Ibland undrar jag tusan det är för familj jag har? Är det jag som är ung och dum, eller är det mina föräldrar som har glömt bort hur det är att vara ung? Tanken på att rösta på Sverigedemokraterna faller mig inte i smaken alls. Det sista Sverige behöver, är denna konservativa idé, det Sverige behöver är att utvecklas. Eller har jag fel? Jag ser många fel i systemet och om jag får säga min mening, tycker jag att vi alla ska värna om varandra. Alla är värda att få leva, oavsett kön, hudfärg, sjukdom, intresse och så vidare. Men Sverige är inte anpassat så. Det skulle kunna vara, om vi vore lite mer humanistiska. Alla ska leva efter en mall, alla ska bli en del av det gråa systemet. Ordet "konservativ" får mig att rysa. Jag gillar det mångkulturella. Vi behöver blicka framåt, komma överens och behandla lika. Eller ska vi säga STOPP och vända ut och in på systemet? Låta "Sverige förbli Sverige" och kicka ut invandrarna? Skulle Sverige verkligen bli bättre då? Skulle det kunna gå så långt att alla kinaresturanger, exotiska butiker och dylikt, försvinner? Det vill inte jag. Vill du? För oavsett hur man ser ut, hur man är eller hur man tänker... Kan vem som helst vara dum i huvudet. Det känns inte rätt att blicka bakåt, att försöka låta något förbli som det är, för allting har en evolution på ett eller annat sätt. Det går inte att stanna tiden, skylla på det främmande att det skulle vara fel... För det är ju så, att människan är rädd för de som hon/han inte känner till. Vi borde vara mer öppna, men även vaksamma. Visserligen, man tar seden dit man kommer, var land har sin egna kultur och sina egna lagar, men det är aldrig fel att vara öppen för annat. Variera sig, lära sig något nytt och dra nytta av den nya kunskapen, eller vad det nu kan vara. Men vissa tänker inte så. Det är pengar det handlar om, var och en ska klara sig själv och gör man inte det - om man nu är sjuk på ett eller annat sätt - får man skylla sig själv. Kan man inte arbeta, ska man inte ha pengar. Som om den sjuke har valt att vara sjuk? Varje dag finns det hur många som helst som kämpar för ett välmående, men allt de får är ett slag i ansiktet. Och vad händer då? Den sjuke mår ännu sämre. Eller har jag missat något? Visst går det att knäppa med fingrarna, så är allt fixat? Eller inte.

Många av de som tänker rösta på Sverigedemokraterna är förmodligen "trötta" på invandrarna. "De lever på våra skattepengar, de arbetar inte, de lär sig inte svenska, de bryr sig inte om våra lagar, det är dom som är våldsamma i samhället." (Visste du att det även fanns svenskar som utnyttjar skattepengar, skiter i lagarna och våldför sig i samhället?) Är man van vid en kultur och kommer till en annan som man inte vet något om, vad gör man då? Man är van vid det ena och det andra... och får plötsligt ett slag i ansiktet. Ett nytt språk, ett nytt land, nya människor, ny kultur... Var ska man börja? För det finns ju dom som kommer hit för att få det bättre. Ett hem, ett arbete och en trygghet med sin familj. Sen finns det väl dom som totalt utnyttjar systemet... Men vem har sagt att svenskar inte gör så? Alla lurar varandra hela tiden och det är detta som jag blir trött på. Vi har ingen stadig regering och ingen anstränger sig för att göra något bra. Eller? Nu menar jag inte att man ska stödja alla fonder man hittar med pengar, utan göra sånna där små saker som att lämna in en upphittad väska och så vidare. Nu är jag tillbaka till det där om att man ska värna om varandra. Värnar då Sverigedemokraterna om andra människor? Hur humanistiska är dom på en skala? Vad skulle en högerregering bidra till Sverige?

Nu menar jag inte att alla svenskar ska stå vid gränsen med öppna armar och välkomna alla som vill hit, utan det jag säger är att varenda människa på hela jorden behöver tänka om en extra gång, hur skulle man själv vilja bli bemött om man tar det stora steget till att flytta? Flytta till ett främmande land med en främmande kultur? För det är jämnställdhet jag pratar om, lika villkor för alla.

Jag känner att jag kan skriva på i evigheter om detta, men jag väljer att avsluta det här. Någon borde ha fattat konceptet med det här inlägget, att det faktiskt skrämmer mig med dessa sverigedemokrater. Folk vet nog inte vad det röstar på, för svenskar är ju rena idioter, de blundar, är fega och låtsas inte om problemen. De kastar sig till första bästa hjälp, utan att se vart de hamnar. De hoppas på det bästa... även om det skulle vara det värsta. Nu låter det antagligen somk jag inte själv är svensk, men det är jag, jag är född här, pratar språket och är med i kulturen. Som de flesta har fattat, människan är negativ och destruktiv, varflör inte vända den energin till något positivt? Det skulle göra hela världen en tjänst. Eller vi vill kanske hata varandra, förgöra varandra och vara rädda för varandra? Tänk efter, hur skulle du vilja ha det?

