...

Bye bye beautiful



Jag låter texten ovanför bilden och bilden i sig tala för sig själva.

ironi

Livet är inte bara en lek, det är en dans på rosor också.

Kulturkrock i mitt huvud

Det var längesen som jag löste min identitetskris. Ni vet, det dära "vem är jag"-grejen när man är tonåring. Vissa kanske aldrig kommer ifrån den och ibland tycks den återkomma på någon vänster. Såfall har den kommit tillbaka till mig, skillnaden är bara den att jag har hittat min plats på jorden, mina sanna intressen och vet vart jag vill med mitt liv. Det som jag frågar mig nu handlar om var jag egentligen hör hemma. Sverige, världens kallaste och tråkigaste land, det är här jag lever och det är det språk som jag behärskar bäst. Men ändå känner jag mig inte en del av det svenska folket, jag är en del av något annat. Jag känner mig som en invandrare i mitt eget land. Ibland känns det som jag både mörkt hår, bruna ögon och en brunare hy. Men när jag ser mig själv i spegeln ser jag den där typiska skandinaviska bleka huden. Mitt hår är blonderat och mina ögon melerade. Till synes hade jag kunnat vara vilken svensk som helst, men jag är ingen svensson. Jag lockas hela tiden av de starkare färgerna, de oblyga attityderna och den kryddiga maten. Allt sånt där som inte tillhör den normala svenska kulturen. Liksom, sill och potatis är inte riktigt min kopp av te.

När jag tänker på mina släktingar och det jag har fått höra, sträcker sig dom åt olika håll. Hela jag är en kulturkrock skulle man kunna säga. Att jag alltid har varit hälften svensk och hälften finsk har jag vetat, men jag är mer finsk än svensk. För på min svenska sida finns där även zigenare, eller romer om man så vill kalla det. Är det då den biten som flyter i mitt blod, som gillar de starka färgerna, de bruna ögonen och den kryddiga maten? Jag vet inte. Samtidigt som jag gillar de finska och inte alltför smakrika knäckebröden. Men bortsett från både mat och färger, vem var zigenaren? Och hur har min farfars föräldrar hittat varandra? Varför kom han/hon till Sverige? Eller var det den andra som åkte iväg och hittade honom/henne i ett annat land?

Men varför bryr jag mig om detta egentligen? Det är inte precis så jag måste välja en sida av allt det här. Men om jag nu måste det, så har jag såfall en egen sida. Hade jag kunnat, hade jag startat ett eget samhälle i ett eget land. Nu går inte det, och det enda jag kan göra åt saken är att stå ut med mitt skandinaviska utseende och gilla utlänska smaker. För att sammanfatta det hela: Det handlar om ATT accpetera sig själv som en udda individ. Men DOCK jävligt unik. ;)

Mötet med en främling

Det var en ganska så skum medelåldersman inne i butiken idag. Han verkade snäll och väldigt VÄLDIGT filosofisk. Och har antagligen inte så många att prata med. :P Han tror på turpengar, för jag kommer ihåg honom sen innan. Han köpte en trollkarlsdräkt till sin dotter, sen började han prata om sitt jobb... Han är psykolog. Han har hjälpt många, vilket jag också tror eftersom han tror att Satan finns. Han har själv varit jagad av denna Satan. Min första spontanta reaktion var att börja skratta, men jag gjorde det aldrig. Jag valde att fortsätta lyssna. Varför, tror han att det är just Satan? Sen kom jag att tänka på de gånger... jag har känt konstiga närvaron. Oftast på nätterna, en ond närvaro, har jag tyckts känna. Där har jag trott att jag har varit sjuk i huvudet. Men skit i det, det är inte det som det här inlägget handlar om. Jag vet vad jag känner och jag uppfatta den här mannen som intressant. För på något sätt... Såg han genom mig. Han tipsa mig om att starta eget... jag tror han såg att det blir inget av mig om jag stannar kvar här för evigt. Lite läskigt när en människa genomskådar en sådär, men han menade bara väl. Det är jag säker på. För jag kände det så. Jag vet att han har varit och handlat på B innan, A som också jobbar här tyckte han var konstig och skrattade. Men människor är inte ”konstiga” utan en anledning. Det finns alltid ALLTID något bakom. För mig var han inte konstig - även om jag tror att turpengar inte finns - skulle kalla honom fantastisk. För jag tror faktiskt, att just sånna som honom, bör vara psykologer.

I slutet av samtalet presenterade han sig. Han frågade om jag ville ha jobb... om jag nu var intresserad av vårdyrket. Jag sa ju som det var, inte över huvudtaget, tyvärr. Sen berättade jag att trivdes bra här, det passar min galna fantasi. Då sa han att då var det ju bra, man ska trivas på sitt jobb. Sen kunde jag ju inte låta bli att börja prata lite jag med, jag nämnde då att jag inte kommer vara kvar här resten av mitt liv. Jag jobbar bara här just nu... Sen kommer jag satsa på något annat.

Jag vet att man inte ska lita på alla, han hade kanske onda aningar bakom, sånt vet man ju aldrig. Men jag tror inte det. Tro kan jag göra, men tänker inte ta reda på det. Jag efterlyser faktiskt fler sånna här människor. Han har inte låtit sig påverkas av det gråa samhället. Han fullkomligt sprudlade av färger i mina ögon. :)

Att äga eller att hyra?

Många idéer snurrar i huvudet på mig. Vad det gäller? Maskeradkläder såklart. Nu när jag har jobbat på Butterick's ett tag så vet jag vad folk frågar efter. Ofta är det samma grejer, som vi inte har där. Och som mycket märkligt inte lär finnas heller. Sen har jag sett att Butterick's i Stockholm och Göteborg hyr ut dräkter. Men så börjar jag fundera... Vad är egentligen roligast? Hyra en dräkt, eller köpa en? Många resonerar som så att det vore väl enklare och billigare att hyra en dräkt, för oftast handlar det bara om "en kväll." Men i många fall är det lika dyrt att hyra en dräkt som att köpa en. Så då är frågan; hyra eller köpa? Personligen föredrar jag att äga, men det är ju jag det. Snart har jag en hel garderob med maskeradkläder.
Så vad skulle du föredra, att hyra en dräkt för 450 kr, eller att köpa en dräkt för 450 kr?

idioti

Ibland önskar jag att alla bara kunde försvinna. Många är idioter i mina ögon. Tänk om alla dessa bara försvann? Vad skönt det skulle bli. Men då är nästa fråga; är det alla andra som är idioter och som bör rensas bort, eller är jag som är den enda stora idioten?


En tanke...

Det krävs nästan vissa händelser eller erfarenheter, för att någon ska bli en bra person.
Och så säger man att ingen föds elak...

Att se- eller höra fel?

Det heter ju att man "ser i syne", men även man "hör i syne", det första låter ju rätt, men hur i helskotta ser man fel med öronen??

Ny kategori: Dagens tanke

Ni som känner mig väl, vet att jag kan snurra iväg med mina tankar och bli lite väl djupt filosofisk ibland. Så därför har jag lagt till en ny kategori som heter "dagens tanke." Den innebär ibland vettiga funderingar och ibland mindre vettiga som man inte bör ta på för stort allvar. Som idag...

Hur många gånger kan en mögelost mögla?

RSS 2.0