Vad jag blir arg på mig själv. Humöret sjönk och jag tror jag kände ene viss avundsjuka också. Avundsjuk? Jag? Jag har aldrig någonsin känt en sådan avund... och det har ändå med min talang att göra. Jag vet vad jag är bra på. Så varför skulle jag känna såhär? Jo, det är helt enkelt så, att jag fick höra lite idag av en vän, att en skolkamrat från gymnasiet har slagit sig fram... Han säljer tavlor för flera hundra och har nya beställningar hela tiden. Då. Det var då humöret sjönk. Jag då? Varför har det inte hänt någonting på min sida? Jag visste svaret direkt; jag har inte legat i. Jag har inte kämpat mig fram. Jag har underskattat mig själv... och inte jobbat för det. Ju mer jag tänkte på det innan idag, desto mer rädd blev jag. Håller jag på att bli alldeles för Svensson? Det som inte får hända, håller på att hända. Jag måste rädda mitt skin - och det nu! Jag vet inte sen jag sist satte mig ner för att rita eller måla. Jag har inte gjort något sånt sen jag började jobba. Det är hemskt. Riktigt jävla hemskt. Det förklarar mitt "kli" i kroppen och jag mår nästan dåligt när jag bara tänker på det. Herregud, skärpning! Så därför håller jag på att städa undan på mitt rum, så jag kan slå mig ner i lugn och ro och göra det som jag brinner för mest - att rita. Eller måla. Min livs passion håller på att glida ifrån mig! Jag håller på att bli en del av den gråa massan. Nej! Hjälp mig! Peppa mig! Det enda jag kan göra är att sätta igång direkt. Damma av pennorna, rota fram färgerna, och öppna upp blocken. Även gitarren står och skriker på mig känns det som. Nej... Det får inte fortsätta såhär. ÄNDRING! Gör jag ingenting nu, självdör jag känns det som. :(

Over and out, dags för lite kreativitet.