Efter att ha suttit och kollat på en del videoklipp på youtube började jag tänka. Det finns dom som har ett bra liv, där allt flyter på och har lätt för att anpassa sig i det samhälle vi lever i. Vi utbildar oss, skaffar jobb och livet flyter på. Det är så många gör och det är antagligen så man ska göra. Men sen finns det dom, som varken vill jobba eller gå i skolan. Vad gör man då?

Jag antar att det är då man gör det man verkligen vill göra och det man brinner för. För mig låter detta hur fint som helst, jag vill också göra så. Ska jag vara helt ärlig vill jag inte heller gå i skola och inte heller jobba. Leva, är det jag vill. Skratta, finnas och känna att jag kan göra precis som jag vill. Samtidigt blir jag hjärntvättad med det ena och det andra... för att inte tala om arbetsförmedlingen. "Har du hittat nåt jobb? Sök jobb. Har du varit på rekryteringsträffen? Du kanske ska hitta en utbildning? Sök på ålderdomshemmet, där behöver dom alltid folk." Men jag vill inte. JAG VILL INTE! Att få skapa något inom musik, film och/eller konst är vad jag vill. Och framför allt; kunna leva på det.

Jag har inte svårt för att plugga om jag verkligen vill, men finns inte intresset så kan jag inte tvinga mig själv till det. Och det där med jobb... Ja, ett roligt jobb är ju inte fel, men hur många "roliga" jobb finns det?

Videoklippet som jag satt och tittade på tidigare var något klipp med Steve-O från Jackass. Han sa det där som fick mig att tänka på "de andra," han sa "I don't like school and I don't like work."
Så vad gör man om man inte fixar något av det? Helt enkelt, det finns bara ett alternativ kvar; satsar på det man brinner för.

(När jag nämnde "de andra" menar jag ingenting illa, jag menar de som tänker lite mer och som vill något annat. Det är just dom som är färgklickarna i vår gråa värld.)