Åter till verkligheten
Men slut på det roliga, jag har hur många känslor som helst i kropen som bara MÅSTE ut.
Igår var jag på arbetsförmedlingen för att skriva in mig i "jobbgarantin" igen (inte för att man får lättare jobb för det, men men) eftersom det nu har gått lite mer än 45 dagar från den dagen då jag blev utskriven. (för att jag missade ETT möte) Jag kommer dit, rakryggad och bestämd och säger vad ärendet gäller. Äntligen ska jag börja få pengar igen, tänkte jag. Men icke. 45 dagar var tydligen vardagar, det vill säga; jag är utskriven i 60 KALENDERDAGAR. Men jävla as, kunde dom inte ha sagt det från början? Vad fan vet jag om sånt här? Säger dom bara "dagar" så räknar man ju dagarna som går... Jag hade förstått bättre om de hade sagt "vardagar" men inte närdom bara säger DAGAR! Vad arg jag blir! så med andra ord ska jag inte få några pengar förräns i augusti. AUGUSTI? Kom igen nu för fan, vad är det för ett jävla skitland jag lever i? Försäkringskassan är ju inte bättre, jag har fått en lapp tillbakaskickad nu två gånger för att jag inte har fyllt i tillräckligt om info när jag var sjuk en enda dag. Första gången jag fick hem den kan jag förstå, för där var jag förvirrad och visste inte vad jag skulle skriva (jag frågade på arbetsförmedlingen om hur jag skulle fylla i lappen, men någon vidare förståelig information fick jag inte, bara en massa svammel och jag lämnar stället ännu mer förvirrad) så det blev vad det blev. Nu när jag fick hem lappen andra gången hade jag tydligen missat att skriva i detalj om hur min sjukdom hade påverkat mig (under sjukdom skrev jag magkatarr, kan de inte räkna ut resten själva?) irritationen växte till max och jag var nära på att skriva en massa dumheter, men tänkte att jag får kanske vårda språket lite... Och såhär blev det:
"Jag hade förmodligen ätit något som min mage inte tål och tillbringade halva dagen på toaletten.
Jag hade ont i magen hela dagen."
Jag började skriva lite annat där emellan, därför är texten lite "hoppig" eller hur jag ska uttrycka det.
Men där är det inte slut.
Jag hade även fått hem en ny närvarolapp, som ska fyllas i om hur min månad i april såg ut. APRIL? Tror dom att jag kommer ihåg det? Vad fan ska dom med den till? Dom har redan fått en sån, ska dom nu ha en till? Så många onödiga lappar dom skickar hela tiden, kan dom inte värna om miljön och spara in på lapparna och träden? Herregud vad dom kan få en på dåligt humör!
Ska det fortsätta såhär så kommer jag dö av irritation. Jag tror inte det finns någon annan på jorden som är större bitterfitta än mig.
Nu ska jag försöka lugna ner mig och rita lite.
Att vara kreativ
Så idag fick jag ryck och ville göra något nytt med mina naglar. Eftersom jag blev för snål för att köpa nytt nagellack idag, rotade jag genom mina gömmor för att se vad jag hade. Jag anade lite att dom skulle vara halvt ihjältorkade, men jag sket blanka fan i det. Jag hittade: ett mörklila, rött, silverglittrigt, ljusrosa och vanligt "basic" (genomskinligt alltså) + nageldekorationer (klistermärken)
Jag valde ut det lila, det ljusrosa samt nageldekorationerna. Jag funderar även på det glittriga, bara för att vara riktigt hysterisk. Men vi får se vad det blir. Det här mina vänner, är att vara kreativ, att skapa något av det där gamla man har!
Bye bye The King of Pop
Känns nästan som han skulle vara en sån där som lever föralltid. Men han är ju bara en människa han med. Eller ja, han var. Det är nästan galet hur man kan gå från random människa till världskändis.
Spana in aftonbladets artikel här.
allmänt
Jag sitter här och undrar vad det egentligen ska bli av mig. Vill jag läsa vidare, eller hur ska jag göra? För något jobb lär jag knappast få inom det närmsta.
Nu har jag börjat kolla på kurser på folkuniversitetet. För om jag ska läsa vidare sen måste jag läsa upp några betyg... Och jag har hittat det som jag skulle vilja läsa. Jag vet inte hur många poäng det är på, men jag får kolla närmare på det sen. Engelska B vill jag verkligen läsa upp och sen har jag hittat en kurs i finska. Jag menar, här sitter jag med min morfars efternamn och har hur många släktingar som helst i finland... Som jag inte kan prata med! Och enligt mormor så ska grammatiken inte vara så svår... inte som svenskan. För även hon är finsk. Vi får väl se. Men att komma ur arbetsförnedringens hemska grepp är ju alltid positivt. Och med tanke på det... Jag ringde dit i måndags, men han som jag skulle prata med var inte där. Jag pratade in på telefonsvararen och bad honom att ringa mig, men nu har det gått två dagar och han har fortfarande inte ringt. För helvete alltså, är det något som retar gallfeber på mig så är det just arbetsförmedlingen.
