Att packa ner sitt liv

Flyttkartongerna är köpta och jag är både nervös och uppspelt. Känslorna rusar runt i hundranittio i kroppen och lite fortkörningsböter åt känslorna känns nästan som en nödvändighet, om man nu hade kunnat göra en sån sak.

Frågor som; kommer jag att klara hyran? Kommer jag att fixa alla räkningar? Kommer jag klara att gå ut med soporna och slippa bananflugor? Hur gör man sig av med bananflugor? Tänk så börjar något i badrummet mögla? Måste jag ringa till hyresvärden då? Tänk så tycker dom att jag är dum i huvudet? Undra hur många surkärringar det bor i trapphuset? Kan man ha fest? Kommer min sketna minispis att fungera ordentligt? Kan man göra cupcakes i den?

Så ja, ni kan säkert förstå att ena stunden sitter jag och är nervös och vill gråta, för att sedan bli överexalterad och få storhetsvansinne och skratta som om jag vore galen. Kanske inte riktigt så, men det är inte långt ifrån känns det som. Givetvis ska det blir riktigt roligt för att inte tala om SKÖNT, äntligen eget revir där jag bestämmer allt i min takt.

En del tycker det är onödigt av mig att flytta eftersom jag "bara" har deltidsjobb, men eftersom den här lägenheten är billig och med tanke hur jag bor nu... så är det värt det tio gånger om. "Du kan skaffa en bil," nej det kan jag inte alls. Hör här, en BILLIG BIL, eller en BILLIG LÄGENHET. Man hör ju direkt vad som kommer att hålla i längden. Så det så! Jag ska bli stadsbo igen! Dock blir det Ängelholm, men inget mig emot, allt är bättre än den här hålan jag bor i... Eller ja, jag bor ju UTANFÖR en håla så med andra ord... mitt ute i ingenstans. Haha.

Nu ska det packas! Ojojoj!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0