Vad får mig att tro, bara för att man jobbar i en butik, att man lär sig tycka mer om människor? Snarare tvärtom! Nu får jag bara mer och mer bevis på hur mycket och MÅNGA dumma människor det finns. Är det något som jag irriterar mig mest på här i världen, så är det människor. Överallt och hela tiden, är där något som får min irritation att växa.

Dagens irritationer:
- Folk som inte låter en kliva av tåget, de rusar på och fäller nästan omkull mig.
- Telenorförsäljarna på knutpunkten. LÄMNA MIG IFRED ERA FÖRBANNADE PUCKON! Vet ni inte att ni har Sveriges mest hatade jobb?
- Folk som inte har humor (folk som INTE skrattar inne på buttericks är det garanterat fel på... speciellt när den skrattande apan ligger framme.)
- Folk som är inne i butiken och tar en grej... för att sedan hänga "tillbaka" saken i andra änden av butiken.
- Att tvunget sitta och lyssna på folk som har både gälla och höga röster... som på något vis lyckas överrösta musiken i min mp3.
- Och till sist, arbetsförmedlingen. Behöver jag säga mer? Det med arbetsförmedlingen är om den där förbannade kallelsen jag hade den 3 november... för att komma dit och vänta en halvtimme, och sen få veta att han jag ska prata med inte är där! Några dagar senare mejlar jag honom. Tror ni jag har fått något svar? Självklart inte. Så idag mejlade jag till Activa (tacka gudarna för att det är bra människor som jobbar där) och fick svar direkt. Jag berättade att jag var "måttligt irriterad" på situationen och dom skulle prata med R imorgon.

Och vissa frågar mig, om varför jag hatar folk...