Jag kan leva på det här. Känslan som bara en bra spelning ger. Det här kan jag leva på några dagar, och då spelar det ingen roll om jag får varken mat, vatten eller sömn. För det är det här som jag älskar. Att få gå upp på scen och ge järnet är bara så jävla roligt. Det är som ett litet skådespel, och sånt är jag ganska så bra på. Ljudet av rundgång, den distade gitarren och samspelet med de andra musikerna. Att få skapa, att få spela, att få gå in i sin egna lilla värld för en liten stund. Här är jag, såhär låter jag och såhär spelar jag. Gillar ni inte det, så är det okej för mig. Gillar ni det, är jag er evigt tacksam. Det mesta handlar givetvis mest om mig, jag gör det här för min egna skull men jag är inte ett skit om ingen gillar det.

Jag är inte bäst på att spela gitarr, jag är inte bäst på att sjunga och jag har inte ett perfekt utseende.
Men jag gör det ändå. För jag vet att det blir vad man gör det till. Jag gör så gott jag kan, jag gör allt för att det ska låta bra. Och jag älskar varenda sekund av det.

Konsten att skapa musik.

Kärlek.