativa" ut som mina polare, hade mage att kalla dem för "emos" och försökte våldföra sig på dem. Den ena killen som var mest våldsam, har kort svart hår med längre lugg som ligger lite åt sidan, någon t-tröja, nitskärp, trasgia jeans och converse. Den stackars bruden som han hade försökt slå, har svart hår, trasiga jeans, nitskärp och converse. What's the point? Är det konstigt att man blir förbannad?

Detta är kanske lite förhastat, men jag mår bra. Jag mår lite FÖR bra. Min estetiska sida säger att det inte är bra, för då kan jag inte vara kreativ på ett lika bra sätt. Men samtidigt är det ju härligt, för detta behöver jag. Mitt onda och bittra jag har mjuknat lite - och jag är orolig. Ska det fortsätta såhär kommer det inte att sluta bra. Men jag gillar det. :)
Det som jag trodde skulle vara en engångsgrej, visar sig nog vara början på något annat...