Högskola sen? Ja, vilken vet jag inte riktigt. Jag funderar på någon konsthögskola eller serietecknarskolan i Malmö. Känns som det är serietecknarskolan som lockar mest faktiskt... Men jag får se där med.
Annars då? Jag är som mest avundsjuk på Tess, som har fått praktikplats på Evil Twins i Helsingborg. Jag är givetvis glad för hennes skull, för hon har nyss börjat sin karriär mot det som hon vill bli - tatuerare. :) Hoppas att det går bra för henne, det är hennes första dag idag!
Ensam kvar?
Jag läser om hur mina gamla klasskamrater från gymnasiet jobbar. Dom är överallt, tjänar sina pengar och känner hur livet flyter på. Någon har tagit det stora steget för att bli mamma och någon annan pluggar. Sen har vi mig, där hela världen har stannat upp och jag väntar bara på att få komma vidare. Det känns som alla andra utvecklas medans jag går neråt i en negativ spiral. Jag måste upp, jag måste fortsätta. Det finns ingenting annat att göra nu. Det är så många tankar i mitt huvud så jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Men det löser sig, det gör det alltid, på ett eller annat sätt...
skoyra
Jag har länge tänkt på att köpa ett par skor från nelly.com och häromdan när jag köpte en tidning fick jag med ett presentkort på 100 kr att handla för på själva nelly.com. Den varar bara en månad, så visst ska jag ta tillfället i akt? Det är inte precis så att kläderna lockar mig, men skorna gör! Jag är lite orolig för att dom ska vara för höga... Klackarna ligger runt 10 cm och mina högsta är ca 7½ cm... (Bortsett från mina skor med extremklackar...) Kommer dom där centimetrerna göra någon skillnad eller kommer jag även kunna dansa fram i dessa höga skor? Sen att jag blir närmare 190 lång bekymrar mig faktiskt inte, så tänk inte på det.
Här är några skor jag har spanat in... Dom två första är dom som jag funderar mest på, men är också aningen dyrare än vad dom andra skorna är. Vad tycker ni? Vilka är snyggast?
Sen fanns där ett par andra som jag har spanat in från början, men när jag läste om skorna stod där att dom var små i storlekarna och att man gärna skulle ta en storlek större så blev jag lite fundersam. Där är ju fler snygga skor så jag tar inte risken att beställa hem dem för att sen upptäcka att dom är för små.
Den sista skon tycker jag ser bäst ut, eftersom den verkar stadigast, ha ha. Vi får väl se vad det blir, tänkte rådfråga min kära mor först. :)
Drömmar
Men för att återgå till det jag drömde inatt... Ja, jag drömde bland annat att jag visade upp mina teckningar för några kändisar (märkligt nog var det snubbarna från Jackass, men ändå...) och s¨drömde jag att arbetsförmedlingen ringde och frågade om jag var intresserad av att vara statist i en ny Wallanderfilm. HAHA! Riktigt grymt.
Vad kan då allt detta betyda? Kanske att jag helt enkelt bara ska tuta och köra, satsa på det som jag brinner för - att rita och måla. Vad skulle jag annars göra?
Helgen och lite sånt
Studenten var i fredags, jag tyckte det gick relativt lugnt till i jämförelse med förra året då jag tog studenten, det var strålande sol och fullpackad med folk vid kärnan. I år var det betydligt mindre och gjorde inte mig något. Angelica tog studenten, grattis till henne (och till alla andra med givetvis) och hon har turen på sin sida, har fixar sommarjobb och även jobb till hösten om det skulle behövas. Det är ju kanon!
Det blev utgång i lördags, då Tess fyllde år igår. (Kanske inte så kul att gå ut en söndag, haha, systemet har ju inte öppet heller) Hon blev hela 20 år och kan nu minnas tillbaka till den tid då hon var tonåring...
Imorgon blir det till att åka till stan igen, woho!
Och ja just det, jag fyndade en tröja på tradera med Jackasstryck. Inte dåligt det inte!
Och det firar jag med att slänga upp en bild på Steve-o's stenhårda rumpa och rygg. :$
Kära politiker...
Jag är en stackars ungdom som är missnöjd med det land vi lever i. Om du undrar vad en ungdom är, så är det en person som nyligen har gått från att vara tonåring till att börja kunna ta hand om sig själv. Dvs en människa (spelar ingen roll om det är kille eller tjej) som är i åldern 20-27 på ett ungefär. Det finns fler ungdomar än bara jag i Sverige och jag talar för dem alla.
