Ibland undrar man lite över folk, men jag tar oftast det hela med en nypa salt. Förra veckan kom det in en kille på jobb och frågade om vi hade hundlortar. Jajemän, svarar jag då och visar honom till skämthyllan. Där hänger 4 olika sorters hundskitar, någon med papper i, någon stelare variant, en med en annan form och det senaste tillskottet: den kletiga hundbajsen. Jag rekommenderade den sistnämnda, eftersom den verkligen ser ut som en riktig skit, fattas bara att den skulle lukta. Killen var jättenöjd och tackade så mycket. Efter en stund kom han fram med en hel hög hundskitar, det var en sisådär 2-3 av varje sort. "oj, vad är det för SKIT du ska hitta på?" frågade jag såklart (klart man undrar, normalt folk köper liksom EN hundskit) han skrattade och pratade om någon kusinträff, där dom skulle ut och leta hundskitar. "Men, tänk så får man tag i en riktig hundskit då?" frågade jag, "ja, det är lite det som är meningen." svarade han sen. Gud vad jag är glad att jag inte är kusin med den killen. (Men försäljningen gick bra, han köpt skit för ungerfär 300 spänn.)