Jag lääängtar tills min lön kommer, fy tusan vad roligt jag ska ha då. Eller ja, det blir väl ett och annat dampanfall skulle jag tro, som vanligt när jag färgr håret alltså. :) Jag ska ha svart och mörkgrönt, rättare sagt "Alpine Green" är färgen. Självklart har jag fyndat den på Butterick's. :)





Så ser den ut... Jag har varit och kollat på just den här färgen tidigare, men inte riktigt vågat slå till ännu. Men nu så, nu jävlar. ;)

Fyfan vad jag har blivit tråkig. Vad har det tagit åt mig? Jag känner mig bara så jävla svensson, jag vet att jag inte är det men börjar bli det. Herregud. Hjälp mig? Haha... Det blir visserligen hairmakeover när lönen kommer, men jag behöver något mer. En ny piercing mitt i fejjan? Blir jag mindre Svensson då?



Såhär ser jag ut nowadays. Sjukt tråkig... Enfärgat hår, opimpad jacka... Det här går ju inte? Tur att jag har världens grymmaste chef, eftersom jag får se ut precis hur jag vill på jobb. :)

Over and out, nu ska jag pimpa min jacka med knappar och grejer.

Igår morse (förmiddags) ringde R från arbetsförmedlingen. Min första tanke och känsla är, när jag ser numret "åhnej, inte dom" och en kall känsla strömmar genom min kropp. (Jag skojar inte) Jag svarar glatt och som jag inte har ett bekymmer i världen. För det kan ju inte vara något hemskt eller konstigt den här gången...
Som vanligt börjar det med lite trevligt halvt psykologsnack, "hej hur är läget" på ett ungefär. Klart att det är bra, jag har ju för fan jobb? Eller ja, deltid... Knappt det. Sen frågar han vidare lite om när jag jobbar och hur länge. Jag säger då att det är 4 dagar den här veckan och nästa är det två eller tre. "Hmm jaja, det är så mycket ändå..." sa han sen, och jag tänkte; vad i helskotta har han nu planerat? Sen får jag veta att han hade ett erbjudande om praktikplats som kan leda till jobb. Man skulle stå i kassan på en resturag (stavning? Rätta mig gärna... Restaurant?) och menade sen på att man kanske hade kunnat trycka in det i mina "tomma" dagar... Nej. Aldrig hela mitt jävla liv! Nu visste han väl inte hur mycket jag jobbade eller om jag trivdes där jag är nu, men jag skulle absolut inte välja en praktikplats på ett "sämre" ställe för att sen få ett jobb som jag kanske inte trivs med. Resturangen behöver ju inte vara ett sämre ställe såklart, men eftersom jag trivs som fisken i vattnet på Buttericks vore det rena mardrömmen om jag skulle byta arbetsplats. Men det som gjorde mig irriterad, var tanken på att försöka fullspecka mitt schema, med tanke på alla andra där ute som skulle göra allt för ett jobb. Jag delar gärna med mig, jag vet hur tråkigt det är att inte ha något att göra om dagarna. Varför gå till mig, när jag har ett extrajobb, när det finns bättre behövande? Var är humanismen, kära arbetsförmedlare? Eller ska jag kanske säga kära regering? Vad tänker ni med? Visst ja, ni är ju moderater...

Någon som vill ha en kattunge?
Det är en av våra stallkatter som har blivit helt otroligt tam. Det har både för och nackdelar... Fördelen är såklart att den inte är rädd för människor, som de andra stallkatterna vi har, nackdelen är att den förmodligen inte är så rädd för hundarna... Och våra ena hund, som råkar vara en doberman, är lite i det hysteriska laget, han kommer ha ihjäl den om han får fatt i den. :( Så finns där någon som vill ta emot denna lilla katt? Jag vill inte ha något något pris för den, bara den får ett fint hem. Det är en hona, för den som undrar. :)

 

Jag har blivit dålig på att uppdatera, men jag har skaffat mig ett liv vid sidan om datorn, som jag nog har nämnt i ett tidigare inlägg. ;) Det är en del på jobbet, med bandet och så hinner jag nätt och jämnt träffa en karl på ett hörn också. Men nog om det!

Spelningen med amerikanarna gick bra, det var en rolig spelning, fastän jag spelade fel titt som tätt, men skit i det. Det var ett gäng mindre snygga pojkar, men ack så trevliga. De fick en demo av oss som så småningom är på väg till USA... Det roligaste är ändå att dom gillade oss, även om de inte förstod vad vi sa riktigt. så istället för att hålla käften pratade vi på skranglig engelska och jag tror att de förstod oss bättre då. Det fanns en video på youtube där Linneas underbara engelska kommer fram när hon ska förklara skitjobb (inte för att det är fel på hennes engelska, men översättningen var så jävla rolig) men antingen har Jonna eller Linnea tagit bort den... Nåja. Jag lägger upp två videor, den första är bäst såklart, det är vår nyaste låt "Gud finns inte", tyvärr är där ett hack i mitten av låten, men men... Efter den kommer ett klipp med oss och The Dopamines som Eric Ruuth's kulturhus själva har filmat. Men först, lite bilder. :) Bilderna är från Eric Ruuth's kulturhus.

  
  
  

Videos
Gud finns inte


Video från Eric Ruuth's kulturhus
Glidslem - Blått och Rött, sen ett par låtar med the Dopamines, jag vet då inte vad låtarna heter...