...En plats uppenbarades för mig. En plats som jag aldrig tidigare hade sett. Platsen var en rätt fin liten glänta någonstans ute i vida världen som ingen kände till. Jag såg mig omkring. Allt var grönt och blommorna blomstrade. Men himlen mörknade och snart tornade tre skuggor upp framför mig. Mörka skepnader som jag kunde knappt urskilja.
- Är du medveten om att detta är en dröm? Sa den mitterska skepnaden. Jag kunde svagt börja ana ett ansikte. De två andra skepnaderna förblev mörka skuggor.
- Ja, svarade jag.
- Jag har hört ditt gny och jag har hört om hur mycket du hatar världen. Så därför har jag ett erbjudande till dig.
En underlig känsla gick genom kroppen på mig. Jag vet att jag drömmer...
- Jag ger dig en endaste chans nu och jag vill att du tänker efter noga. Jag ställer dig frågan; Vill du dö? Svarar du "ja", kommer du inte att vakna upp nästa morgon. Svarar du "nej" kommer du att vakna upp precis som vanligt och detta kommer bara vara en underlig dröm du har haft.
Kalla kårar gick genom min kropp. Jag vet fortfarande om att detta är en dröm. Eller? Har jag verkligen gnällt och klagat på hur mycket jag hatar den här världen? Ja, det har jag nog.
- Nej, jag vill inte dö, sa jag.
- Är du helt säker på ditt svar?
- Ja.
Sen försvann skepnaderna.

Jag vaknade upp en morgon och började fundera. Visserligen är världen full med skit, men det finns faktiskt en hel del ljusa stunder. Och jag är nöjd med den jag är, jag uppskattar att jag har ett liv. Jag vill leva. Och ja, jag må ju säga det, det är den underligaste dröm jag någonsin haft.