Kulturkrock i mitt huvud

Det var längesen som jag löste min identitetskris. Ni vet, det dära "vem är jag"-grejen när man är tonåring. Vissa kanske aldrig kommer ifrån den och ibland tycks den återkomma på någon vänster. Såfall har den kommit tillbaka till mig, skillnaden är bara den att jag har hittat min plats på jorden, mina sanna intressen och vet vart jag vill med mitt liv. Det som jag frågar mig nu handlar om var jag egentligen hör hemma. Sverige, världens kallaste och tråkigaste land, det är här jag lever och det är det språk som jag behärskar bäst. Men ändå känner jag mig inte en del av det svenska folket, jag är en del av något annat. Jag känner mig som en invandrare i mitt eget land. Ibland känns det som jag både mörkt hår, bruna ögon och en brunare hy. Men när jag ser mig själv i spegeln ser jag den där typiska skandinaviska bleka huden. Mitt hår är blonderat och mina ögon melerade. Till synes hade jag kunnat vara vilken svensk som helst, men jag är ingen svensson. Jag lockas hela tiden av de starkare färgerna, de oblyga attityderna och den kryddiga maten. Allt sånt där som inte tillhör den normala svenska kulturen. Liksom, sill och potatis är inte riktigt min kopp av te.

När jag tänker på mina släktingar och det jag har fått höra, sträcker sig dom åt olika håll. Hela jag är en kulturkrock skulle man kunna säga. Att jag alltid har varit hälften svensk och hälften finsk har jag vetat, men jag är mer finsk än svensk. För på min svenska sida finns där även zigenare, eller romer om man så vill kalla det. Är det då den biten som flyter i mitt blod, som gillar de starka färgerna, de bruna ögonen och den kryddiga maten? Jag vet inte. Samtidigt som jag gillar de finska och inte alltför smakrika knäckebröden. Men bortsett från både mat och färger, vem var zigenaren? Och hur har min farfars föräldrar hittat varandra? Varför kom han/hon till Sverige? Eller var det den andra som åkte iväg och hittade honom/henne i ett annat land?

Men varför bryr jag mig om detta egentligen? Det är inte precis så jag måste välja en sida av allt det här. Men om jag nu måste det, så har jag såfall en egen sida. Hade jag kunnat, hade jag startat ett eget samhälle i ett eget land. Nu går inte det, och det enda jag kan göra åt saken är att stå ut med mitt skandinaviska utseende och gilla utlänska smaker. För att sammanfatta det hela: Det handlar om ATT accpetera sig själv som en udda individ. Men DOCK jävligt unik. ;)

Kommentarer
Postat av: Lilly

Känner igen mig som fan i det du skriver. Eftersom att hela min släkt bor i Norge så kommer jag nog flytta dit om två år. Dessutom har jag också zigenarblod i mig. ;) Det syns lite t.o.m men inte många som tänker på det. Haha! :D

2010-07-07 @ 02:31:40
URL: http://saxros.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0