Uppgång och fall

Jag har skrivit och sagt det miljontals gånger, och jag vet att det är många som håller med. Folk är dumma i huvudet. Bokstavligen. Det som har hänt nu har nästan varit pricken över i:et... Om det inte är pricken över i:et. Vi alla i bandet mår bra och så, det har inte hänt något med oss, men man undrar vad fan alla andra tänker på, som är omkring oss där vi repar...

Det hela började för någon månad sen. Vi alla kom till lokalen, glada och pigga över att få repa. När vi kom dit, var det nya bandet där, det gör ju visserligen ingenting, dom hälsade, pratade lite med oss och packade snabbt ihop sina grejer när vi kom dit (alla har speciella reptider, just den dagen hade vi vår tid) och det var inget med det. Vi bryr oss inte så mycket, bara folk är trevliga och tänker på andra, lite som "man får göra som man vill, bara man inte skadar någon annan." När dom gick hittade vi ett par ölburkar... Jaja, fine liksom. Sen såg vi att dom hade en hund inne i lokalen (en hund??), sen tänkte vi inte mer på det.

Tiden gick och vi hittade lite då och då ölburkar efter dom hade varit där. Visst, vi har också druckit öl i lokalen, men vi har i alla fall städat undan efter oss, det ser inte bra ut om man lämnar kvar sånt som man inte får ha i lokalen egentligen.

Efter vi hade haft spelning i Kristianstad den 15:e december, tog vi en liten paus från repningen. Sen blev det bara att vi inte fick tid att repa, lite sjukdom och så vidare. Sånt som händer. Ett par dagar efter den spelningen får jag ett samtal från det andra bandet (inte det nya, det gamla bandet som har varit där minst lika länge som oss) han presenterar sig och frågar om vi har rört hans trumset (i lokalen finns där grejer man kan låna, men man kan även få ställa sin egna grejer där, för er som undrar) det har vi såklart inte, står där en fet PRIVAT-RÖR-EJ-lapp, så fattar en normal människa att det är någon annans och då låter man det vara. Inte mer med den saken. Killen som ringde var uppenbarligen upprörd, jag hörde hur han ändå höllk sig sansad, medans han berättade att någon hade rört trumsetet, trumpinnarna var "sönderköttade" och något annat var nedsänkt, vad det nu kan vara. Jag kände mig mest som ett frågetecken och sa att vi inte har hört något av hans grejer, står där privat på något så är det ju helt enkelt, privat. När vi la på funderade jag lite över saken... Hade jag råkat ta hans trumpinnar till spelningen i Kristianstad? Såfall låg dom på fett fel ställe, nämligen på det andra trumsetet som tillhör folkuniversitetet. Då är det inte så lätt att veta att just dom trumpinnarna tillhörde det andra trumsetet. Nåja, jag frågade M om hon visste något om saken, men hon var lika frågande som jag. Skit i det då, tänkte jag.

Och sen kom det sista, det som jag kallar för "pricket över i:et," ett brev på självaste julafton, som lyder såhär:

"Det har förekommit grov skadegörelse samt annan verksamhet som Folkuniversitetet inte på några villkor kan ställa sig bakom. Vi kommer därför att stänga lokalerna på ************
fr o m 22 december kl. 24.00. Lokalerna kommer att vara stängda tillsvidare och låsen byts ut. Händelsen kommer även att polisanmälas"

Gissa vad jag blev? Förbannad! Först blev jag lite rädd, har jag gjort något? Har vi gjort något? Nej... Att möjligtvis ha råkat tagit någon annans trumpinnar är inte grov skadegörelse. Att där är grejer i lokalen som är sönder vet P (hon som har hand om alla studiecirklarna) sen innan, så det kan inte heller vara grov skadegörelse. Men sen... "Annan verksamhet"? Jag ringde alla som man kunde ringa, men eftersom detta var på julafton så har alla semester. Mer och mer irriterad blev jag, tills jag fick tag på en snubbe. Tråkigt nog visste han inte så mycket, det enda han visste var att någon har hittat knark i lokalen. KNARK? Då såg jag alla möjliga bilder framför mig; en vit liten plastpåse, sönderslagna förstärkare för att inte tala om sönderslagna trumset. Det måste helt enkelt vara något allvarligt som har hänt. Mycket tråkigt, jag är besviken och arg, vi får inte heller veta något förräns den 7:e januari, då vi som är i lokalerna ska på ett möte.

Det här är verkligen en box i magen, vi har väl inte blivit av med vår replokal på riktigt? Jag hoppas inte det, för annars vet jag inte vart vi ska ta vägen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0