Många av oss har inga jobb. Varför inte då, undrar säkert du, vi som är så graciösa, tåliga, vackra, har bra ben, rynkfria hudar, perfekta bröst (i alla fall tjejerna), mycket energi och allt det där, så kan jag berätta det att vi saknar något som många äldre har; erfarenhet. Var och varannan arbetsgivare kräver att man ska ha gått den och den högskolan och ska ha jobbat i minst 5 år och man ska helst inte vara äldre än 22 år. Därför undrar jag; finns det verkligen sådana människor? Wow, då måste dom vara riktigt geniala och talangfulla. Jag som trodde att det räckte med att vara öppen mot andra människor och visa sin vilja.
Även bostäder finns det ont om. Jag vet att mycket pengar går till viktiga saker som att ge er politiker högre lön, satsa på cheferna inom de stora företagen så även dom får en större lön och bygga flotta lyxlägenheter till dessa människor. Men jag ber dig att tänka om litegrann, alla är inte lika rika och även vi ungdomar har en dröm att en dag kunna flytta hemifrån (och då menar jag inte få en större bo-yta hos mamma) och jag hade blivit jätteglad och jag hade fått ett eget ställe innan jag fyller 45. Men annars kan jag gärna vänta tills jag fyller 50.
Dom sa på tv innan att det saknas 128000 bostäder till oss ungdomar. Och snart kommer det ännu fler, de som är födda på 90-talet är så många mer än oss 80-talister. Det hade varit kul om ni ville satsa på lite billigare lägenheter. Jag förstår att detta kan ta tid och därför kan jag gärna vänta tills jag fyller 60 innan jag flyttar ifrån min mamma. (Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge, eller hur?)
Snälla söta rara politiker, hjälp oss! Även om vi är jävligt värdelösa, har vi faktiskt också rätt att få en plats i samhället tycker jag. Vi kan faktiskt lära oss saker, jag menar de flesta ungdomar är självlärda, vi är experter på knark, konsumera alkohol i mängder, använda våra kroppar som vapen mot andra människor, samt vandalisera ställen med stenar och tändstickor. Där ser du, vi kan faktiskt saker!
Många Vänliga Hälsningar
Ronja
sommarflytt
Se upp Helsingborg, för här kommer jag!
Ohoj folket
Det fick bli pirattema på det hela, haha! Men min profilbild är inte särskilt "piratig," det får vara så tills jag har fixat en ny bild. ;)
Ojdå
Att jag aldrig blir nöjd, haha. Känns som det blev lite pirattema på det hela nu... Inte riktigt meningen, men inget mig emot. Kände mest att jag inte kunda ha en header där jag är blond... jag har ju annan hårfärg nu. Det får vara såhär sålänge, hade tänkt fixa till det lite mer men hade inga kul bilder... Får väl se om jag orkar fixa det inom det närmsta.
Godnatt.
LOL text
Jag kom inte på något vettig text att skriva dit, som ni kanske ser. :)
vad håller jag på med?
När ska jag förstå det?
Funderingar på framtiden
Jag har hård konkurrens angående det där på måndag. Eller ja, jag vet egentligen inte hur hård den är, men jag anar... Jag får hoppas på det bästa och om det nu skiter sig... Ja... Vad gör jag då? Letar efter någon annan utbildning. Hittade en hel del intressant igår när jag kollade på hittaskola.se lite snabbt. Vad sägs om att gå en kurs om skräckfilmsmusik? Vad den innebär exakt vet jag inte, jag kollade inte så noga. Men jag ska kolla upp det! Tänk vad häftigt, att få göra musik till filmer... Ja, varför inte?
Dom där andra
Efter att ha suttit och kollat på en del videoklipp på youtube började jag tänka. Det finns dom som har ett bra liv, där allt flyter på och har lätt för att anpassa sig i det samhälle vi lever i. Vi utbildar oss, skaffar jobb och livet flyter på. Det är så många gör och det är antagligen så man ska göra. Men sen finns det dom, som varken vill jobba eller gå i skolan. Vad gör man då?
Jag antar att det är då man gör det man verkligen vill göra och det man brinner för. För mig låter detta hur fint som helst, jag vill också göra så. Ska jag vara helt ärlig vill jag inte heller gå i skola och inte heller jobba. Leva, är det jag vill. Skratta, finnas och känna att jag kan göra precis som jag vill. Samtidigt blir jag hjärntvättad med det ena och det andra... för att inte tala om arbetsförmedlingen. "Har du hittat nåt jobb? Sök jobb. Har du varit på rekryteringsträffen? Du kanske ska hitta en utbildning? Sök på ålderdomshemmet, där behöver dom alltid folk." Men jag vill inte. JAG VILL INTE! Att få skapa något inom musik, film och/eller konst är vad jag vill. Och framför allt; kunna leva på det.
