Socialt jävla missanpassad på riktigt

Att vara socialt missanpassad är något som jag skämtar om ibland, men när man ser personer i verkliga livet som just den här benämningen stämmer in på, blir man fan rädd. Förra veckan på jobb hände det lite saker som jag inte trodde var möjligt, men jag har sagt det innan och jag säger det igen; människan är verkligen en udda varelse.

När jag står där vid kassan och prisade några varor som nyligen hade kommit, kommer det in en ganska kort tjej, rätt så rund och ett glatt humör. Hon hälsade, jag hälsade givetvis tillbaks, eftersom det ska man göra på mitt jobb. ;)
Sen började hon prata litegrann... "åh, vad roliga grejer ni har här!" Jag bara ler och håller med, "Ohja, här är en del roliga saker." Hon ställer sig och tittar åp muggarna på disken. "Världen bästa mamma? Nej, världens bästa dotter ska det stå!" Just när hon hade sagt det där, började jag undra lite om allt verkligen stod rätt till. "Men där står ju världen bästa dotter bara för att jag sa det!" Jag tvingar fram ett leende och pressar ur mig: "Hehe, jaa..." Sen går hon längre in i butiken och jag trodde att faran var över, då menar jag att slippa prata med henne om onödiga ting. Men nej, hon fortsätter, hon nästan ropar "Vad här är roliga saker, hit ska jag gå fler gånger!" Där stod jag och undrade, vad i helvete ska jag svara på det? Så jag gjorde det enklaste, jag svarade inte alls. Med andra ord, jag låtsades som jag inte hörde. Jag funderade vidare över den här konstiga människan, och om hon hade några vänner. Alls.
Efter en stund kommer hon tillbaka till kassan där jag står. Hon får syn på några masker brevid dörren och frågar "Tror du jag hade skrämt kunderna om jag hade tagit på mig en sån mask?" jag tyckte nästan det var lite kul (hon har trots allt lite humor) log och sa "Ja, det hade du kanske gjort, du kan ju alltid prova, he he." Jag ser hur hon funderar lite, sen frågar hon hur många kunder vi har haft idag. "Hm ja, vi har ju haft några stycken, men jag vet inte exakt hur många." Sen går hon ifrån kassan (ÄNTLIGEN tänkte jag då), går till en annan hylla och börjar titta på några andra saker. Faran ur världen, tänkte jag då i den stunden.
I precis rättan tid kommer det in två tjejer, dom går fram till hylla strax brevid kassan och börjar titta på lite saker. Den korta knubbiga och jävligt dryga tjejen går fram till maskerna brevid dörren, tar på sig en sån och går sedan fram till dom andra två tjejerna...
Hon knackar den ena på axeln, och när hon vänder sig om hoppar hon till. Den andra tjejen glor snett som fan och den dryga tjejer börjar skratta jättemycket. Sen frågar hon dom "Blev ni rädda? Ha ha ha" tjejerna som riktigt irriterade svarade bara med ett kort och väldigt tydligt "eh, JA." När jag ser allt detta vet jag inte vad jag ska göra, jag trodde att hon skämtade, men inte fan gjorde hon det... Inte är det slut där heller, sen kommer hon skrattandes fram till mig i kassan och säger "ha ha, dom blev rädda, såg du det? Ha ha ha!"
Vad fan gör man i den situationen? Jag blev så paff av hela händelsen, tyckte mest det var pinsamt, sen visste jag inte heller om jag skulle skratta eller gråta. Helst av allt ville jag bara skjunka genom jorden, jag känner inte den här tjejen, och jag hoppades att dom andra två tjejerna inte trodde att jag gjorde det heller. Då kunde jag inte riktigt pressa fram ett falskt leende, något svagt blev det och det enda jag fick fram var "ehe he he..."
Jag fick nätan panik, jag vänder mig om och tar tag i de första och bästa nyanlända varorna, tittar disrket på min chef som hade hört och sett hela spektaklet, jag ser bara hur hon kniper ihop munnen och antagligen, kämpar för att inte visa ett ansiktsuttryck som skulle avslöja vad hon egentligen tänkte. När jag hade fått tag på varorna gick jag iväg med bestämda steg, för att hänga upp dom i andra änden av butiken (och såklart komma bort från eländet)

Shit i helvete, snacka om att vara socialt jävla missanpassadriktigt. Jag trodde inte sånt här fanns, nog fan vet alla var man drar en gräns innan man börjar skämta med en totalt okänd människa? Så sjukt pinsamt. Hon hade i alla fall gått sen när jag hade hängt upp mina varor. Tack och lov för det, men det här tar fan priset av allt jag har varit med om i butiken. Herregud...

Kommentarer
Postat av: john

Ha ha ha ha..

2010-05-26 @ 17:48:39
URL: http://johanbeat.blogg.se/
Postat av: Anonym

hahhaha lät faktiskt rätt roligt

2010-05-28 @ 10:42:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0