Precis som många andra i min ålder försöker jag slå miog fram här i livet. Det finns säkert dom som är äldre än mig som gör det fortfarande, men ni förstår vad jag menar. En utbildning som ger et bra jobb, en grund som jag kan ha om jag inte lyckas med min musik eller med min konst. Med andra ord; en reservplan. Jag kollar på utbildning efter utbildning, försöker känna mig fram om vad som skulle passa mig. Men inget känns rätt. Där är inget som klaffar med mig och mina känslor. Det känns snarare som ett stopp. Och så ska det väl inte vara? Såhär har jag haft ett tag, och jag har märkt på mig själv att jag sakta med säkert tappar förtroendet för mig själv. Jag har bara inte insett det... förräns nu. Därför frågar jag mig själv; vad i helvete håller jag på med? Ett tag hade jag en stensäker dröm och det enda som har känts rätt har varit att få spela på min gitarr. Hela min kropp darrar av välbehag när jag får stå där och skapa toner, och då är väl det som är menat för mig. Eller? Då börjar jag också fundera på alla dom där stora musikerna, många av dom har något gemensamt, alla har känt samma sak. Att det har varit musiken som har varit rätt för dom. Och där står dom idag. Stjärnstatusen strålar och dom har helt enkelt lyckats. Vare sig om de hade en reservplan eller inte. Det där med reservplan är nog bara ett Svensson-uttryck, jag råkade nämligen kolla på Talang häromdagen, och just den där meningen har inte försvunnit ur mitt huvud än. En snubbe i programmet sa "Man kan inte ha en reservplan, för då satsar man inte på det man verkligen vill göra." Det var då det slog mig, det var då jag kom till insikt. Snubben har fan rätt. Jag har redan hittat min väg, varför ska jag då försöka hitta en annan väg vid sidan om? Det är bara idiotiskt, det säger ju sig självt. Den där känslan som gick genom min kropp när jag höll pappas gamla elgitarr som 14-åring, är obeskrivlig. Jag minns det skarpt och kan fortfarande känna den, det här är rätt. Det finns ingen annan väg att gå. Och mitt måleri såklart. Det är dom enda självklara valen här i livet för mig. Man ska tro på sig själv, för du själv är den enda personen som någonsin kan säga vilken väg just du bör gå i livet.