Nu är det bara jag kvar. Jag börjar nästan bli lite stressad här. Min kära vän Tess har fått praktikplats på Evil Twins och jag är grymt glad för hennes skull. Men jag då? Vad ska det egentligen bli av mig? Jag känner nu att det vekrligen börjar bli dags för att gå vidare i livet. Jag måste hitta något och komma ur arbetsförnedringens fördömda grepp.

Jag läser om hur mina gamla klasskamrater från gymnasiet jobbar. Dom är överallt, tjänar sina pengar och känner hur livet flyter på. Någon har tagit det stora steget för att bli mamma och någon annan pluggar. Sen har vi mig, där hela världen har stannat upp och jag väntar bara på att få komma vidare. Det känns som alla andra utvecklas medans jag går neråt i en negativ spiral. Jag måste upp, jag måste fortsätta. Det finns ingenting annat att göra nu. Det är så många tankar i mitt huvud så jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Men det löser sig, det gör det alltid, på ett eller annat sätt...