Jag har inte svårt för att plugga om jag verkligen vill, men finns inte intresset så kan jag inte tvinga mig själv till det. Och det där med jobb... Ja, ett roligt jobb är ju inte fel, men hur många "roliga" jobb finns det?
Videoklippet som jag satt och tittade på tidigare var något klipp med Steve-O från Jackass. Han sa det där som fick mig att tänka på "de andra," han sa "I don't like school and I don't like work."
Så vad gör man om man inte fixar något av det? Helt enkelt, det finns bara ett alternativ kvar; satsar på det man brinner för.
(När jag nämnde "de andra" menar jag ingenting illa, jag menar de som tänker lite mer och som vill något annat. Det är just dom som är färgklickarna i vår gråa värld.)
telefonklotter
Det blev inget inskannande idag, eftersom pappret är A3 och skannern tar bara A4. Jaja, så kan det gå.
När ödet öppnar sina armar...
planering
Idag var jag och köpte en gylf till kjolen som jag ska sy till Tess. Och jag har bestämt mig för att börja med den imorgon. Det krångligaste här blir nog att sy dit själva gylfen och få till snygga dödskallar på bakfickorna. Men det ska nog bli bra... roligt också. Jag har en massa MASSA krimskrams i en låda som ÄNTLIGEN kommer till användning. Och självklart ska jag lägga upp en bild när kjolen är klar.
Målet här nu är att bli klar med kjolen i helgen, innan jag åker in till stan och bosätter mig i mormors lägenhet över sommaren. Fyfan vad skönt det ska bli! Lite tråkigt att hon har världens segaste skitdator, men men, då får jag kanske mer saker gjorda när jag har en dator som knappt fungerar? Haha, perfekt. Tänkte nämligen ta och lära mig spela piano. Och jag måste säga det att det är nog första gången där jag kan något teoretiskt utan att kunna det praktiskt... (På musiklektionerna i skolan använde vi oss av piano när vi skulle lära oss noter och allt det där, men när vi skulle spela höll jag mig till gitarren) Piano är så himla fint när man väl kan det. Och just ja, jag måste köpa en ny stråke till min fiol också... för även en sån finns i min ägo. En blå sådan. :)
Sen då? Ja, komma igång med ritandet igen! Min kära mamma köpte ett nytt ritblock åt mig idag. Och det finns nog ingen större glädje i mitt liv än att få sätta sig ner med en bunt pennor och se ett stort vitt papper framför mig (ju större block, desto bättre. Jag fick ett A3 block) och skapa något. Jag har inte lagt ut något nytt här på länge nu, men det kommer när lusten är framme. ;)
men herregud
shoppingens resultat
Det blev varken bikini eller skor, istället blev det något som jag verkligen behöver; makeup remover, ansiktskräm, nya örhängen och dessutom tre par linnen, det hela gick på knapp 300 kr. Är man bäst på att fynda eller är man bäst? Jag är riktigt nöjd.
Sen när man ändå är i butiken passar jag på att prova någon slags topp... som jag vet redan från början inte kommer att passa mig och min kroppsform.
Chick eller?
Nej, jävligt TJOCK! Nu menar jag inte att jag är tjock, utan tänkte mest på den där reklamen som gick på tv innan, om tidningen "Chick" som jag skrattade...
Jag köpte alltså inte det här linnet, som ni KANSKE har listat ut. Det blev två svarta linnen och ett lila. Alla i halterneck form och så sitter dom tight. ;)
Nu ska jag sätta fart och sy klart kjolen till Tess, sen så bosätter jag mig i stan över sommaren!
i shoppingens anda
Idag blir det till att hitta en studentpresent. Jag börjar komma på litegrann vad jag ska köpa. Det blir inget trams som något smycke eller något sånt, nej, det får vara någon användningsbart. Något man har nytta av ett tag. Sen kan jag ju hoppas på att min plånbok inte börjar skrika.
Jakten efter en ny bikini går inte alls. Knappt något passar och jag har inte råd att gå till dom där "riktiga" underklädesbutikerna. Ja alltså, jag har väl råd att köpa på Lindex eller så, problemet är bara att jag hittar inte något som är snyggt i min storlek. Tragiskt. Det blir kanske ett par nya skor istället? Jag har gått och spånat på ett par leopardpumps på Din Sko i storlek 42... Jag menar, 300 kr är väl inget?
Back to black (nästan)
Det var nästan ett litet hårt beslut, men jag gjorde det. Någon som jag inte riktigt trodde att jag skulle göra... Jag har svikit mitt blonda hår. Puts väck! Jag tänkte över det hela många gånger om och kom på att vafan, varför inte? Gjort är gjort och jag får säga att jag är nöjd med resultatet. Någon ordentlig bild kommer... När jag orkar.
Snygg min, som vanligt!
Det ska vara lika för alla
