Bostadslös?
Om jag nu ska kunna flytta måste jag byta jobb. Och hur roligt är nu det på en skala? Jag har lyckats hitta en plats där jag får se ut precis hur jag vill. Nästan, hela och rena kläder, men det är liksom ingen större sak, tycker jag. Jag menar inte att jag ska behöva se ut likadan ut som när jag har en spelning, med håret åt alal håll, trasiga kläder och mycket smink. Nej, det är bara dom där sista detaljerna som jag verkligen inte vill göra mig av med. Färgerna i håret och mina få piercingar. Eller är det jag som är löjlig? För mig känns det nästan kränkande, att jag inte får ha håret som jag vill eller att jag verkligen måste ta ut min enda piercing i ansiktet. Att ta bort alla intressanta detaljer... Det är att trycka ner mig och min stil. Så känner jag det. Så då är nästa fråga, borde jag "växa upp" eller stå för min sak? Alternativ två är ju mer min grej, jag slår hellre näven i bordet och skiter i vilket, än viker undan för någon annan.
Jag får väl stå ut lite till, jag får igen allt när jag är rockstjärna. ;)
Rätta takter Ronja.
Du slår hellre näven i bordet och är bostadslös och utan heltidsjobb?? Jag har piercingar, tattoosleeves och ser inte ut som alla andra. Har aldrig varit problem för mig att hitta heltidsjobb. Har dessutom arbetat på många olika ställen. När du arbetar på ett företag är du deras ansikte utåt och ska representera dem, inte dig själv! Jag förstår exakt hur du tänker, jag tänkte så innan, och kan fortfarande göra det, men man måste faktiskt vara realistisk. I detta samhälle måste man tyvärr anpassa sig. På sin fritid kan man göra va fan man vill, men så länge man är beroende av andra (dvs den som betalar ut ens lön) får man faktiskt anpassa sig.
Butterix är absolut inte enda stället där man kan få se ut som man vill. Jag har arbetat som brevbärare, på lager, i mataffär, på restaurang, i klädaffär, på kontor, på en tidning, på en skola, inom vården, you name it!!
Så det finns så många möjlighter!! Vill du ha ett heltidsjobb så får du ju ligga i. Man kan inte va kräsen.
Anonym: Jag har bara inte hittat "det rätta jobbet." Men det jag menar är, ska jag behöva ha ett hår som jag inte trivs i? (typ... brunt. Det behöver ju inte vara fult i sig, men jag vill bara inte ha mitt hår brunt till exempel) Det ska man ju inte behöva... Det finns säkert något heltidsjobb som passar mig, jag har bara inte hittat det än.
Sv: Vad jag menar är att man får tänka viket som betyder mest, och prioritera efter det. Vad är viktigast just NU? Att ha en egen lya, tjäna bra, men ha brunt hår och inga piercings på arbetstid? Eller att se ut som man vill, inte ha tillräckligt med pengar, bo hemma och alltid tvingas tacka nej till saker pga att man ej har råd?
Du skriver att du inte hittta det rätta jobbet. Då får du kanske ha ett jobb som du trivs mindre med och ha brunt hår.. Jag har haft alla möjliga olika hårfärger, så brunt behöver man inte ha för att hitta ett schysst jobb. Kör på svart om du nu vill ha ngt speciellt, för svart är inte lika skrämmande för 50+cheferna. Haha. Sen kan du ju leta vidare och kanske hitta något du kan trivas med. Tycker inte man ska va kräsen när man inte har så mkt att välja på.
Jag menar inte alls att låta som en moralkärring, även om du kanske uppfattar det så =)
Anonym: jag förstår vad du menar, tycker inte att du är en moralkärring, för det är ju precis så det är. Men kämpar man för något så får man nog som man vill, förr eller senare. ;)
