Jag hade verkligen sett fram emot den här helgen, men allt blev inte riktigt som jag hade tänkt.

Påskafton jobbade jag till klockan tre, det vill säga att jag gick upp halv sju denna dag med endast fyra timmars sömn i bagaget. Det får gå helt enkelt, när skulle jag få tid till att vila upp mig inför kvällens festligheter?

Efter jobb träffade jag på en vän som jag inte har sett på evigheter. Det blev islatte och iste och en stund i solen. Denna stund varade i nästan två timmar och vi pratade nonstop, allt mellan himmel och jord. Min kära vän är en sån man kan prata om allt med, tråkigt bara att vi inte träffas så ofta. Jag måste skärpa mig.

Efter det blev det raka vägen med bussen till Aylas place, min polare som numera bor i tyskland med var hemma tillfälligt. Det började bra, minivårrullar, sjukt starka nudlar och räkchips, till det drack vi vin. Allt eftersom alkoholen började sprida sig i min kropp började minnet avta, ganska tidigtpå kvällen.

Folket kom, vi spelade kubb och surade på varandra, skyllde på de andra att de fuskade och visa verca, det blev till och med någon historia om att vinden drog på fel håll när det i själva fallet faktiskt var vindstilla. Men så går det, allt kan hända när alkoholen busar runder i blodomloppet.

Ungefär därefter vet jag inte riktigt vad som hände, jag har bara svaga minnen, men det är kanske lika bra det, för jag ärligt talat inte om jag hade tråkigt eller roligt. Jag hoppas att jag hade roligt... jag yrade runt i stan, surade över något, skrattade omvartannat och skrek säkert på någon.

Bakfylla of doom när jag vaknade hos Ayla, jag vete tusan hur jag ens kom tillbaka dit. Och min kamera är borta. Hujedamig så full har jag inte varit på mycket länge...

För att göra en sammanfattning: Jag höll på att säga "jag önskar bara att få glömma denna kväll," men så är det i princip för jag minns inte påskafton. Påskafton 2011, storhelgen som bara försvann rätt in i dimman.